Text och bild: Staffan Castegren

För några veckor sen la jag ut ett antal porträtt här på bildbloggen. Det visade sig att många gillade dem och somliga har bett att jag ska lägga ut fler. Så här kommer det en bunt till. Det är en salig blandning av folk; några som betytt mycket, andra som är ytliga bekanta och sen folk som jag inte längre minns namnet på. Nu spelar det ingen roll eftersom jag inte kommer att sätta ut några namn. Missade du förra samlingen finns den på denna länk.

Detta är en slagverkare inom konstmusikfacket som var med i första upplagan av Kroumata. Han kunde spela fullkomligt underbara virvlar, mjuka som en stilla bris i en vassrugge.

Egentligen är det ett porträtt av Berglunds livs på Rörstrandsgatan som sålde hemlagade kroppkakor och Ärilbröd. Snubben är en Birkastadslirare av sort som var vanlig då.

En fin konstnär, vi pratade en del om vikten av att kunna vara både hippie och radikal vänster. I dag är jag mer vänster än hippie och hon är väl tvärtom.

Många midsomrar tillbringade jag på Gotland hos en mycket kär vän (se nedan). Dit kom goda människor med allmänhumanistisk grundsyn.

Ännu en förtjusande midsommarfirare. Det var alltid mycket folk, och jag minns värme, god mat, rött vin, fotboll och intressanta samtal nätterna igenom.

Jag har sagt det förr: cigarretter är så jävla snyggt. Palestinasjalar är också ok. Hon är lärare och en god vän sen fyrtio år tillbaka.

Musikfest i Rålambshovsparken. Den här mannen spelade keyboard i ett band som inte blev så jättekänt men som ändå gav ut en LP.

Det här är min pappa. Vi spelade blockflöjtskvartett ihop med mor och syster. Han gjorde fina arr av Haydn och Bach. Läs en överdriven beskrivning i mitt kåseri Kvartetten.

Det här är vännen på Gotland som jag nämnde ovan. Han är äldre än jag och var kompis med mina syskon. Jag har känt honom sen jag var liten grabb.

Den här mannen var trummis och jobbade hos oss på Birka musik. Senare blev han ljudtekniker och nu sitter han i Stockholms stadshus för Miljöpartiet.

En vän till en vän förevigad på en musikfest i Norrtälje. Jag minns att Samla spelade och att vi tillverkade en jordholk som senare nådde viss ryktbarhet.

Filmare, fotograf och allmän kulturarbetare. Den här bilden tog jag inte med min vanliga Pentax K2 utan med en liten Canon Dial som jag lånat av nån.

Kursare och väninna till min förra fru, sjukgymnast som bodde i Östergötland. Jag har inte träffat henne på många år. Men bilden är fin.

Framstående fridansare och koreograf. Jag minns att hon var med i ingressen till de första säsongerna av teveprogrammet Kobra.

Den här mannen finns även med i den förra porträttsamlingen. En av hans oneliners var: De personer som betytt mest för mig är Bob Dylan och Kurre Hamrin.

Och slutligen min syster Marianne. Hon har lirat altfiol i Filharmonikerna, spelat dockskåpsopera i Tyskland, spått folk i händerna och mycket mycket annat.