Text och musik: Peps Persson

Här skriver en som kanske inte är lika bra på svenska som Peps, men som är precis lika ursinnig.

Här kan du höra min tolkning på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Peps är … jag höll på att säga en ikon, men jag vill ogärna lägga den bördan på någon. Han har skrivit texter som Hög standard, Oboy och Styr den upp, och många andra, och han framför dem så att man bara nickar och håller med. Precis! Just så är det.

Texten till Falsk matematik är verkligen underbart rättfram. Några enkla påståenden om vår tid och omkvädet som klart och tydligt slår fast att det bara är lögn och bedrägeri allt samman. Att skriva som Taube eller Olle Adolphson kan vara nog så knepigt, men en text som Falsk matematik är det jävlar i min själ inte många som går i land med att skriva.

Falsk matematik – text
Peps Persson

Ett och ett är två
två och två är fyra
lönerna är så låga
varorna är så dyra

Ska det va så svårt att fatta
att det är falsk matematik
som gör den fattige så fattig
och den rike så förbannat rik

Två och två är fyra
fyra och fyra är åtta
Nån jävel har femton badrum
Jag har en sprucken potta

Ska det va så svårt att fatta
att det är falsk matematik
som gör den fattige så fattig
och den rike så förbannat rik

Tre och tre är sex
sex och sex är tolv
Fru Wallenberg putsar naglarna
morsan skurar golv

Ska det va så svårt att fatta
att det är falsk matematik
som gör den fattige så fattig
och den rike så förbannat rik

Noll och noll är noll
noll, noll, noll, noll, noll
var du än släpper slantarna
så rullar dom åt samma håll

Ska det va så svårt att fatta
att det är falsk matematik
som gör den fattige så fattig
och den rike så förbannat rik

Musik och originaltext: Herman Hupfeld Svensk text: Hasse och Tage

… och Ingrid Bergman log rart och ömt mot Humphrey Bogart …

Lyssna på min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Att kalla detta en progglåt är naturligtvis en överdrift, men Hasse och Tages engagemang påverkades av samma vänstervindar som proggen. De tillhör dock en annan generation och deras USA-kritik blir mer en reflektion över vår egen aningslöshet, hur lätt det var att svälja filmens världsbild där tyskar, gulingar och svarta alla hade sina förutbestämda roller.

Det bitterljuva omkvädet om pianisten i baren och tiden som går är något helt annat än de otåliga proggarna med sina krav på Allt genast. Men det rymmer kanske också en dold kritik av något som textförfattarna upplever som ytlighet och historielöshet.

Men tiden går

Text: Hasse och Tage

You must remember this
a kiss is still a kiss
a sigh is just a sigh
The fundamental things apply
as time goes by

Och Ingrid Bergman log rart
och ömt mot Humphrey Bogart
i vit tropikkavaj
I baren drog en pianist
As time goes by

Hjältar som alltid kom från USA
Tyskar som aldrig gjorde något bra
Negrer som bara stod och sa god dag
vad enkelt allting va

Sheriffer var så snygga
och ryssar var så stygga
mot stackars FBI
Vad svårt det blir ju mer man lär sig
as time goes by

John Wayne var allas vän
en riktig man bland män
med mycket kortklippt hår
Och rödskinn var som dumma får
men tiden går

En guling var en guling
en elak liten fuling
på honom sköt dom prick
Bob Hope var alltid väldigt kvick
men tiden gick

För fred och frihet gick dom ut i fält
och som en tomte smajlade Roosevelt
Han gjorde aldrig nånting kriminellt
Amerika var snällt

Och Ingrid Bergman log rart
och ömt mot Humphrey Bogart
i vit tropikkavaj
I baren spela pianisten
As time goes by

Text och musik: Mikael Wiehe

… och alla våra vänner har valt sig själva …

Här kan du höra min tolkning på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Den här låten är någorlunda samtidig med Smoke on the water. Båda låtarna är självreflekterande. Hur är livet som internationell rockstjärna respektive svensk proggmusiker? Wiehe funderar över vem man nu kan lita på när man störtat alla auktoriteter.

