Author Archives: Staffan Castegren

Fem Waka från Södermalm del 3


Text och bild: Staffan Castegren

Jag tycker om att skriva waka, det vill säga en femradig dikt av japanskt ursprung med stavelsemönstret 5 – 7 – 5 – 7 – 7. Det är ett långsamt arbete, man tänker mycket och filar och putsar och ändrar ett ord här och där. På något sätt känns det extra tillfredsställande i vår quick fix-kultur.

Här nedan hittar du länkar till mina tidigare dikter.

Fem Waka från Södermalm del 1

Fem Waka från Södermalm del 4

*******

Demonstranterna
stolpar struttande nedför
backen mot Slussen –
Första maj, solidariskt
sträcker vi knälederna

*******

Oktoberskymning
Kajorna talar sorgset
i Tantolunden –
En liknande dag i fjol
valde du en egen väg

*******

Nylagd svart asfalt
Vit rök bland kala buskar –
Vinterfjärilar
på Ansgariegatan
1957

*******

Snömodd och snålblåst
Doften av sura kappor –
På tians spårvagn
nynnar konduktören tyst
Sakta vi gå genom stan

*******

En klar diamant
lyser i gråstensfloden
av fotgängare –
Ett enda ansikte, gömt
i Götgatans tystnadsplikt

*******

Jag har samlat alla mina bästa waka i ett illustrerat häfte som du kan skriva ut på papper om du vill.

Klicka här om du vill komma till nedladdningssidan.

The mighty Simon Steensland

Text och bild: Staffan Castegren

En viktig röst i det svenska musiklivet.

Det är mer än två år sen Simon Steensland gav ut sitt förra album, A farewell to brains. Denna tystnad har knappast orsakat någon chockvåg av förundran på svenska kulturredaktioner. Steensland ingår inte i den kulturella fårhage som anses kräva speciell bevakning. Ändå är vi några enstaka finsmakare som längtar och kanske till och med hör av oss till honom och frågar: Hur går det? Kommer det nån ny platta snart? Och nu är det faktiskt dags.

Det nya albumet heter 25 years of minimum R&B och består av två CD-skivor. Som namnet antyder är det en retrospektiv betraktelse över en lång karriär som kompositör. Detta gäller särskilt första skivan. Steenslands gamla plattor är i princip omöjliga att få tag på, och kan bli ganska dyra om man mot förmodan skulle springa på något lösgående exemplar. Första skivan i nya albumet ger en god bild av hans tidigare produktion, allt i nymastrade versioner.

När jag lyssnat igenom den tänkte jag: Bra, bra, ett utmärkt pedagogiskt initiativ. Nya lyssnare kan här ledas in i den egendomliga steenlandska musikvärlden. Bra, bra, men nu vill jag höra det nya materialet. Fast redan baksidestexten gör mig konfunderad. Förra plattan innehöll fem låtar. Den här skivsidan består av tjugo. Jag anar en risk för splittring och snuttifiering.

Min tveksamhet håller i sig ganska länge, trots att skivan innehåller nummer som vart och ett motiverar priset på albumet, det gäller till exempel The Wooden Panther, den hjärtskärande vackra Is It You Then? och den totalskruvade Das Blues. Men sen sitter jag där i mina hörlurar och det är bara tre låtar kvar. Nummer 18 och 19 är två rätt tunga dystopier, sen kommer nummer 20, sista låten, ett stycke på 15 minuter som heter Orkestern, och plötsligt öppnar sig en fantastisk floddal och allt blir annorlunda.

Det här är en tondikt. Inte så som Richard Strauss skulle skrivit den, inte som Pärt eller Schnittke, utan så som Simon Steensland skapar den. Det här är fruktansvärt bra musik. Plötsligt får de tidigare 19 låtarna ett nytt sammanhang. Vi leds i en osynlig grimma förbi det dystopiska, det skruvade och det vackra till en evighet där allt som finns kvar är en slags häpenhet och stilla humor.

