Category Archives: Songs

Ska nya röster sjunga

Text och musik: Mikael Wiehe

Jag har skrivit tidigare att många av Mikael Wiehes låtar har blivit moderna folksånger. Den här visan sjöng jag på ett barndop, eller en namngivningsceremoni, som det väl heter om Gud inte är bjuden.

Det var de vänsterorienterade föräldrarna som bad om just den låten och den funkade klockrent. Gästerna hade inga svårigheter att känna att det lilla barnet var en av de nya rösterna och att det alltid finns ett hopp.

En enda sak är säker och det är livets gång
att allting vänder åter och allting börjar om
Och fastän våra röster ska mattas och förstummas
ska nya röster sjunga ska nya röster sjunga

När vi har blivit gamla vårt hår har blivit grått
och livet börjar mörkna och dagarna har gått
och våra kroppar kroknar och våra steg blir tunga
ska nya röster sjunga ska nya röster sjunga

Sångerna om frihet om rättvisa och fred
sångerna om folket som aldrig kan slås ner
sångerna om kärlek som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga ska nya röster sjunga

Du och jag ska sitta vid fönstret i vårt hus
och ta varandras händer i vårens klara ljus
och utanför på gatan där vindarna är ljumma
ska nya röster sjunga ska nya röster sjunga

Så segrar inte döden fast åren har sin gång
så stannar inte tiden, den bara börjar om
för sångerna om livet som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga, nya röster nya röster

Sångerna om kärlek som aldrig kan förstummas
Ska nya röster sjunga, nya röster sjunga

Sign Karlsson – Evig vår

Text och musik: Olle Adolphson
Arr: Staffan Castegren

Här kan du höra min version på Youtube

Här hittar du text och ackord

Olle Adolphsons kärlekssånger har ofta en liten knorr, ett filter, ett indirekt tilltal. Här beskriver han ett möte för länge sedan genom en kontaktannons. Man leds att betänka den där ständiga frågan, vad skulle hänt om … Våra liv består ju av goda val och dåliga val och faktiskt till en stor del av rena slumpen. Det är nog det visan handlar om.

I Olles originaltext sker mötet 1937, vilket ju är väldigt längesen även för Olle som är född 1934. Han sjunger uppenbarligen om en annan man. Rikard Wolff väljer året 1977 i sin version, medan jag som är tio år äldre än Rikard väljer 1967. Vi föredrar att tolka texten som att den handlar om oss själva. Det finns en uppföljande visa där kvinnan svarar på annonsen, men den kommer jag inte spela in.

Det var när sommarnatten kom
med doft från skog och mark.
Då såg jag dig en enda gång
i Västerviks Folkets park. Du var det vackraste jag sett
du hade ljusröd kjol.
Din hud var så brun och ditt hår så slätt
och långt och blekt av sol.
Jag ödde bort den bästa chans
som livet nånsin ger.
Vi dansade en enda dans
sen såg jag dig aldrig mer.

Jag undrar om du minns mig än
och hur du har det nu.
Det var ju ganska längesen
om sommaren 37
Kanhända blev du någons fru
och jag hoppas det gick bra
men kanske går du ensam nu
och har det liksom jag
Så om du detta läsa får
och du vill träffa mig
så skriv till ”Karlsson –evig vår”
och vet att jag väntar dig.

Rörande vindriktning

Musik: Trad, Sångtext: Cornelis Vreeswijk
Bild och text: Staffan Castegren

Vad blåser det för vind i dag …

Lyssna på min version på min Youtubekanal

Här kan du ladda ned text och ackord

Rörande vindriktning kommer från en av Cornelis allra sista skivor, I elfte timmen som gavs ut hösten 1986. Här samarbetade han med ett gäng yngre musiker, och många av låtarna på albumet var äldre material i modernare tappning, men Rörande vindriktning var nyskriven.

Cornelis förde en livslång kamp mot myndigheter, kronofogdar och tjänstemän på Skatteverket. Han var en slarver som gärna gick med tusentals kronor i fickan, och frikostigt bjöd sina polare på krogen, men rätt ofta glömde bort att pröjsa skatten.

Jag uppfattar den här sången som ett samtal mellan en byråkrat och Cornelis själv, och poängen i sången är hur olika de beskriver huvudpersonen. Cornelis själv säger sig vara en som inte vänder kappan efter vinden trots att han vistas vid floden Lethe i dödsriket. Hans hjärna är en boxningsboll och han timglas tickar sekunder. (Han hade levercancer och dog 1987)

Byråkraten kallar honom spion, kurir, pacifist och agent och anklagar honom för att ha gått på driven, och tycker att han ska lära sig att veta hut där han sitter i maskinen. Cornelis blir honom inte svaret skyldig och visan mynnar ut i ett ömsesidigt avsked. Jag hade lite problem i min tolkning med sista raden. Vem är det som säger vad?

