Text och musik: Leif Nylén

Daghemmens utbyggnadstakt regleras av konjunkturen …

Här kan du höra min tolkning på Youtube

Här kan du ladda ned text och ackord.

Staten och kapitalet är ett landmärke i proggmusiken. Å ena sidan är texten smart, litterär, politiskt korrekt.Å andra sidan var bandet inspirerat av amerikanska Godz och lirade så att det lät mer oproffsigt än vad som kanske behövdes.

Ebba Gröns version tillförde ett ursinne till den analytiska texten och skapade ett verk som blev svårt att värja sig mot. En moderat i min bekantskapskrets berättade att Muf:arna i någon sorts politisk ironisk förvirring brukade sjunga den på sina interna fester.

Jag har tagit bort den versen som börjar “Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften”. Den gäller ju inte längre. Skolorna och universiteten är inte längre till för att sålla agnarna från vetet, utan för att skjuta upp arbetslösheten några år till. Men eftersom jag redovisar texten nedan får jag väl ge er denna vers också:

Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften
Om kvastarna ska sopa bra får man inte slarva med skaften
Spärrar och kvoter och testprogram är ett system för att sålla
agnarna från vetet, och föra var och en till sin rätta fålla

Staten och kapitalet – text
Leif Nylén

Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen
så kan man fiffla en smula med den järnhårda lönelagen
och till och med betala mindre i lön än priset för mat och för hyra
för staten skjuter så gärna till om levnadsomkostnaderna blivit allt för dyra

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
Staten och Kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar

Daghemmens utbyggnadstakt regleras av konjunkturen
så tillmäts kvinnan sin plats i den ekonomiska strukturen
en billig arbetskraftsreserv till hands om fabrikerna visslar
tillbakapressad av daghemsbrist när lönsamhetens drivhjul plötsligt gnisslar

Sida vid sida, tillsammans stryker dom fram
Staten och Kapitalet, två vargar fromma som lamm
Kapitalet behöver arbetskraft, då är staten leverantör
den ena handen vet precis vad det är som den andra gör

Tempot höjs vid maskinerna, här drillar man eliten
produktionen har inte plats för den som har blivit för illa sliten
men för att ingen ska tro att det nåt fel med dom tunga ackorden
betraktas han som ett sjukdomsfall och behandlas av den så barmhärtiga arbetsvården

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
Staten och Kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar

Så bygger vi ett samhälle efter korporativa principer
och lär oss att respektera sånt som vi inte begriper
åt var och en hans beskärda del av det växande överflödet
Kapitalet åt kapitalisterna, åt understödstagarna understödet

Sida vid sida, tillsammans stryker dom fram
Staten och Kapitalet, två vargar fromma som lamm
Kapitalet behöver arbetskraft, då är staten leverantör
den ena handen vet precis vad det är som den andra gör

Musik: Trad/ Per Dich, Svensk text: Fred Åkerström

… lik en missanpassad julgran, vilken underbar idyll …

Lyssna på min Youtubekanal hur jag gör den

Här kan du ladda hem text och ackord

Den här låten ansåg vi inte riktigt rumsren på 60-talet. Den politiska analysen var inte riktigt så stringent som man kunde önska. Det lät som om textförfattaren tyckte att om bara kapitalisterna var mer moraliska och inte förförde fattiga flickor så skulle allt vara bra. Det var inte direkt enligt marxismen-leninismen-Mao-Tse-Tungs-tänkande, MLMTTT.

Fast nu kan jag tycka att den har andra poänger. Min tolkning handlar om Alienationen, det vill säga vad som händer med människor i ett kapitalistiskt samhälle. Den förförda kvinnan som blir prostituerad och modern som lever gott på sin dotters misär säger något om hur förtrycket slår.

Sådan är kapitalismen – text
Fred Åkerström

Hon var fattig hon var ärlig
ja en stolthet för sin bygd
för en rik blev hon begärlig
och så tog han hennes dygd

Sådan är kapitalismen
otack är den armes lön
Det är de rikas paradis men
ingen hör en fattigs bön

Men en dag så får hon höra
att han är på nytt på jakt
hon sa se men inte röra
men det skulle hon aldrig sagt

Sådan är kapitalismen
otack är den armes lön
Det är de rikas paradis men
ingen hör en fattigs bön

Hon tar tåget in till staden
för att glömma bort hans svek
nu går hon på esplanaden
tio spänn för kärlekslek

Men i ett fattigt torp i gläntan
hennes mor med stor passion
frossar lax och ål på räntan
av sin dotters profession

Sådan är kapitalismen
otack är den armes lön
Det är de rikas paradis men
ingen hör en fattigs bön

Flickan drar omkring i storstan
klädd i lackväska och tyll
lik en missanpassad julgran
vilken underbar idyll