I första versen är det far och mor, släktingar, vänner, lärare och konfirmationsprästen. I den andra är det John Lennon, Yoko Ono, Bob Dylan, Marilyn Monroe, Greta Garbo och ospecificerade prinsar och presidenter.

Den tredje versen är mörkare. När kriget tagit slut, vad ska man då tro på? Till och med kaptenen i texten blir kluven. Man kanske kan kalla detta en freudiansk progglåt och då kan var och en få gissa vilka Halta Lotta, Lille Gerhard och Mor Maria symboliserar.

Vem kan man lita på – text
Mikael Wiehe

När far och mor är döda och våra släktingar har tatt gift
och alla våra vänner har valt sig själva
och våra lärare och fröknar har gått och dränkt sig med varann
och nu när sömntabletterna har slutat hjälpa
och när vår präst ifrån konfirmationen står och pekar i det blå
och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll vinden blåser åt
då kommer halta Lotta hem till mig med rösten fylld av gråt
och frågar vem i hela världen kan man lita på?

När John och Yoko Lennon har gått på psykoanalys
och Robert Zimmerman har flytt till landet med miljonerna
och Marilyn Monroe tappat taget och Greta Garbo har blivit ful
och man försöker muta oss med bilder av visionerna
och när prinsar och presidenter ljuger medvetet i kapp
och när dom som skulle säga sanningen
har börjat ta tillbaka det dom just har sagt
då kommer Lille Gerhard hem till mig och han häver sig på tå
och viskar, vem i hela världen kan man lita på?

Krevaderna har tystnat och kriget har tagit slut
Ensam sitter kaparn vid kanonerna
Över gyttjefyllda gravar hänger luften tung av krut
och han fingrar lite tankspritt på patronerna
och när han tittar sig i spegeln har den rämnat mitt itu
och mellan halvorna av hans ansikte kilar råttorna in och ut
då kommer mor Maria krypande och hennes ögon är så blå
när hon skriker, vem i hela världen kan man lita på?

Text och musik: John Holm

I natt svävar änglar vid din sängkant
och snart knackar någon på din dörr …

(Detta är inspelat i mitt vardagsrum, ljudkvaliteten är därefter. Lyssna alltid i lurar.)

Ännu ett exempel på att progg inte behöver vara politiskt. Att sitta vid någons (pappas?) dödsbädd är speciellt. Är man sedan bara några och tjugo som John Holm var så påverkar det naturligtvis ens liv. De existentiella frågorna blir oundvikliga. Trots änglarna vid sängkanten är en människa ensam i sitt dödsögonblick. Som anhörig är man hjälplös.

Hur har man levt sitt liv, vad minns man vid slutet? Skjortan är vit som snö, men är själen lika vit? Ändå slutar sången i en sorts försoning. Döden beskrivs som ett paradis där ingen människa lider och berättaren säger att han inte är rädd att följa med dit. Och här har jag varit tvungen att ändra ett ord i texten och jag hoppas John inte har något emot det. Han sjunger att hans ungdom håller honom kvar, men som 60 + väljer jag att sjunga att det är lusten som håller mig kvar.

Enskilt rum på Sabbatsberg – text
John Holm

I natt svävar änglar vid din sängkant
Snart knackar någon på din dörr
Ändå tycks du ha det ganska ensamt
Din tid är slut och allt är som sig bör

Jag hoppas att du inte känner ängslan
inför din färd mot fjärran horisont
Somt är ledsamt somt är glatt i livet
din skjorta ren som snö, men är din själ lika vit?