Man undrar när kulturetablissemanget ska vakna. När kommer Sveriges Radio med en beställning till Simon Steensland? Inte på en pianokonsert, inte ett requiem, inte ett orkesterstycke, utan på ett stort anlagt Steenslandverk som han själv väljer att komponera det. Han är en viktig röst i det svenska musiklivet. Eller som Morgan Ågren skrev på Facebook för nåt år sen när han jobbade med den här plattan: Another day at work: music by the mighty Simon Steenland. Som sagt, det finns finsmakare.

Här kan du läsa recensionen på förra plattan.

 

 

Nu är det gott att leva

Text och musik: Olle Adolphson

Nu är det gott att leva på en sommardag

Här kan du höra min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Olle Adolphson har skrivit många sånger om en sorts oglamorös, tafatt, men oundviklig kärlek. Man kan tänka på Trubbel, Karlsson – evig vår och Fröken Frensen. Det finns flera, bland annat den här.

Sommardagen är så vacker med sina gökar, häggar och Adam och Evor. Ändå är allt för jävligt, ja rena fasan, därför att vännen inte är där. När hon sedan kommer blir allt härligt och det är gott att leva.

Men deras dagliga kärlek verkar inbegripa gråtande och grävande, stretande och strävande och han kallar henne gamla kratta. Kärleken känns komplicerad och motvalls, och kanske trovärdig just därför.

Nu är det gott att leva – Text
Olle Adolphson

Nu är det gott att leva på en sommardag
Här står Adam och Eva här står du och jag
Du kan tro att här var det jävligt att gå runt omkring utan dig
Du kan tro att nu är det härligt för du kom hit till mig

Göken han gal i dalen gal i tröst och bäst
Tänk att vi kom på balen att vi två kom på fest
Nu är det slut på gråt och gräva vi ska dansa du och jag
Ja nu är det gott att leva på en sommardag

Nu är det gott att sjunga kärlekens refräng
Häggen viftar och gungar över våran äng
Du kan tro att här var det fasa att gå runt omkring utan dig
Nu kan rubbbet ta sig i brasan för du kom hit till mig

Nu är det gott att skratta att det blev vi två
Att du kom gamla kratta att du kom ändå
Vi ska streta vi ska sträva genom livet du och jag
Men nu är det gott att leva på en sommardag

Mer än ord

Text och musik: Staffan Castegren

Det är rätt sent och bandet lirar bara blues

Här kan du höra låten på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Den här låten började med musiken och med en bild jag såg inom mig av ett par på ett halvsunkigt hak som dansar utan att egentligen röra sig. Resten kom ur den enda bilden.

Eftersom jag är snart 70 handlar mina kärlekssånger om vuxen kärlek, om kärlek med perspektiv. Vad händer om man träffar en partner från en kraschad relation, men nu med 20 års ytterligare livserfarenhet?

Mer än ord – text
Staffan Castegren

Det är rätt sent
och bandet lirar bara blues
Fastän vi dansar
så står vi nästan still
Våra varma kroppar
säger mer än ord:
att när vi går så ska vi
gå hem med varann

Det är väl tjugo år sen
som det var vi två
Men vi säger inget
nej inget, om hur det var då
Kanske kan vår tystnad
säga mer än ord
som ett suddigt svartvitt
blekt fotografi

När du kom hit i kväll
med nån främmande man
kröp jag in i ett hörn med min öl
men då så kände jag plötsligt din doft
och så stod du där
och du viskade
Jag har saknat dig så

Det är rätt sent
men ännu törs vi inte gå
för vad finns kvar av allt
i morgon när vi stiger upp
Ska vår gamla närhet
lyckas säga mer än ord
eller får vi bara
denna enda kväll

Allt som vi sa förr
alla viktiga ord
alla tårar och löjliga gräl
blir till en dimma som svävar i väg
när jag håller dig
och du håller mig
i kärlek

Ja det är sent
och bandet kör en sista dans
Vi går hem när natten
sakta blir till dag
Måsar över Strömmen
Minnen, mer än ord
och vi landar lugnt
i värmen hos varann
och våra mjuka läppar
säger mer än ord

Fem Waka från Södermalm del 2

Text och bild:  Staffan Castegren

För två år sedan lade jag ut en samling korta, femradiga dikter här på Fritext. Nu har jag fått ihop fem till. Jag jobbar inte sådär blixtsnabbt direkt. Här nedan finns en länk där du kan läsa de tidigare fem, och även få en beskrivning av vad en Waka är.