Hon har mardrömmar i sömnen
lite fnatt ni vet så där
så hon kastar sig i Strömmen
skyll det på den hon höll kär

Sådan är kapitalismen
otack är den armes lön
Det är de rikas paradis men
ingen hör en fattigs bön

Hon till stranden snart blev bärgad
klädd i sjögräs av sitt bad
steg hon upp så blek och härjad
stämde upp sin röst och kvad

Sådan är kapitalismen
otack är den armes lön
Det är de rikas paradis men
ingen hör en fattigs bön

Musik: Bob Dylan, Svensk text: Ulf Dageby

Det finns skönhet i flodens silversånger …

(Detta är inspelat i mitt vardagsrum, ljudkvaliteten är därefter. Lyssna alltid i lurar.)

Att proggen även har sina kärlekssånger är ganska självklart. Det här är en av de vackrare. Det finns många olika tolkningar och det kommer bli fler. Det är så med låtar som växer förbi sina upphovsmän och blir folkets egendom.

Jag har fått kritik för att min tolkning inte är identisk med Dagebys (se kommentaren nedan). Men jag tänker inte ändra det. Så här sjunger jag. Om du till varje pris vill sjunga exakt som Nationalteatern, antar jag att texten nedan är helt korrekt.

Men bara om min älskade väntar – text
Ulf Dageby

Om i dag inte var en ändlös landsväg
och i natt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
då är ensamhet ett ord som inte finns

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Mina ord blir aldrig fria ifrån sorg
Mina fotsteg ekar inte längs med gatan
och jag kan inte minnas vem jag var i går

Nej, bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
kan jag bli den som jag var i går

Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades ögon
en skönhet större än allting som jag vet

Men bara om jag vet att hon väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
kan jag bli den som jag var i går

Ja, bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
kan jag bli den som jag var i går

Text och musik: Mikael Wiehe

Jag är en av dom som slavar på kung Keops pyramid …

Lyssna på min youtubekanal

Här kan du ladda hem text och ackord

Mikael Wiehe hamnar alltid i en egen kategori på grund av sina vänstersympatier, men han måste ändå räknas till en av de stora svenska visdiktarna tillsammans med Bellman, Taube, Adolphson, Vreeswijk och, för den delen, Benny Andersson. Han och de andra har skrivit låtar som blivit hela folkets egendom, och det måste ju vara det sanna kriteriet.

Keops pyramid är en knepig låt på grund av det långa mellanspelet om Babels torn. Thåström löser problemet genom att helt enkelt hoppa över det. Jag har harmoniserat om det och kör i ett slags dubbeltempo och har därmed fått ner längden.

Keops pyramid – text
Mikael Wiehe

Jag är en av dom som slavar på kung Keops pyramid
Jag är en av dom som jobbar ner vid foten
Och vi sliter och vi släpar för att inte tappa tid
Det är synd om dom som inte fyller kvoten
Har man en gång kommit hit
blir man aldrig mera fri
Om man slutar här så slutar man i gropen
Men om kungen sägs att han är son av solen

Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås
håller rikedomen hov i maktens salar
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala
Och om någon måste dö
eller några ska ha spö
finns det andra som kan verkställa besluten
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten

Men när natten blir lång
brukar vi sjunga en sång
som dom som styr oss kan höra i vinden
om ett folk som levde en gång
som ville bygga ett torn
som skulle räcka ända upp till himlen
Men ju högre dom kom
desto mera skilde sej dom
som bodde där uppe ifrån dom andra
Och till sist blev tornet så högt
Att dom där uppe och nere
inte längre förstod varandra
och då rasade tornet samman

Så det verkar som om det i varje tid
och bland alla sorters folk
finns dom som vill skapa pyramider
där dom själva sitter överst och har makten i sin hand
medan dom som lever nedanför dom lyder
Men om dom där uppe i det blå
inte längre vill förstå
utan föraktar alla dom som ger dom mat
ska pyramiderna till sist bli deras grav

Text och musik: Ove Karlsson

Tycker du brännvin passar bra till kött och fläsk?
Brukar du röka efter maten?

Här kan du höra min tolkning på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Arbete och fritid ska kanske räknas till de band som stavar prog med ett g. Magma, King Crimson och Samla mammas manna räknas väl dit. Men Arbete och fritid hade samtidigt en medveten, ideologisk brist på musikalisk professionalism som får dem att hamna mellan genrerna.

Den här låten, vars titel är ett palindrom, med sin godhjärtade renlevnadstext är underbart typisk, både för bandet och för tiden. Jag har tagit mig en frihet med en versrad. I originalet står det: “Brukar du runka när du läser i Lektyr?” Det tycker jag blir onödigt grabbigt. Tjejer använder också sex som flyktmetod. Min rad blir i stället: “Brukar du drömma när du läser viss lektyr?”

