De här dikterna kommer från samlingen Trappan från 1964. Där finns, som vanligt när det gäller Aspenström, både ljus och mörker. Jag har valt att läsa två rätt ljusa dikter. Den första heter I Maria församling. Den passade extra bra just den dag jag la ut den, för då snöade det över Södermalm. Och jag hade just den känslan som dikten förmedlar: Livet är väl inte så jävla fantastiskt, men bra kan vara gott nog.

Den andra dikten heter Du och jag och världen och den har en liknande tanke. Vi älskar varandra och det är klart att det blir bråk ibland, men ibland kan man pröva att bara lägga ner och smaka på nuet.