Fem Waka från Södermalm del 1

Fem waka från Södermalm del 3

*******

På hemväg från dig
Äppelblomsvinden vit i
Skinnarviksparken –
Blind av kärlek och lycka
ser jag inte snön som yr

*******

Jag minns en cykel
gulgrön av sjögräs och dy
dränkt vid Pålsundsbron –
Jag var liten då och blev
förvånad, ledsen och rädd

*******

Sädesärlorna
liknar badmintonbollar
frasande lätta –
Svirrar runt om likbilen
vid Allhelgonakyrkan

*******

Jag flyger utför
Hargränds kullerstensbacke –
Ett liv senare
gräver jag ut den doften –
Minnets arkeologi

*******

Följ mig fläkt av hägg
in i min älskades famn
Bölja blå gardin –
Nu badar Åsöbergen
i sommarnattens doftregn

*******

Jag har samlat alla mina bästa waka i ett illustrerat häfte som du kan skriva ut på papper om du vill.

Klicka här om du vill komma till nedladdningssidan.

Folk i butikerna på Söder del 2

Text och bild: Staffan Castegren

De senaste månaderna har mitt projekt varit att dokumentera människor som jobbar i butik på Södermalm. Jag har redan lagt ut en sida, nu kommer del två. Precis som i den första delen är det slumpen som avgör vilka som står bakom disken just när jag kommer in.

Första delen hittar du här

(Du kan klicka på bilderna för att förstora dem.)

Slagverket på Södermannagatan 10 är en trevlig butik. Det är kul att titta in ibland, särskilt för mig som var med och grundade Birka musik som var Stockholms bästa trumaffär på sin tid.

Den självklara adressen för veganer, vegetarianer och andra som är noga med vad de stoppar i sig är Goodstore på Skånegatan 92. De finns även vid Hornstull och snart på Åsögatan.

Hos Mässingmäster på Götgatan 27 hittar du prismor till kristallkronan, där får din fina 20-talslampa ny eldragning, det är en butik där de vet vad de snackar om.

Gunnarssons konditori på Götgatan 92 är ett klassiskt Söderkonditori med egen bakning. Det är bara att välja om du vill fika där, eller om du köper hem nåt gott till familjen.

På Hornsgatan 108 ligger Stockholms flugfiskecenter. Jag har gått förbi där många gånger. Där finns material att knyta flugor av, och en sak är uppenbar. Fiskar gillar verkligen kitsch.

Christoffers blommor har en butik i Kåkbrinken, men även denna lilla filial på Södermannagatan 21, just i det kvarter som kanske är hjärtat av Sofo.

Vinylälskare är ett speciellt släkte. De kan stå i timmar och rota i backarna. Mickes Skivbörs på Långholmsgatan 20 är ett oundgängligt vattenhål för dem.

Hos Bonne Mécanique på Vartoftagatan 45 kan man få hojen fixad medan man skottar in lite ekologiskt vegokäk. Det är verkligen Södermalm. Hunden är döpt efter Frank Zappa.

Behöver du snoddar, tofsar, band eller kulörta snören är det till den underbara butiken Folckers på Hornsgatan 52 du ska gå.

I 35 år har skivbutiken Pet Sounds funnits. Det är ett klassiskt kulturhak där musikälskare av alla åldrar samlas. Adressen är Skånegatan 53.

Larrys Corner i hörnet Grindsgatan Blekingegatan är en rätt speciell affär. Man hittar ovanliga skivor, musikaffischer, bilder av kända och obskyra musiker, serietidningar och mycket mera.

