Musik: Tom Paxton, Svensk text: Fred Åkerström

Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag …

Fred Åkerströms översättning är ganska trogen originalet, men det finns en avgörande skillnad: I refrängen sjunger Paxton ungefär: Jag tror jag ska väcka dig och hålla om dig och säga det där som jag sagt förr, medan Åkerström sjunger: Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig.

Den relation Paxton beskriver känns öppnare, mer tvåsam. I den svenska versionen ligger mannen och tittar på sin sovande vän, men sina känslor kan han aldrig förmedla när hon är vaken, bara till den passiva sovande kvinnan kan han ge allt. Hans kärlek är så stark och bilderna så fulla av längtan efter närhet, men det är något som håller honom tillbaka.

Jag ger dig min morgon – text
Fred Åkerström

Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra
Genom frostigt glas syns solen som en huldra
Ditt hår det flyter över hela kudden

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
Men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar
Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar
Du drömmer något fint jag ser att du småler.

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
Men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

(Denna vers hoppar jag över)
Utanför vårt fönster hör vi markens sånger
Som ett rastlöst barn om våren dagen kommer
Lyssna till den sång som jorden sjunger

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
Men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Likt en sländas spröda vinge ögat skälver
Solens smälta i ditt hår kring pannan välver
Du jag tror vi flyr rakt in i solen

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
Men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Text och musik: Cornelis Vreeswijk

Och varje morgon står solen brud, fast inga brudpsalmer låta …

Lyssna på låten på min Youtubekanal

Här kan du ladda hem text och ackord

Denna visa kommer från Cornelis andra LP Ballader och grimascher från 1965. Att han väljer denna stavning i stället för ordböckernas, grimas, är naturligtvis inget misstag. Han ville nog åt det folkliga osofistikerade uttrycket, och han har säkert bidragit till att båda uttalen är levande i svenskt talspråk.

Den här sången kan vara lite svår att förstå om man inte reder ut hur Cornelis använder pronomen. Den utspelar sig i sängen, där Ann-Katarin och berättaren ligger och pratar, sannolikt rätt lättklädda, och redan från början blir ordet ”du” lite problematiskt.

“Nu faller dagg och nu stiger sol, men det kan du inte höra
Du ligger utan blus och kjol med läpparna mot mitt öra
Tala nu allvar ber du bestämt. Du skrattar visor och sjunger skämt
Du kan men vill inte göra en sång om lyckan den sköra”

I första raden betyder ”du” snarare ”man”. I andra raden är det naturligtvis A-K, och så även halva tredje raden, men sedan är det hon som pratar och då är ”du” berättaren (vi kan kalla honom C för enkelhetens skull). Andra halvan av tredje raden och fjärde raden åsyftar alltså C.

“Nu stiger sol och nu faller dagg för fattigt folk och för rika
Men lyckan har en förgiftad tagg som man bör noga undvika
Hon stannar gärna i några dar, men när du vill hålla henne kvar
blir hennes ögon iskalla och du blir bitter som galla”

I andra raden använder han ordet ”man” i sin vanliga betydelse, men vem är ”hon”, “henne” och ”hennes” i tredje och fjärde raden? Jag gissar på lyckan. Medan ”du” i de två sista raderna återigen har betydelsen ”man”.

I den tredje versen kan man notera att lyckan inte längre är ”hon”, utan ”den”, och i fjärde versen där lyckan liknas vid ett ädelt vin blandar han ”man” och ”du” fast båda sannolikt har betydelsen ”man”.

“För om man dricker det utan sans förlorar det sin forna glans
och du får kvar en tom flaska och bittra tårar och aska”

Fast vi pratar inte om några språkfel här. Allt är mycket skickligt och kontrollerat. Det är egentligen ofattbart att han har ett annat modersmål, holländskan. Jag skulle säga att det inte finns många infödda svenskar som kan skriva en mening som: ”och varje morgon står solen brud fast inga brudpsalmer låta”. Mycket vacker bild och elegant med den gamla pluralformen av verbet ”låta” för rimmets skull.

Grimasch om morgonen – text
Cornelis Vreeswijk

Nu faller dagg och nu stiger sol
men det kan du inte höra
Du ligger utan blus och kjol
med läpparna mot mitt öra
Tala nu allvar ber du bestämt
Du skrattar visor och sjunger skämt
Du kan men vill inte göra
en sång om lyckan den sköra

Nu stiger sol och nu faller dagg
för fattigt folk och för rika
Men lyckan har en förgiftad tagg
som man bör noga undvika
Hon stannar gärna i några dar
men när du vill hålla henne kvar
blir hennes ögon iskalla
och du blir bitter som galla

Nu faller daggen förutan ljud
och gräs och blader blir våta
Och varje morgon står solen brud
fast inga brudpsalmer låta
Ann-Katarin du ska veta att
det finns en lycka som dör av skratt
Men den vill smekas om natten
och den är stilla som vatten

Stig upp ur sängen Ann-Katarin
och lyssna på något viktigt
Det finns ett särskilt slags ädelt vin
som man bör njuta försiktigt
För om man dricker det utan sans
förlorar det sin forna glans
och du får kvar en tom flaska
och bittra tårar och aska

Text och musik: Carl Michael Bellman

Menlösa styrka, kom nu att dyrka
vid ett smalt och utsläckt ljus, sömnens gud, vår Morfeus …

Det är svårt att sjunga Bellman, tycker jag. Sjuttonhundratalet är så länge sen, den kulturella kontexten så annorlunda. Hur ska man kunna veta vad orden betydde då? Men just den här låten känns rätt självklar: den handlar om den sexuella kärleken. Min tolkning är att allt, regnbågar, ljus, kannor och bofinkar är erotiska symboler.

Det är fint också i sista versen att kvinnans orgasm bejakas. Orgasmen brukade kallas lilla döden, och texten säger: “Cajsa, du dör. Nej himmel, hon andas.” Det vill säga, det gick för henne. Sedan står det, “Och fast din puls slår matt, så blundar ögat glatt.” Det vill säga, hon är trött som man ju blir, men hon har haft det skönt.

Glimmande nymf – text
Carl Michael Bellman

Glimmande nymf, blixtrande öga
svävande hamn på bolstrarna höga
menlösa styrka, kom, kom nu att dyrka
vid ett smalt och utsläckt ljus
sömnens gud, vår Morfeus

Luckan ren stängd, porten tillsluten
natthuvan ren din hjässa kringknuten
ren Norströms piskperuk den hänger på sin spik
Sov, somna in vid min musik
Sov, somna in vid min musik

Bofinken nyss, nyss Cajsa-Lisa
slumrande slöt sin kvittrande visa
Solen nyss slocknat och fästet har tjocknat
enslighetens tystnad rår
Jag till Fröjas dyrkan går

Regnet nedöst i bullrande låga
välver i skyn sin brandgula båga
som randas lugnt och skönt av purpur, guld och grönt
sen jorden Jofurs åska rönt
sen jorden Jofurs åska rönt

Somna min nymf. Dröm om min lyra
till dess vår sol går upp klockan fyra
och du dig sträcker och armarna räcker
till min kanna och min famn
eldad av mitt blod och namn

Cajsa, du dör. Nej himmel, hon andas
Döden ger liv och kärlek bortblandas
Men fast din puls slår matt
så blundar ögat glatt
Håll med fioln god natt, god natt
Håll med fioln god natt, god natt