Hoppas ingen progfundamentalist tar illa upp. Jag visade den för Ove nåt år innan han dog och han tyckt att den var kul.

Slavvals – text
Ove Karlsson

Dricker du kaffe innan du kan gå på dass
Käkar du godis sen du rökt en pipa brass
Tycker du brännvin passar bra till kött och fläsk
Brukar du röka efter maten

Brukar du drömma när du läser viss lektyr
och fantisera om perversa äventyr
Tänker du tankar som du tror att ingen vet
Är det nånting som du är rädd för

Du kanske tycker det är bra precis så här
Du kanske rent av tycker dina laster klär
Tycker du att du lever gott och handlar rätt
eller det kanske finns nåt bättre

Brukar du vara allmänt sne och ur humör
Brukar du vara trött och vet ej själv varför
Brukar du tänka onda tankar om din vän
Brukar du bråka och förstöra

När ska du sluta äta kött och dricka sprit
När ska du sluta bygga upp din kropp av skit
När ska du fatta att du äter det du blir
När ska du börja tycka om dig

Text och musik: Peps Persson

Här skriver en som kanske inte är lika bra på svenska som Peps, men som är precis lika ursinnig.

Här kan du höra min tolkning på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Peps är … jag höll på att säga en ikon, men jag vill ogärna lägga den bördan på någon. Han har skrivit texter som Hög standard, Oboy och Styr den upp, och många andra, och han framför dem så att man bara nickar och håller med. Precis! Just så är det.

Texten till Falsk matematik är verkligen underbart rättfram. Några enkla påståenden om vår tid och omkvädet som klart och tydligt slår fast att det bara är lögn och bedrägeri allt samman. Att skriva som Taube eller Olle Adolphson kan vara nog så knepigt, men en text som Falsk matematik är det jävlar i min själ inte många som går i land med att skriva.

Falsk matematik – text
Peps Persson

Ett och ett är två
två och två är fyra
lönerna är så låga
varorna är så dyra

Ska det va så svårt att fatta
att det är falsk matematik
som gör den fattige så fattig
och den rike så förbannat rik

Två och två är fyra
fyra och fyra är åtta
Nån jävel har femton badrum
Jag har en sprucken potta

Ska det va så svårt att fatta
att det är falsk matematik
som gör den fattige så fattig
och den rike så förbannat rik

Tre och tre är sex
sex och sex är tolv
Fru Wallenberg putsar naglarna
morsan skurar golv

Ska det va så svårt att fatta
att det är falsk matematik
som gör den fattige så fattig
och den rike så förbannat rik

Noll och noll är noll
noll, noll, noll, noll, noll
var du än släpper slantarna
så rullar dom åt samma håll

Ska det va så svårt att fatta
att det är falsk matematik
som gör den fattige så fattig
och den rike så förbannat rik

Musik och originaltext: Herman Hupfeld Svensk text: Hasse och Tage

… och Ingrid Bergman log rart och ömt mot Humphrey Bogart …

Lyssna på min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Att kalla detta en progglåt är naturligtvis en överdrift, men Hasse och Tages engagemang påverkades av samma vänstervindar som proggen. De tillhör dock en annan generation och deras USA-kritik blir mer en reflektion över vår egen aningslöshet, hur lätt det var att svälja filmens världsbild där tyskar, gulingar och svarta alla hade sina förutbestämda roller.

Det bitterljuva omkvädet om pianisten i baren och tiden som går är något helt annat än de otåliga proggarna med sina krav på Allt genast. Men det rymmer kanske också en dold kritik av något som textförfattarna upplever som ytlighet och historielöshet.

Men tiden går

Text: Hasse och Tage

You must remember this
a kiss is still a kiss
a sigh is just a sigh
The fundamental things apply
as time goes by

Och Ingrid Bergman log rart
och ömt mot Humphrey Bogart
i vit tropikkavaj
I baren drog en pianist
As time goes by

Hjältar som alltid kom från USA
Tyskar som aldrig gjorde något bra
Negrer som bara stod och sa god dag
vad enkelt allting va

Sheriffer var så snygga
och ryssar var så stygga
mot stackars FBI
Vad svårt det blir ju mer man lär sig
as time goes by

John Wayne var allas vän
en riktig man bland män
med mycket kortklippt hår
Och rödskinn var som dumma får
men tiden går

En guling var en guling
en elak liten fuling
på honom sköt dom prick
Bob Hope var alltid väldigt kvick
men tiden gick

För fred och frihet gick dom ut i fält
och som en tomte smajlade Roosevelt
Han gjorde aldrig nånting kriminellt
Amerika var snällt

Och Ingrid Bergman log rart
och ömt mot Humphrey Bogart
i vit tropikkavaj
I baren spela pianisten
As time goes by

Text och musik: Mikael Wiehe

… och alla våra vänner har valt sig själva …

Här kan du höra min tolkning på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Den här låten är någorlunda samtidig med Smoke on the water. Båda låtarna är självreflekterande. Hur är livet som internationell rockstjärna respektive svensk proggmusiker? Wiehe funderar över vem man nu kan lita på när man störtat alla auktoriteter.

