Text och bild: Staffan Castegren
Originalmusik: Everything Happens to me av Tom Adair och Matt Dennis

Här sitter vi och glor och vi är lurade som spån …

Vilka var egentligen valets förlorare? I medierna är man överens om att det var moderaterna. Men det är naturligtvis rent skitsnack. Moderater förlorar aldrig. Det finns alltid alternativ för dem. Jag tror knappast att Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Sten Nordin kommer att sitta på ett sjaskigt gammalt hak och invänta förfallet och vanskötseln på ett privatiserat äldreboende. Deras karriärer går vidare mot nya höjder.

Det är de stackars utförsäkrade satarna de lämnat efter sig som är valets verkliga förlorare. Det spelar ingen roll vad de röstade på. De är alltid förlorare och är nu skinnade in på bara benen. Den här lilla sången handlar om dem.

Allt verkar hända just oss – text
Staffan Castegren

Om livet har en mening och det tror jag att det har
så kan man nog förklara det som sker i våra dar
att vi fattiga ska skinnas på det sista som vi har
Allt verkar hända just oss

Jag jobbade på bruket tills det börja gå på knä
när ledningsbonusen blev mera än vad firman orka med
Ja, sen hamna jag i något som dom kallade Fas 3
Allt verkar hända just oss

Min fru blev sjuk, men vårdcentral´n den var privat
den ägdes av nån utländsk miljardär
som hellre fettsög folk som svullnat upp av mat
och inte någon hungrig proletär

Här sitter vi och glor och vi är lurade som spån
och ser i teven nån som påstår i sin mikrofon
att det är vi som röstat fram den dära Jimmie Åkesson
Allt verkar hända just oss
Allt verkar hända just oss

Text och musik: Staffan Castegren

Dom ska till sitt skift i Riddarhuset där som marknadsliberalerna får sona sina synder.

Lyssna på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

En sak som jag tycker socialister ska hålla fast vid är utopierna. Det måste vara rätt att kräva fred på jorden, rättvis fördelning av resurserna, likaberättigande mellan könen. Hur långsökt somligt än verkar får vi aldrig glömma att det är målet. Om vi blir allt för pragmatiska och kompromissvilliga kommer viktiga saker gå förlorade.

Det här är en utopisk sång, det vill säga en sann och ärlig sång. Att nöja sig med mindre är bara dumt. Det är ingen som tackar en för det. Jag vill att världens folk ska förena sig mot dem som suger ut jorden, fast det anses barnsligt. Jag är helt enkelt barnslig.

Staffans dröm – text
Staffan Castegren

Vaktparaden mullrar längs med Strömmen
Det är mellanmarsch och blåsarna har paus i partituret
Truppen är från folkliga brigaden. De går pratande och skrattande
den sista biten upp mot Gustav Adolfs Torg

Dom ska till sitt skift i Riddarhuset
där som marknadsliberalerna får sona sina synder
Gjutna av de smälta Gripen-planen står statyer av Cornelis
utav Peps och Lena Nyman

Det är fotboll på Norrbro och bandet stannar upp och lirar Tiger Rag
och se vår svenska flagga gul och blå med röda stjärnor
flammar stolt från Slottets tak

Det är en stad där man kan ha det bra
där inte bostadsrätt är pengar eller kontakt
och där det gamla jävla klassamhället äntligen har gått i sin grav
Det växer blad som gör en glad i Högalid
och stan är full av vatten just så som den ska va
och i kyrkorna ses vi och träffar våra polare
och snackar om livet, så kan min dröm se ut

Barnen dansar ner för Lejonbacken
Det är ungarna på slottet, de som flytt från andra länder
Inga bilar finns i innerstaden, det är trådbussar och spårvagnar
som rullar hit och dit på esplanaderna

Jobba när man vill och vara ledig
när man önskar, folk är olika, är det så svårt att fatta?
Klädstreck kors och tvärs emellan husen, ett par röda trosor faller
ner i tubans svarta grotta

Nu ger bandet allt de har: ur mörkret stiger det mot ljuset en fanfar
och från Centralbron svarar cykelklockor
tusentals: från intet allt vi vilja bli