Galleri 125 kvadrat i hörnet Kocksgatan Östgötagatan drivs av ett gäng konsthantverkare. De turas om att sköta butiken. Jag har köpt både smycken och keramik där.

Izzy Young startade sitt första Folklore Center i New York 1957. En som hängde mycket där var Bob Dylan. Nu huserar Izzy på Wollmar Yxkullsgatan 2. Där finns helt unika grejor.

Hellstone music på Götgatan 24 är en schyst musikaffär. När jag bad att få ta en bild, valde de två medarbetarna varsitt instrument; en Ludwig virvel och en gammal Fender Jaguar.

S:t Pauls Bok- & Pappershandel i hörnet S:t Paulsgatan och Mariatorget är en av Stockholms äldsta bokhandlar. Här finns mycket Stockholmiana och ett alldeles speciellt lugn.

 

 

Ni kan ingenting ta med er

Text: Staffan Castegren
Originalmelodi: En fattig trubadur
Musik: Alvar Kraft Text: Arne Pärson

Nej, ni kan ingenting ta med er dit ni går.

Här kan du höra min tolkning på Youtube.

Här kan du ladda hem text och ackord

Jag tänker på Thommy Berggren som satt i teve och bara brast ut: Vad är det för jävla socialdemokrater? Han pratade om Göran Persson, Björn Rosengren och Pär Nuder, sådana som går till näringslivet efter den politiska karriären.

Men det är inte bara sossar som sviker. Alla politiker har en gemensam grundsyn om hur samhället ska fungera: Att där ska finnas ett ledande skikt som fattar de avgörande besluten och att folkets breda massa ska finna sig i det maktens beslutar.

Detta är demokratins fundamentala problem. Och det är något som aldrig diskuteras: Inget parti nominerar en politiker som ställer sig på folkets sida mot överheten. Vi kan alltså bara rösta på folk som står på maktens sida.

Där står en gammal sossepamp
Han verkar va så stark och trygg
men han har nyligen vänt rygg
åt löntagarnas kamp
Han har bytt åsikt, blivit blå
och vill till näringslivet gå
Han överger i ödmjukhet
sin solidaritet

Men du kan ingenting ta med dig dit du går
Blott föraktet klibbar fast i dina spår
Från kamrater som du svikit
aldrig mer respekt du får
Du kan ingenting ta med dig dit du går

Där står en slags miljöpartist
Hon är nog snäll mot barn och djur
men hon har svikit vår natur
sitt framtidshopp hon mist
Regeringsmakten är så ljuv
och näringslivets ord tar skruv
Mer motorväg mer militär
det är en god affär

Men du kan ingenting ta med dig dit du går
Inga blommor inga bin i dina spår
Alla bilar, alla flygplan
gör att jorden sämre mår
Du kan ingenting ta med dig dit du går

Där står en Sverigedemokrat
Han värnar visst om vanligt folk
men lyssnar man så är han tolk
åt överhetens prat
För sänkta löner, sänkt pension
han kämpar som en borgarklon
och vinst i välfärd det är bra
Det ska näringslivet ha

Men du kan ingenting ta med dig dit du går
När din valmanskår vill veta vad de får
All rasism och alla järnrör
rostar ner i dina spår
Du kan ingenting ta med dig dit du går

Ni politiker ni sviker
Ni på maktens sida står
Men ni kan ingenting ta med er dit ni går

Folk i butikerna på Söder del 1

Text och bild: Staffan Castegren

De som följer mig på Fritext vet att jag är en flanör. Jag går omkring i stan med min lilla kamera och tittar, och stannar, och pratar med folk. Ibland ber jag att få ta en bild. Mitt senaste projekt är att dokumentera människor som jobbar i butik på Södermalm.

Jag går inte och letar efter speciellt färgstarka och originella människor. Tanken är att plåta just de som råkar stå i butiken just när jag är där. Människor i vår tid, rakt upp och ner. Det här är den första delen av min lilla utställning. Det kommer minst en del till, kanske två.

