Text och musik: Staffan Castegren

I din gamla kloka bark anar du …

Den här låten skrev jag för länge sen till min syster Marianne när hon behövde en sång som handlade om träd. Det mest typiska med träd som jag ser det är deras ålder. Vårt eget livsspann som tycks så långt och innehållsrikt kan utspela sig från födelse till död framför ett träd som även sett våra föräldrars och som kan komma att se våra barns.

Men tiden hinner även i kapp träden och våren och havet och kärleken och människans godhet kan till slut överleva dem. Men nya frön sprids med vinden och söker fuktig vårjord att gro i. Vi lever tillsammans och behöver varandra.

Träd – text
Staffan Castegren

Det är något visst med träd
ett gammalt träd
Där har du stått i många hundra år där du står
och sett hur husen växt i skyn
Men jag vet, att i din gamla kloka bark så anar du
att det även efter dig finns tid för
spirande knopp, doftande blom, dansande löv
i ständigt nya somrars varma vind

Det är något visst med vind
en sommarvind
som spelar skön musik i trädens kronor, varma toner
och rufsar om i barnens hår
Även om ett mänskoliv är kort för dig så hoppas jag
att det jämt ska finnas de som älskar
gryende vår, svallande hav, älskande par
som vill förenas i ett evigt liv

Det är något visst med liv
är något visst med vind
är något visst med träd