I första versen är det far och mor, släktingar, vänner, lärare och konfirmationsprästen. I den andra är det John Lennon, Yoko Ono, Bob Dylan, Marilyn Monroe, Greta Garbo och ospecificerade prinsar och presidenter.

Den tredje versen är mörkare. När kriget tagit slut, vad ska man då tro på? Till och med kaptenen i texten blir kluven. Man kanske kan kalla detta en freudiansk progglåt och då kan var och en få gissa vilka Halta Lotta, Lille Gerhard och Mor Maria symboliserar.

Vem kan man lita på – text
Mikael Wiehe

När far och mor är döda och våra släktingar har tatt gift
och alla våra vänner har valt sig själva
och våra lärare och fröknar har gått och dränkt sig med varann
och nu när sömntabletterna har slutat hjälpa
och när vår präst ifrån konfirmationen står och pekar i det blå
och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll vinden blåser åt
då kommer halta Lotta hem till mig med rösten fylld av gråt
och frågar vem i hela världen kan man lita på?

När John och Yoko Lennon har gått på psykoanalys
och Robert Zimmerman har flytt till landet med miljonerna
och Marilyn Monroe tappat taget och Greta Garbo har blivit ful
och man försöker muta oss med bilder av visionerna
och när prinsar och presidenter ljuger medvetet i kapp
och när dom som skulle säga sanningen
har börjat ta tillbaka det dom just har sagt
då kommer Lille Gerhard hem till mig och han häver sig på tå
och viskar, vem i hela världen kan man lita på?

Krevaderna har tystnat och kriget har tagit slut
Ensam sitter kaparn vid kanonerna
Över gyttjefyllda gravar hänger luften tung av krut
och han fingrar lite tankspritt på patronerna
och när han tittar sig i spegeln har den rämnat mitt itu
och mellan halvorna av hans ansikte kilar råttorna in och ut
då kommer mor Maria krypande och hennes ögon är så blå
när hon skriker, vem i hela världen kan man lita på?

Text och musik: John Holm

I natt svävar änglar vid din sängkant
och snart knackar någon på din dörr …

(Detta är inspelat i mitt vardagsrum, ljudkvaliteten är därefter. Lyssna alltid i lurar.)

Ännu ett exempel på att progg inte behöver vara politiskt. Att sitta vid någons (pappas?) dödsbädd är speciellt. Är man sedan bara några och tjugo som John Holm var så påverkar det naturligtvis ens liv. De existentiella frågorna blir oundvikliga. Trots änglarna vid sängkanten är en människa ensam i sitt dödsögonblick. Som anhörig är man hjälplös.

Hur har man levt sitt liv, vad minns man vid slutet? Skjortan är vit som snö, men är själen lika vit? Ändå slutar sången i en sorts försoning. Döden beskrivs som ett paradis där ingen människa lider och berättaren säger att han inte är rädd att följa med dit. Och här har jag varit tvungen att ändra ett ord i texten och jag hoppas John inte har något emot det. Han sjunger att hans ungdom håller honom kvar, men som 60 + väljer jag att sjunga att det är lusten som håller mig kvar.

Enskilt rum på Sabbatsberg – text
John Holm

I natt svävar änglar vid din sängkant
Snart knackar någon på din dörr
Ändå tycks du ha det ganska ensamt
Din tid är slut och allt är som sig bör

Jag hoppas att du inte känner ängslan
inför din färd mot fjärran horisont
Somt är ledsamt somt är glatt i livet
din skjorta ren som snö, men är din själ lika vit?

Jag sitter här i nattens sena timma
men tror knappt att jag är till större tröst
Jag sköter en maskin som sprider ånga
den skänker lindring åt ditt sjuka bröst

Jag undrar om du sover eller tänker
och om du tänker vad du tänker på
Din matta blick som söker morgonljuset
har mist sin ungdoms glans och din hud är så grå

Jag hoppas att du skådat stora vatten
och att livets minnen inte mist sin färg
Jag ser din ande flyga ut i natten
ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg

Jag sitter hopplöst hjälplös vid din sida
men känner tjusningen som döden har
Ett paradis där ingen människa lider
Jag är inte rädd att följa, men min lust håller mig kvar