Musiken är en gammal medeltida låt, troligen från Spanien eller Portugal, La Folia. Den har använts som tema av många kompositörer genom åren och många folkvisor över hela Europa har den som grund.

Rörande vindriktning
Text: Cornelis Vreeswijk

Vad blåser det för vind i dag? Det ger jag välan fan i
Jag vänder inte kappan jag, att fånga en orkan i
Vad rör det mig åt vilket håll vind blåser över Lethe
För in det i ditt protokoll och far sen åt helvete

Var står du nu, den dag som är, i dessa galna tider?
Så vitt jag vet så står jag här och ser hur tiden lider
Min hjärna är en boxningsboll, ett timglas för sekunder
För in det i ditt protokoll och dra ett streck därunder

Spion, kurir, pacifist, agent hur vill du bli beskriven?
Enligt ett annat dokument, har du visst gått på driven.
Att man är satt under viss kontroll det hör till vardagsrutinen
Men med eller utan protokoll sitter man i maskinen

Där får du lära dig veta hut! Förlåt att jag avbryter
Det rinner papper ur din trut du är en bluff som ryter
En fjärt i uniform och sen. En humbug och inget mera
God vind om du får storm, min vän. Ajöss med dig, passera

Den okände soldaten

Text och musik: Ruben Nilsson

Jag slets itu av tyskarnas granater …

Lyssna på min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Den här sången kommer från Ruben Nilssons första samling, Vanvördiga visor från 1935. Under hela sitt liv kände han stark motvilja mot krig och militärer. När han själv gjorde lumpen satt han ofta i arresten, eftersom han brukade lämna sin post och gå ut och ta en pilsner med någon polare. Om du vill veta mer om Ruben Nilsson kan du titta på texten till Balladen om Eken här på Fritext.

Här vilar jag, den okände soldaten
inunder en triumfbåges vita marmorvalv
Man hittade min kropp – nåja åtminstone en halv
och jag fick fin begravning utav staten

Jag slets itu av tyskarnas granater
Det var på sista tampen sen blåstes eld upphör
ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör
den regeln gäller även för soldater

Jag plockades ihop utav kamrater
och lades i en kista, som var förfärligt fin
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin
men sånt det spelar inte nån teater

Nu blir jag hyllad utav diplomater
och en och annan furste han lägger ner en krans
och ber en bön för ruttet kött från landet Ingenstans
och pratar stort om mina hjältedater

Här ligger jag, den sanne demokraten
och skrattar ganska gott med min skalles döda grlin
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin
det kallar dom Den okände soldaten

Älskar inte jag dig då

Text och musik: Olle Adolphson

Om dagen gryr och är lik den andra …

Lyssna på min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Olle Adolphsons kärlekssånger är aldrig enkla och rätlinjiga. Det finns alltid någon reservation i texten. I första versen står ett guldrött skimmer i gräset, i andra hör vi skräckens flöjt. Det regnar om natten och tiden stannar. Men han påstår inte att han älskar henne, utan frågar, älskar inte jag dig då?

Vem frågar han egentligen? Sig själv, eller henne? Först i sista versen säger han att han ska älska henne ändå. Vad då ändå? Det får vi inte riktigt veta. Men visst lyser det av ångest i visan. Både kärleken och naturupplevelsen färgas av det.

Låten är väldigt elegant komponerad. I princip går den i A dur, men första versen börjar i D dur. De två följande verserna börjar i moll, H moll, respektive D moll. I sista versen återgår han i stort sätt till första versen harmonik och börjar i D dur.

Om solen skiner så milt om kvällen
och guldrött skimmer i gräset står
om lindar lyser och ask och alar
och doft av sommar i gräset går
När duvan ropar och trasten talar
och vattnen ligger så himmelsblå
älskar inte jag dig då

Om tiden stannar när dagen tiger
och ingen vindfläkt i träden rörs
om himlen brinner och solens pilar
och skräckens flöjt under träden hörs
När värmen vit över fälten vilar
och tiden äntligen börjar gå
älskar inte jag dig då

Om regnet vandrar så tyst om natten
Och stryker lätt över trädens blad
om regnet skänker åt marken lisa
när himlens kärlek gör jorden glad
När regnet sjunger sin tysta visa
och sommarnatten kan andas så
älskar inte jag dig då

Om dagen gryr och är lik den andra
och kvällar kommer och nätter går
om tiden rusar, om tiden stannar
och sommar blir höst och vinter vår
Tills år och dagar och timmar blandas
och jag ska älska dig ändå
Älskar inte jag dig då

En valsmelodi

Text: Nils Ferlin Musik: Lillebror Söderlundh

Dagen är släckt, mörkret har väckt …

Här kan du höra min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord.