Som sagt. Det blev en samling till. Här hittar du den.

(Du kan klicka på bilderna för att förstora dem.)

Kajsas kiosk vid Barnängsbryggan, just där färjan går över till Sjöstan. En och annan glass har det blivit genom åren, särskilt tidiga vårdagar när solen börjat värma.

Specsavers på Hornsgatan 88. Där har jag köpt glasögon. Och är det nån skruv som lossnat så fixar de det, utan att titta så noga på när garantitiden löpt ut.

På 3:ans tobak i hörnet Tjärhovsgatan Östgötagatan stannar jag och snackar. Vi minns ju båda hur det var på Söder på 50-talet: inga hipsters och råttor stora som Skogaholmslimpor.

På Götgatan i hörnet Bondegatan ligger 69:ans spel och tobak. Det är ännu en av mina Lottoleverantörer. Något ska man missbruka när man inte röker. Men cigarrerna ser fina ut.

ICA Aptiten på Torkel Knutssonsgatan ligger lite längre bort för mig, men jag föredrar den. Där tjackar jag löjrom och gruyereost – när jag har råd.

I affären Polska delikatesser på Brännkyrkagatan 88 mellan Ringvägen och Ansgariegatan kan man både få goda korvar och en föreläsning om läget i världen.

Café Brasco på Folkungagatan 98 är en tredje spelbutik. Vad säger det om mig? Mannen på bilden jobbade tidigare i tobaksaffären i Ringen.

På Södermalms Sko & Nyckelservice på Folkungagatan 102 är de trevliga och duktiga. Dit går man om ens skodon kräver det där lilla extra av omsorg och vård.

Till Göta fisk på Götgatan 96 kan jag gå och fråga: Vad ska vi käka i dag? Och så är den middagen kirrad. Inläggningssillen till jul kommer naturligtvis ur deras tunna.

Elektriska Svea är en av Stockholms äldsta elaffärer. Den ligger på Hornsgatan 75. Här köper jag glödlampor till PH-lampan i köket.

Chokladkompaniet på Kocksgatan 18 med chokladbruna väggar och yrkesstolt personal. Ibland överraskar jag hemma med en liten kartong praliner till kaffet.

Glassmakeriet 18 smaker på Hornsgatan 64 är en av stans absolut bästa. Dit kan jag gå, även på vintern, bara så där, och ta en milkshake med deras kardemummaglass.

När jag inte går till Göta går jag till Hammarströms fisk på Östgötagatan 31. Det är som när jag var liten. Det enda som fattas är skyltfönster med rinnande vatten.

Vi köper böcker, kläder, kuriosa och en och annan räkmacka på Kupan på Östgötagatan 67. God stämning, låga priser och besökare i alla åldrar.

De har drop in på Hårstation på Swedenborgsgatan 23. Det passar mig som plötsligt till min förvåning upptäcker att jag behöver klippa mig. Och en kopp kaffe bjuder de gärna på.

På Götgatan 90 ligger en av Fabriques affärer. Jag är lite torsk på goda croissanter. Surdegsbrödet är också fint, och kardemummabullarna underbara.

Till Wigerdals värld på Krukmakargatan 14 går södermalmsborna för att tillfredsställa sin oändliga törst efter möbler och inredningsdetaljer från 50-, 60- och 70-talen.

 

 

 

Dimmigt

Musik: Erroll Garner Svensk text: Staffan Castegren

dsc02416cVi tar rulltrappan som går upp till Moskva

Här kan du höra min tolkning på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Den här låten heter Misty och det finns redan flera svenska texter, men jag ville ändå göra en ny med tunnelbanetema. Det beror naturligtvis på att man ständigt hör de tre första tonerna där nere; ding, ding, dång, nästa Mariatorget.

De kulturella anspelningarna går att googla om ni vill. Det enda jag kanske ska nämna är Lili Brik som hade en stormande kärlekshistoria på 20-talet med poeten Vladimir Majakovskij. Han kallade sig ofta ”din lilla hund”.

