Text och musik: Olle Adolphson
Arr: Staffan Castegren

Här kan du höra min version på Youtube

Här hittar du text och ackord

Olle Adolphsons kärlekssånger har ofta en liten knorr, ett filter, ett indirekt tilltal. Här beskriver han ett möte för länge sedan genom en kontaktannons. Man leds att betänka den där ständiga frågan, vad skulle hänt om … Våra liv består ju av goda val och dåliga val och faktiskt till en stor del av rena slumpen. Det är nog det visan handlar om.

I Olles originaltext sker mötet 1937, vilket ju är väldigt längesen även för Olle som är född 1934. Han sjunger uppenbarligen om en annan man. Rikard Wolff väljer året 1977 i sin version, medan jag som är tio år äldre än Rikard väljer 1967. Vi föredrar att tolka texten som att den handlar om oss själva. Det finns en uppföljande visa där kvinnan svarar på annonsen, men den kommer jag inte spela in.

Det var när sommarnatten kom
med doft från skog och mark.
Då såg jag dig en enda gång
i Västerviks Folkets park. Du var det vackraste jag sett
du hade ljusröd kjol.
Din hud var så brun och ditt hår så slätt
och långt och blekt av sol.
Jag ödde bort den bästa chans
som livet nånsin ger.
Vi dansade en enda dans
sen såg jag dig aldrig mer.

Jag undrar om du minns mig än
och hur du har det nu.
Det var ju ganska längesen
om sommaren 37
Kanhända blev du någons fru
och jag hoppas det gick bra
men kanske går du ensam nu
och har det liksom jag
Så om du detta läsa får
och du vill träffa mig
så skriv till ”Karlsson –evig vår”
och vet att jag väntar dig.

Text och musik: Ruben Nilsson

Jag slets itu av tyskarnas granater …

Lyssna på min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Den här sången kommer från Ruben Nilssons första samling, Vanvördiga visor från 1935. Under hela sitt liv kände han stark motvilja mot krig och militärer. När han själv gjorde lumpen satt han ofta i arresten, eftersom han brukade lämna sin post och gå ut och ta en pilsner med någon polare. Om du vill veta mer om Ruben Nilsson kan du titta på texten till Balladen om Eken här på Fritext.

Här vilar jag, den okände soldaten
inunder en triumfbåges vita marmorvalv
Man hittade min kropp – nåja åtminstone en halv
och jag fick fin begravning utav staten

Jag slets itu av tyskarnas granater
Det var på sista tampen sen blåstes eld upphör
ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör
den regeln gäller även för soldater

Jag plockades ihop utav kamrater
och lades i en kista, som var förfärligt fin
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin
men sånt det spelar inte nån teater

Nu blir jag hyllad utav diplomater
och en och annan furste han lägger ner en krans
och ber en bön för ruttet kött från landet Ingenstans
och pratar stort om mina hjältedater

Här ligger jag, den sanne demokraten
och skrattar ganska gott med min skalles döda grlin
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin
det kallar dom Den okände soldaten

Text och musik: Olle Adolphson

Om dagen gryr och är lik den andra …

Lyssna på min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Olle Adolphsons kärlekssånger är aldrig enkla och rätlinjiga. Det finns alltid någon reservation i texten. I första versen står ett guldrött skimmer i gräset, i andra hör vi skräckens flöjt. Det regnar om natten och tiden stannar. Men han påstår inte att han älskar henne, utan frågar, älskar inte jag dig då?

Vem frågar han egentligen? Sig själv, eller henne? Först i sista versen säger han att han ska älska henne ändå. Vad då ändå? Det får vi inte riktigt veta. Men visst lyser det av ångest i visan. Både kärleken och naturupplevelsen färgas av det.

Låten är väldigt elegant komponerad. I princip går den i A dur, men första versen börjar i D dur. De två följande verserna börjar i moll, H moll, respektive D moll. I sista versen återgår han i stort sätt till första versen harmonik och börjar i D dur.

Om solen skiner så milt om kvällen
och guldrött skimmer i gräset står
om lindar lyser och ask och alar
och doft av sommar i gräset går
När duvan ropar och trasten talar
och vattnen ligger så himmelsblå
älskar inte jag dig då

Om tiden stannar när dagen tiger
och ingen vindfläkt i träden rörs
om himlen brinner och solens pilar
och skräckens flöjt under träden hörs
När värmen vit över fälten vilar
och tiden äntligen börjar gå
älskar inte jag dig då

Om regnet vandrar så tyst om natten
Och stryker lätt över trädens blad
om regnet skänker åt marken lisa
när himlens kärlek gör jorden glad
När regnet sjunger sin tysta visa
och sommarnatten kan andas så
älskar inte jag dig då

Om dagen gryr och är lik den andra
och kvällar kommer och nätter går
om tiden rusar, om tiden stannar
och sommar blir höst och vinter vår
Tills år och dagar och timmar blandas
och jag ska älska dig ändå
Älskar inte jag dig då

Text: Nils Ferlin Musik: Lillebror Söderlundh

Dagen är släckt, mörkret har väckt …

Här kan du höra min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord.