Det är en stad där man kan ha det bra
där inte bostadsrätt är pengar eller kontakt
och där det gamla jävla klassamhället äntligen har gått i sin grav
Det växer blad som gör en glad i Högalid
och stan är full av vatten just så som den ska va
och i Stadshuset ses vi och träffar våra polare
och snackar om livet, så kan min dröm se ut

Text och musik: Staffan Castegren

På hemväg genom stan när lusten trängde på …

Här kan du höra sången på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

En kärlekssång som naturligtvis handlar om en viss person, men som också undersöker hur uttalat erotisk man kan vara utan att det blir burleskt eller rent av vulgärt. Om man dessutom tänker på att jag är över 60 år hamnar man även i andra tabun.

Jag visste också att de sista orden i varje vers skulle vara “Livet är så underbart”. Och jag menar, hur tillåtet är det? Vet jag inte om att det finns krig, utsugning, rasism, miljöförstöring, genmanipulering och hur många ohyggligheter som helst? Jo, det är just det jag vet. Och jag vet att vi på något jävla sätt måste värja oss.

Livet är så underbart – text
Staffan Castegren

Jag ligger naken och glad i din mjuka famn
Våra heta lustar har falnat ner
Du för så lekfullt ditt knä längs mitt varma lår
och jag kysser dina ögon och ser
hur du blinkar som du brukar, och ler

Vi talar lite grann om filmen som vi gick från
när vi titta mer på varann
På hemväg genom stan, när lusten trängde på
Kyssen i tamburen. Kåta händer överallt

Du är så vacker min vän. Åh, jag älskar dig
och jag viskar sakta in i din mun
att livet är så underbart

En strimma hår sitter fast vid din våta kind
I din halsgrop börjar pulsen gå ner
Du skälver till när jag rör vid ditt högra bröst
och du sträcker dig och kysser min mun
och vi tänder till igen för en stund

Ja, ännu kan vi känna närheten i huden
sen jag var därinne i dig
och doften av din kropp och doften utav min
finns på våra läppar. Blandar sig i varje kyss

Du är så ljuvlig min vän Åh jag älskar dig
och vi somnar och vi vet att just nu
är livet alldes underbart
Ja, livet är så underbart

Musik: Lennon, McCartney Svensk text: Staffan Castegren

En morgon i bladet stod det att Che Guevara dött
jag var rätt trött, det var en måndagmorgon …

Här kan du höra sången på min Youtube-kanal

Här kan du ladda hem text och ackord

Den här texten skrev jag till ett revynummer som handlade om året 1967. Den fungerade som kontrast till ett svängigt avsnitt med sex, droger och rock´n´roll och framfördes av en “vanlig” flicka som inte var så där häftig och färgstark.

Tanken var att visa att det politiska engagemanget kan se annorlunda ut, till exempel i en småstad och hos en ung tjej som jobbar som hemsamarit. Hennes liv består av trygga ställen; fiket, torget, posten och världen glider förbi i tidningen. Men på natten drömmer hon att hennes liv flyter från henne.

Man ska leva – text
Staffan Castegren

En morgon i bladet
stod det att Che Guevara dött Jag var rätt trött
Det var en måndag morgon

Sen gick jag till jobbet
och hjälpte pensionärer gick affärer
dammsög, diska upp i köket

Och där i radion där sjöng dom
att man ska leva för varann
och ta vara på all den tid som vi har kvar

Sen åt jag på fiket
och träffa Vera, snacka kläder lite väder
Hon ska ha barn i Juni

På torget stod Peter
och samla pengar åt nåt land, kanske Vietnam
Sen slank jag in på posten

Och bakom disken sjöng radion
att man ska leva för varann
och ta vara på all den tid som vi har kvar

Solo

Och runt i stan hör jag röster
Ja. man ska leva för varann
och ta vara på all den tid som vi har kvar

Jag somna vid elva
och kasta kottar i en ström. Det är en dröm
som jag har haft rätt ofta

Nån stans långt bort sjöng en radio
att man ska leva för varann
och ta vara på all den tid som vi har kvar

Text och musik: Staffan Castegren

Ifrån bordet bredvid hördes plötsligt: Och vem fan är Clifford Brown …

Hör min tolkning på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Jag måste säga att jag är rejält trött på unga människor. Punkt slut? Nja kanske inte. Jag får säga som i inledningen till Asterix: Alla unga människor? Nej inte alla. Det finns de som är nyfikna, medvetna och engagerade. Så där som det alltid funnits.