Jag sitter här i nattens sena timma
men tror knappt att jag är till större tröst
Jag sköter en maskin som sprider ånga
den skänker lindring åt ditt sjuka bröst

Jag undrar om du sover eller tänker
och om du tänker vad du tänker på
Din matta blick som söker morgonljuset
har mist sin ungdoms glans och din hud är så grå

Jag hoppas att du skådat stora vatten
och att livets minnen inte mist sin färg
Jag ser din ande flyga ut i natten
ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg

Jag sitter hopplöst hjälplös vid din sida
men känner tjusningen som döden har
Ett paradis där ingen människa lider
Jag är inte rädd att följa, men min lust håller mig kvar

Text och musik: Lars Demian

Det är dåligt väder och dålig smak
Dåliga flickor på ett sjaskigt gammalt hak …

Här kan du höra min tolkning på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Man kan väl knappast kalla Lars Demian för proggmusiker. Men om jag nu kidnappar den här låten och sjunger den tillsammans med en massa andra samhällskritiska sånger så blir den till slut progg. Eller? Vad fan betyder genrer egentligen? Det är en låt jag gillar helt enkelt.

Glad att man inte är död – text
Lars Demian

Vad livet är festligt att leva det finns så mycket att glädja sig vid
att luften är gratis att andas att tågen dom kommer i tid
Och tänk vad reklamen är tjusig inga sorger vilar väl där
en värld full av tandkräm och solsken men så är det alls inte här

Det är dåligt väder och dålig smak
Dåliga flickor på ett sjaskigt gammalt hak
Dåliga vanor och ett dåligt humör
Man får vara glad att man inte bara faller ner och dör

Nej, det finns ingen orsak att klaga ingen anledning till något gnäll
man tar hand om dom små och dom svaga och kungen han är ju så snäll
Sen har vi en duktig regering vi har rösträtt och demokrati
men hur man än väljer och vrakar så vet man hur det kommer att bli

Det blir dåligt väder och dålig smak
Dåliga flickor på ett sjaskigt gammalt hak
Dåliga vanor och ett dåligt humör
Man får vara glad att man inte bara faller ner och dör

Dåligt rykte, dålig stil, en dålig ursäkt för ett dåligt liv
Dåligt omdöme, dålig lön, dåliga nerver i den här dåliga miljön
Dåliga odds och ett jävla dåligt stöd
Man får vara glad att man inte är död

Text: Lorne de Wolfe och Dick Hansson Musik: Lorne de Wolfe

Jag säger ingenting om krig och fred
heller inget om att tiden är ur led …

(Detta är inspelat i mitt vardagsrum, ljudkvaliteten är därefter. Lyssna alltid i lurar.)

Den sena proggmusiken ville undvika slagorden. De var belastade och utslitna. Den här sången säger att ondskan har nått sitt mål när barnasinnet mist sin glöd. Det är ganska långt från till exempel Peps Falsk matematik.

Men i refrängen sägs det om barnen att de bär på elden “som du en gång, som jag en gång, men allt för länge sen”. Då är det ändå som om sångaren längtar tillbaka till det enkla och renhjärtade han inte kan formulera själv.

Då ser han mot solen och tankarna för honom hem till Leningrad igen. Varför just Leningrad? Det kan inte jag veta. Och jag behöver inte veta, Jag kan också längta dit när jag sjunger sången fast jag aldrig varit där.

Var kommer barnen in – text
Lorne de Wolfe och Dick Hansson

Jag säger ingenting om krig och fred
Heller inget om att tiden är ur led
Jag säger inget om en sårad jord
men hjärtat slår i varje ord
när jag säger dig

Min värld är fattig och min dag är död
När barnasinnet har berövats sin glöd
Då har ondskan nått sitt mål till slut
Då har all kärlek sinat ut

Var kommer barnen in

Dom bär på elden
som du en gång, som jag en gång
men allt för länge sen
Allt går igen

Jag ser mot solen
Och tankarna dom för mig
hem till Leningrad igen

Jag säger ingenting om evighet
men livet strömmar i en kontinuitet
från förgånget in i framtiden
så jag frågar dig min vän

Var kommer barnen in

Dom bär på elden
som du en gång, som jag en gång
men allt för länge sen
Allt går igen

Jag ser mot solen
Och tankarna dom för mig
hem till Leningrad igen

Jag säger ingenting om krig och fred
Heller inget om att tiden är ur led
Jag säger inget om en sårad jord
men hjärtat slår i varje ord

Var kommer barnen in
Var kommer barnen in