Dikten En valsmelodi publicerades 1930 i Ferlins första diktsamling, En döddansares visor. Han var då bara 32 år, men dikten andas ändå, om inte dödsskräck, så en medvetenhet och en resignation inför dödens oundviklighet. Men det finns också en solidaritet med samhällets fattiga och utstötta, dit ju Ferlin själv räknade sig.

Dikten tonsattes redan 1930 av trubaduren Gunnar Tureson, men den melodi som de flesta känner igen, och den jag sjunger, är Lillebror Söderlundhs från 1939. Ferlin tillhörde en löslig grupp som kallades Klarabohemerna, författare, konstnärer och musiker, ofta med arbetarbakgrund som höll till på nedre Norrmalm i det Stockholm som nu är försvunnet.

Dagen är släckt mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor
fyllda av skarn, slödder och flarn
sova polishus och finkor

Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus
Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals
och jag är ganska mager om bena
tillika om armar och hals

Jag har sålt mina visor till nöjets estrader
och Gud må förlåta mej somliga rader
ty jag är ganska mager om bena
tillika om armar och hals

Grämelsens son i grammofon
sprattlar för Hans och för Greta
Pajas ack ja, schajas ack ja
Gott kan det vara att veta.

Så skänk mej nu bara ett rimord på sol
när jag redan har använt fiol och viol
Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals
och jag är ganska mager om bena
tillika om armar och hals

Jag har ingenting alls här i världen att vinna
och snart i min grop skola maskarna finna
att jag är ganska mager om bena tillika om armar och hals

Gammelvals i Roslagen

Text och musik: Evert Taube

*Kring dina blänkande fjärdar o Roslag mitt hemland i havet*

Lyssna på min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Den här sången ingår i vissamlingen Sjösalaboken som gavs ut 1942. Texten är skriven på det antika versmåttet Hexameter, som Homeros använde i sina stora verk. Sången är en kärleksförklaring till Stockholms skärgård och som vanligt har Evert koll på alla detaljer och alla termer.

I andra versen talar han om öbornas vikingafäder. Sånt är ju inte opportunt i dag. När jag jobbade på Historiska museet fanns det arkeologer som var livrädda för all koppling mellan nutid och vikingatid. Jag minns en som helt enkelt tog bort vikingatiden som epok.

I fjärde versen påminner Evert om rysshärjningarna på 1700-talet, och han beskriver stormarna och drivsnön, men han kommer hela tiden tillbaka till kärleken. Det är lätt att föreställa sig hur han går därute på lövängarna och diktar, på Sjösala som var familjen Taubes sommarparadis.

Lurviga Roslag o sjöland du häver dig halvdränkt ur havet
med dina sandiga åsar och urberg och stormvridna tallar
med dina tusentals tångsvepta ärriga öar och kobbar
kupiga knalliga bucklor på jordklotets isrivna hjässa
Vindpinat vresiga Roslag jag hälsar dig havsörnars hemland

Här byggdes drakskepp av Sjöbloms och Östermans vikingafäder
de som i välmening grundade Ryssland i tiden och satte
Volgasjöfarten i gång och höll ordning i Konstantinopel
liksom det ännu i dag finnes pojkar från Väddö och Möja
som håller ordning i avlägsna främmande länder på jorden

På melanesiska öar är blidöbor kopramagnater
pojkar från Runmarö Ljusterö Rådmansö Arholma Gräsö
är amiraler där ute och somliga är guvernörer
saknar nog gistgårdar skötekor saknar nog glittrande strömming
gråbruna flundror och gulvita torskar och gråsäl och grisslor

Snötjockans isskruvens land du skeppsbrottens fruktade havsband
piskat av stormar och drivsnö vareviga vinter och fordom
plundrat och härjat och skändat och bränt av pirater från öster
Var finns väl ändå ett land lika trevligt och vackert jag frågar
som dina kringströdda öar dem havet och fjärdar förenar

Sjösala lövängar blomstra nu fröjdar sig åter naturen
primulan blommar och smörblomman lyser som guld i det gröna
vattnet i tunnan vid knuten är guldgult av frömjöl från tallen
poppeldun snögar och häggarna sprida sin vällukt med vinden
kring dina blänkande fjärdar o Roslag mitt hemland i havet

Svensk landsbygd

Text och musik: Staffan Castegren

Här kan du höra låten på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Den här låten kom till när jag pratade med min körkunnige son om språket i gamla låtar av typ, Stenhammar och Pettersson Berger. Kan man använda ord från den tiden? Bland annat nämnde vi ordet himlapällen.