Du och jag
Vi tar tunnelbanan över till Paris
Jag är Jean Paul Sartre och du är självklart de Beauvoir
vi söker svar
för det blir dimmigt när jag håller din hand

Du och jag
När som gråa tunnelväggar drar förbi
plötsligt ser vi Samarkand i månsken, ganska snyggt
Det känns så tryggt
att va i dimman tillsammans med dig

Jag kan vara Charlie Parker, vilka saker
man kan göra när man svävar som en pilgrimsfalk
Och då är du Billie Holiday, ja håll om mig
din glädje och din sorg, en väldig borg för mig
Jag älskar dig

Du och jag
Vi tar rulltrappan som går upp till Moskva
Sköna Lili Brik, det är du och jag din lilla hund
Varenda stund
är det så dimmigt när jag är här med dig

Du kan vara Frida Kahlo dina tavlor
lyser blod och guld och livets obeveklighet
Och då är jag Che Guevara, jag vill fara
runt vår jord och mina ord ska va en frihetspakt
en kärleksakt

Du och jag
Vi går Lundagatan hem från Zinkensdamm
Tänk att du är du och jag är jag, och det duger bra
precis i dag
när allt är klart, fast dimman rullar in från sjön
Du är du och jag är jag, det duger jävligt bra
precis i dag

DN omdefinierar demokratin

Text och bild: Staffan Castegren

001b01cVad händer egentligen på de översta våningarna?

DN blir allt mer Orwellsk för var dag som går: krig är fred, frihet är slaveri. I morse skrev en av deras ledarskribenter, Amanda Björkman, att toppstyrda politiska partier är bra för demokratin. Hon menade att om lågrankade partimedlemmar tilläts framföra egna åsikter skulle väljarna inte kunna förstå vad partiet egentligen tycker. Jag blir lite mörkrädd: Mindre yttrandefrihet är mer demokrati. Ändå nämner hon det allvarliga förhållandet att de politiska partierna får allt färre medlemmar. Men hennes kommentar till detta är: ju färre partikamrater, desto mindre behöver ledningen bry sig.

Vi har fria val i Sverige, men det är ett antal krympande, toppstyrda partier som nominerar vilka vi får rösta på. Partierna tar emot ekonomiska bidrag från olika håll och lyssnar på de professionella lobbyisterna som svärmar kring dem. De behöver alltså, enligt DN, inte längre bry sig om sina medlemmar, och knappast i någon högre grad om vad väljarna vill, eftersom det finns stor enighet inom det egna skrået, bland politikerna i riksdagen, om de grundläggande sanningarna: marknadsliberalism, privatiseringar, en minskad ökning av miljöförstöringen, låga skatter, ökade klyftor, tilltro till USA och Nato och misstro mot Ryssland och Kina.

I princip handlar framgångar i valen inte längre om att övertyga svenska folket, utan om att lyckas framstå i positiv dager i medierna. Spinndoktorerna och mediekonsulterna blir viktigare än ideologerna och de politiska strategerna. De som inte lärt sig läxan kan försvinna i obegripligt brutala mediedrev. De som är kvar är så totalt kontrollerade att debatterna i teve och riksdag blir plågsamt tråkiga att lyssna på. Det är inte längre människor som talar, utan dresserade politiska apor som spottar oneliners som kan citeras i press och på sociala medier.

DN kan skriva att det känns tryggt att USA och Nato har jättelika militärövningar vid Rysslands gräns, men hotfullt när Ryssland övar vid sin egen gräns. I ett normalt samtal kan man påpeka det enfaldiga i detta, men vi har inte ett normalt debattklimat i dag. Lögnerna upprepas tills de blir sanningar. En enskild människa kan värja sig, men en politiker talar inte med människor längre, utan framträder på en medieplattform, där hon eller han måste förhålla sig till mediernas agenda, både sanningarna och lögnerna. Detta mediepolitiska komplex är ett av de främsta hoten mot demokratin i dag.