Nej, dem jag är utled på är de lätta lösningarnas människor. De som tycker att det är deras rättighet att vara konstnär, designexpert, hundägare eller förälder, men som inte vill betala det personliga pris det kostar. Alla de som … Äh, varför ska jag hålla på och förklara? Den här låten handlar om dem som tar åt sig.

Unga människor – text
Staffan Castegren

Är man över femtio börjar det bli allvar
Man kan skönja stjärnan där vid horisonten
Unga mänskor säger att man borde ta det lite lugnt
för det är ett annat tempo nu
än det var förut när du var ung
Ska jag gå och hämta tofflorna?
Vi tar över. Du kan lita på oss

Jag är så utled på unga mänskor
Fan vad jag är trött på dom
Dom som bara sväljer det dom får serverat nu
Deras liv måste silas genom dator och mobil
inget verkligt är verklighet nog
Dom kan fånga många bollar. Dom kan tåla mycket stress
Men ge fan i mina tofflor
jag vill bara sitta i strumplästen och dricka lite vin

Satt på krogen med en gammal vän och prata
lite grand om livet och om jazzmusiken
Ifrån bordet bredvid hördes plötsligt: Och vem fan är Clifford Brown?
Vi kodar ambient, Brooklyn, acid house
Våra videosar är värsta bra
Ska vi gå och hämta tofflorna?
Vi tar över. Ni kan lita på oss

Jag är så utled på unga mänskor
Fan vad jag är trött på dom
Tomma tunnor skramlande i alla medier nu
Deras bildning är slimmad, kulturanorerxi
för historien den börjar med dom
Deras yrkeskompetens den är så spetsig och så smal
Men ge fan i mina tofflor
jag vill bara sitta i strumplästen och dricka lite vin

Stundom tänker jag tillbaks till sextiotalet
Vilka fester! Vilket tryck i politiken
Jimi Hendrix brände i mitt blod, liksom gamle Mao Tse Tung
Jag var djupsinnig och lekfull
Ja, jag var fullkomligt omnipotent
och det kippade om tofflorna
på de gamla som jag sprungit ifrån

Jag är så utled på unga mänskor
Fan vad jag är trött på dom
Dom som saknar minsta hum om samhällsfrågorna
Så blaserat tar dom avstånd ifrån solidaritet
för det är losers som sysslar med sånt
Dom har inga skyldigheter, deras rätt den är total
Men ge fan i mina tofflor
jag vill bara sitta i strumplästen
i godan ro och njuta utav tankarna
Sitta här och smutta mitt vin

Text och musik: Staffan Castegren

Nästan 40 år sen, i Accra på väg norrut.

Dofterna är det som stannar längst kvar i minnet; den tropiska natten, matos från öppna eldar, söta saftiga apelsiner. Men till slut är det ändå sig själv man finner i sina minnen. Världens mitt är alltid där du står. Det jag längtar efter har jag inom mig, det krävs inget flygbränsle för att hitta dit.

I verkligheten, när jag var i de trakterna på 70-talet, kom jag inte längre norrut än till Tamale, med jag bär Ouagadougou inom mig som ett mytiskt Samarkand. Troligen kommer jag aldrig dit, men det har jag förlikat mig med. Det finns ju faktiskt runt hörnet vid den där svårfunna bakgatan i Stockholm.

