Text och bild: Staffan Castegren

Det är inte många i Sverige i dag som vill renovera kommunismen.

Den svenska statistikern Hans Rosling reser världen runt och håller bejublade föreläsningar där han hävdar att allt håller på att bli bättre: Livslängden ökar, fattigdomen minskar, världens befolkning kommer att plana ut vid ca 11 miljarder. Det finns egentligen ingen anledning till oro. Ändå har aldrig medierna varit så svarta av ångest och rädsla som nu.

Nordkorea, Iran och Islamska staten upplever nästan alla som allvarliga hot. Terrorismen och miljön är också läskiga. Bildade människor i Europa fruktar högerpopulismen, obildade människor i USA fruktar vänsterdemokrater. Somliga ser partikelacceleratorer som ren ondska, andra går till storms mot rasistiska inslag i gamla böcker, misshagliga byggprojekt eller plågsamma djurförsök.

Detta är förvisso verkliga hot, men det är väl bara miljön som globalt sett är riktigt allvarligt. Hur mycket sorg och plåga IS än orsakar lokalt skördar rökningen, bilismen och den kommersiella skräpmaten oändligt många fler dödsfall i världen. Och som om det inte räckte med de verkliga hoten dyker det ständigt upp nya konspirationsteorier.

Jag tror att det finns konspirationer som är tillräckligt belagda. Glödlampskartellens överenskommelse på 20-talet om lampornas begränsade livslängd, eller vapenindustrins patentavtal under andra världskriget som gjorde att de tjänade pengar vem än vapnen avlossades mot. Men i dag känns konspirationerna mer långsökta: Varför skulle CIA vilja spränga US Trade Center, vad skulle poängen med det vara?

Det är påfallande många på Facebook som oroar sig, både över verkliga och konspiratoriska hot, men det är få som diskuterar de grundläggande orsakerna. Man skriver om miljö och rasism, men inte om USA:s ständiga vapenskrammel eller den problematiska kapitalismen. Rasism och antirasism är liksom religion egentligen ofarliga frågor för de verkliga makthavarna.

Är detta följden av en konspiration? Finns det lobbygrupper och tankesmedjor som fyller tidningar och sociala medier med desinformation? Har de gjort så att vänsterpolitik numera bara handlar om att kläcka individuella oneliners som ska ge många gillamarkeringar. Har de äntligen lyckats desarmera folkens enda verkliga vapen, solidariteten?

Om Hans Roslings optimistiska världsbild var allmän över hela världen, skulle nog många nationella och religiösa motsättningar försvinna. Men vem skulle då köpa vapen? Vi skulle också bli otåligare med vissa saker: Varför fixar de inte klimathoten? Varför tjänar en VD mer än 60 arbetare? Måste vi verkligen jobba så förbannat? Det är väl de som ogillar att vi ställer såna frågor som också är ansvariga för konspirationerna.