Text och bild: Staffan Castegren
Enligt Per Erik Wahlund, svensk utgivare av antologin Sånger från Ogura, är begreppen waka (japansk dikt) och tanka (kort dikt) synonyma. Jag har hört andra uppfattningar om detta, men saknar tillräcklig kunskap för att bedöma vad som är rätt. Jag väljer att kalla mina etyder för waka. Med det avser jag en femradig dikt med stavelsemönstret 5–7–5–7–7.
Det finns nästan alltid en taktvila i en waka. Den ligger oftast, men inte alltid, mellan tredje och fjärde raden. På så sätt delas dikten in i en överstrof och en understrof, gärna med en liten betydelseglidning mellan dem. Den treradiga överstrofen har senare utvecklats till haiku. Det är vanligt med allitterationen i waka, men de bör användas sparsamt. Ofta finns även en geografisk plats angiven som ska skapa atmosfär. Jag har här valt viktiga platser på Södermalm där jag bor.
Klicka här så hittar du fem waka till
*******
Natten sveper in
den mörklila syrenen
i osynlighet –
Dofterna från Fåfängan
tumlar ljudlöst ned mot sjön
*******
Som tärnor flög vi
fritt över fjärdens vatten –
Nu går jag ensam
jordbunden och modstulen
på Monteliusvägen
*******
Blek gryning över
den tomma kyrkogården
En tidig koltrast –
Och jag, sent hem, berusad
hos Vreeswijk och Stig Sjödin
*******
Gatukontoret
har öppnat ett takfönster
mot det förflutna –
Mylla av mänskligt avfall
och Fatburns döda fiskar
*******
Jag drömde jag gick
den branta Besvärsbacken
i pliktfyllt uppdrag –
Vaknade, lätt förvirrad
när katten nös i solen
*******
Jag har samlat alla mina bästa waka i ett illustrerat häfte som du kan skriva ut på papper om du vill.