Dikten En valsmelodi publicerades 1930 i Ferlins första diktsamling, En döddansares visor. Han var då bara 32 år, men dikten andas ändå, om inte dödsskräck, så en medvetenhet och en resignation inför dödens oundviklighet. Men det finns också en solidaritet med samhällets fattiga och utstötta, dit ju Ferlin själv räknade sig.

Dikten tonsattes redan 1930 av trubaduren Gunnar Tureson, men den melodi som de flesta känner igen, och den jag sjunger, är Lillebror Söderlundhs från 1939. Ferlin tillhörde en löslig grupp som kallades Klarabohemerna, författare, konstnärer och musiker, ofta med arbetarbakgrund som höll till på nedre Norrmalm i det Stockholm som nu är försvunnet.

Dagen är släckt mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor
fyllda av skarn, slödder och flarn
sova polishus och finkor

Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus
Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals
och jag är ganska mager om bena
tillika om armar och hals

Jag har sålt mina visor till nöjets estrader
och Gud må förlåta mej somliga rader
ty jag är ganska mager om bena
tillika om armar och hals

Grämelsens son i grammofon
sprattlar för Hans och för Greta
Pajas ack ja, schajas ack ja
Gott kan det vara att veta.

Så skänk mej nu bara ett rimord på sol
när jag redan har använt fiol och viol
Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals
och jag är ganska mager om bena
tillika om armar och hals

Jag har ingenting alls här i världen att vinna
och snart i min grop skola maskarna finna
att jag är ganska mager om bena tillika om armar och hals

Text och musik: Olle Adolphson

Nu är det gott att leva på en sommardag

Här kan du höra min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Olle Adolphson har skrivit många sånger om en sorts oglamorös, tafatt, men oundviklig kärlek. Man kan tänka på Trubbel, Karlsson – evig vår och Fröken Frensen. Det finns flera, bland annat den här.

Sommardagen är så vacker med sina gökar, häggar och Adam och Evor. Ändå är allt för jävligt, ja rena fasan, därför att vännen inte är där. När hon sedan kommer blir allt härligt och det är gott att leva.

Men deras dagliga kärlek verkar inbegripa gråtande och grävande, stretande och strävande och han kallar henne gamla kratta. Kärleken känns komplicerad och motvalls, och kanske trovärdig just därför.

Nu är det gott att leva – Text
Olle Adolphson

Nu är det gott att leva på en sommardag
Här står Adam och Eva här står du och jag
Du kan tro att här var det jävligt att gå runt omkring utan dig
Du kan tro att nu är det härligt för du kom hit till mig

Göken han gal i dalen gal i tröst och bäst
Tänk att vi kom på balen att vi två kom på fest
Nu är det slut på gråt och gräva vi ska dansa du och jag
Ja nu är det gott att leva på en sommardag

Nu är det gott att sjunga kärlekens refräng
Häggen viftar och gungar över våran äng
Du kan tro att här var det fasa att gå runt omkring utan dig
Nu kan rubbbet ta sig i brasan för du kom hit till mig

Nu är det gott att skratta att det blev vi två
Att du kom gamla kratta att du kom ändå
Vi ska streta vi ska sträva genom livet du och jag
Men nu är det gott att leva på en sommardag

Text: Olle Adolphsson Musik: John Riley, engelsk folkmelodi

Nu doftar mark, doftar jord och träd.

Lyssna på min inspelning på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Post festum betyder ordagrant efter festen (absolut inte efterfesten), men uttrycket används oftast i betydelsen efteråt eller för sent. I Olle Adolphsons text är det nog det ordagranna som avses. Berättaren och hans vän har festat sig igenom en natt, kanske bara de två eller tillsammans med andra. Nu sitter de dock ensamma och ser gryningen växa.

Olle bodde uppe på Mariaberget, men det kan inte vara den utsikten han beskriver. Solen går ju upp i nordost på sommaren. Ska man se hur den speglar sig måste man vara på Kungsholmssidan. Men hans mor bodde på Norr Mälarstrand och därifrån kan man se Riddarfjärden, skutorna och solens eld när den speglar sig i fönsterrutorna på andra sidan vattnet.

Det finns ingen bitterhet i sången, inget för sent, bara kärlek till vännen och till staden. Nattens timmar har flutit, nästan omärkligt och när den nya dagen höjt sitt rop sjunger han: Drick ur ditt glas, låt oss sova sedan. Morgonen spelar på silverflöjt.

Post festum
Text: Olle Adolphsson

Snart stiger solen
här vänder natten
Tätt bakom taken
har dagen dröjt
Snart stiger vind
över vita vatten
Morgonen spelar
på silverflöjt

Än stiger dimma
ur vattenspegeln
och stryker hastigt
längs Strömmen ned
Än glänser daggen
på takens tegel
Nu doftar mark
doftar jord och träd

Och ser du där
hur den första skutan
gör loss från kajen
och glider ut?
Det bränner till
i en fönsterruta
Dagen är nära
och natten slut

Se hur det brinner
Det lyser, glimmar
Det flyter guld
ur var fönsterram
Säg, har du märkt
att det flutit timmar
sen natten sänkte
sig över stan?

Drick med mig, drick
Snart står solen redan
högt, och en ny dag
sitt rop har höjt
Drick ur ditt glas
låt oss sova sedan
Morgonen spelar
på silverflöjt