Ett år senare förstår jag att de flesta orden är förbrukade. Men jag har i stället försökt hitta stämningen. Jag är uppriktigt sagt mycket osäker på om jag verkligen lyckats med det.

Tidig vår, i spröda kvällen
snöljus över lagårdshällen
Trötta tranor och våta vipor
som söker sina viloställen
Hästen trampar i sitt stall
Luften sträv och kall

Björken blågrå, vårstinn bäcken
risig ännu rosenhäcken
Oro svävar in från söder
i de höga fågelsträcken
En obeskrivligt sorgsen hund
gnyr mot himlens rund

Halvvägs ner i dalen
glimmar några ljus
från förskolelokalen
i gamla folkets hus
och ner vid Dammbro kilar
just där älven gör en sväng
där står vildgässen och vilar
på Mjölnagårdens äng
Och tidlöst tystnar suset
som skogen burit på
Ja, nu slocknar sista ljuset
i natten dunkelblå

Lätta skyar, plötsligt står en
måne över videsnåren
Jorden skälver, marken doftar
hetsande och starkt i våren
Men tåligt över vall och mo
har dagen gått till ro

Nu är det gott att leva

Text och musik: Olle Adolphson

Nu är det gott att leva på en sommardag

Här kan du höra min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Olle Adolphson har skrivit många sånger om en sorts oglamorös, tafatt, men oundviklig kärlek. Man kan tänka på Trubbel, Karlsson – evig vår och Fröken Frensen. Det finns flera, bland annat den här.

Sommardagen är så vacker med sina gökar, häggar och Adam och Evor. Ändå är allt för jävligt, ja rena fasan, därför att vännen inte är där. När hon sedan kommer blir allt härligt och det är gott att leva.

Men deras dagliga kärlek verkar inbegripa gråtande och grävande, stretande och strävande och han kallar henne gamla kratta. Kärleken känns komplicerad och motvalls, och kanske trovärdig just därför.

Nu är det gott att leva – Text
Olle Adolphson

Nu är det gott att leva på en sommardag
Här står Adam och Eva här står du och jag
Du kan tro att här var det jävligt att gå runt omkring utan dig
Du kan tro att nu är det härligt för du kom hit till mig

Göken han gal i dalen gal i tröst och bäst
Tänk att vi kom på balen att vi två kom på fest
Nu är det slut på gråt och gräva vi ska dansa du och jag
Ja nu är det gott att leva på en sommardag

Nu är det gott att sjunga kärlekens refräng
Häggen viftar och gungar över våran äng
Du kan tro att här var det fasa att gå runt omkring utan dig
Nu kan rubbbet ta sig i brasan för du kom hit till mig

Nu är det gott att skratta att det blev vi två
Att du kom gamla kratta att du kom ändå
Vi ska streta vi ska sträva genom livet du och jag
Men nu är det gott att leva på en sommardag

Mer än ord

Text och musik: Staffan Castegren

Det är rätt sent och bandet lirar bara blues

Här kan du höra låten på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Den här låten började med musiken och med en bild jag såg inom mig av ett par på ett halvsunkigt hak som dansar utan att egentligen röra sig. Resten kom ur den enda bilden.

Eftersom jag är snart 70 handlar mina kärlekssånger om vuxen kärlek, om kärlek med perspektiv. Vad händer om man träffar en partner från en kraschad relation, men nu med 20 års ytterligare livserfarenhet?

Mer än ord – text
Staffan Castegren

Det är rätt sent
och bandet lirar bara blues
Fastän vi dansar
så står vi nästan still
Våra varma kroppar
säger mer än ord:
att när vi går så ska vi
gå hem med varann

Det är väl tjugo år sen
som det var vi två
Men vi säger inget
nej inget, om hur det var då
Kanske kan vår tystnad
säga mer än ord
som ett suddigt svartvitt
blekt fotografi

När du kom hit i kväll
med nån främmande man
kröp jag in i ett hörn med min öl
men då så kände jag plötsligt din doft
och så stod du där
och du viskade
Jag har saknat dig så

Det är rätt sent
men ännu törs vi inte gå
för vad finns kvar av allt
i morgon när vi stiger upp
Ska vår gamla närhet
lyckas säga mer än ord
eller får vi bara
denna enda kväll

Allt som vi sa förr
alla viktiga ord
alla tårar och löjliga gräl
blir till en dimma som svävar i väg
när jag håller dig
och du håller mig
i kärlek

Ja det är sent
och bandet kör en sista dans
Vi går hem när natten
sakta blir till dag
Måsar över Strömmen
Minnen, mer än ord
och vi landar lugnt
i värmen hos varann
och våra mjuka läppar
säger mer än ord