Ouagadougou – text
Staffan Castegren

Jag har kommit från en resa som tog vägen över Ouagadougou
Tusen mil i samma kläder och i alla sorters väder
Än med små kassava-skjutsar, än med hemska landsvägsbussar
sen en bit med the Akosombo Queen

Från Makongo far man över Bolgatanga upp till Ouagadougou
Det blir ont om vatten och man måste klä sig varmt om natten
Där i viddernas extaser, bara enstaka oaser
Det var nog resans allra bästa bit
och när jag nu kommit hit har jag

kommit över vägen över Ouagadougou kommit över Ouagadougou
kommit över vägen över Ouagadougou
Alla vägar bär till Ouagadougou alla vägar bär till Ouagadougou
kommit över vägen över Ouagadougou
Kommit över vägen över vägen över Ouagadougou
Kommit över vägen, kommit över Ouagadougou

Komma hem och komma bort och va vilse
Nåt slags överjag som jämt skriker till: se dig för, nu när vägen vinglar och går!
Men alla vägar börjar vid dina fötter
Du kan gå och gå till dess du bli trött erkänn sen
på ett klot är sanningen den: att världens mitt är där du står
Faktiskt, världens mitt är där du står

Här i Stockholm kan jag ofta gå och längta ner till Ouagadougou
Någonting som pockar, fan vet vad det är för nåt som lockar
Kanske möta andra blickar, öppen för helt nya kickar
Smaka kryddor av en annan sort

Då runt hörnet, plötsligt syns den röda jorden där i Ouagadougou
Som om jag tatt nåt piller, fjärilar, giraffer och mandriller
och på marknaden man finner stolta afrikanska kvinnor
När som helst så kan jag hitta dit
så när jag nu kommit hit har jag

kommit över vägen över Ouagadougou kommit över Ouagadougou
kommit över vägen över Ouagadougou
Alla vägar bär till Ouagadougou alla vägar bär till Ouagadougou
kommit över vägen över Ouagadougou
Kommit över vägen över vägen över Ouagadougou
Kommit över vägen, kommit över Ouagadougou

Varje gång du sticker ut har du chansen
att förlora allt förstånd och all sans, en gång till, när som vägen vinglar och går
Varje slut och varje början är samma
Du kan nå dit när du går vägen fram. Anta sen
på ett klot är sanningen den: att Ouagadougou ligger där du står
Faktiskt, världens mitt är där du står
Världens mitt är där du står
Faktiskt, världens mitt är där du står

Musik: Toots Thielemans, Text: Staffan Castegren

Solen kör buss nedför Västerbron …

Här kan du höra min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Den gröna ön i bildens överkant heter Långholmen. Den var tidigare känd, för att inte säga ökänd, för fängelset som låg där. Nu har kåken blivit vandrarhem och ön är en grön plats för vila, bad och älskog.

Många stockholmare har suttit nere vid vattnet med sin käraste och sett solen sjunka bortom Västerbron och månen stiga över gamla stan. Vattnet och sommarkvällen ger en speciell doft och det är väldigt lätt att komma att tänka på Sakta vi gå genom stan med Monica Zetterlund.

Hasse och Tage har skrivit en text till den här låten, men den är lite bunden till sitt revysammanhang. Jag tyckte att det behövdes en ny text, och när min dotter Amanda bad mig att skriva en så gjorde jag det. Håll till godo.

Bluesette – text
Staffan Castegren

Solen kör buss nerför Västerbron
himmelsron, Kungsholms torn
som badar fötterna i Riddarfjärden
Stan är vacker. Ja, det är den
här ifrån Långholmens gröna paviljong

Bluesen den fladdrar så lätt så lätt
rätt och slätt en bluesette
Inga tunga ord om sorg och smärta
plågad själ och brustet hjärta
Ändå finns blåtoner gömda i min sång

Här kan ingen annan se oss
vi kan ligga tysta tätt intill varandra
Timmarna kan bara vandra
Våra vilda fåglar kan dra
ut i sommarnattens varma kupa
våga vindar och sen stupa
ner hit till oss på vårt läger gång på gång

Fattiga och rika. Tjuvar och poliser
Se det konstifika Kaknästornet lyser
Där börjar skärgårn med öar och kobbar
men här går nattens barn på skiftet
roar sig och jobbar
En varg i Kungsan bara ylar natten lång

Natthimlen spelar sin melodi
Nostalgi, här är vi
Kyrktorn fäktas emot månens skära
högt i rymden, ändå nära
Plötsligt slår klockorna elva ding ding dong

Tonerna stiger mot Skinnarvik
ljuv musik, varm och rik
Känslan lyfter, den är god och tvåsam
ändå är man alltid ensam
men sången står stadig och vacker som en ros
och det är ingen blues
Nej det är en bluesette