Text och bild: Staffan Castegren
Musik: Johann Sebastian Bach (1685–1750)
Erbarme dich, ur Matteuspassionen

Dagen innan Jesus greps satt han samman med sina lärjungar till en sista måltid. Där berättade han att en av dem skulle förråda honom, och där instiftade han den heliga nattvarden. Han bjöd dem av brödet och vinet och sade att detta är min lekamen och blodet som varder utgjutet till syndernas förlåtelse.

Han sade även att i denna natt skulle de alla komma på fall för hans skull, men Petrus försäkrade honom att han aldrig skulle svika. Då sade Jesus: Sannerligen säger jag dig, i denna natt, förrän hanen har galit skall du tre gånger förneka mig. Och i allt skedde såsom Jesus hade förutsagt.

Judas ledde den grupp människor som skulle gripa Jesus och sa till dem, den jag kysser skall ni gripa. Men Jesus förstod vad kyssen betydde och sade: Gör vad du är här för att göra. Och han greps och fördes till översteprästen Kaifas hus där de skriftlärde och äldste hade församlats.

Alla lärjungarna blev rädda och flydde, endast Petrus följde med till Kaifas hus och väntade ute på gården. Där blev han igenkänd som en av Jesu följeslagare, men han förnekade detta två gånger, och när han tredje gången sagt: Jag känner icke den mannen, hörde han hanen gala och han mindes Jesu ord och grät bitterligen.

Johann Sebastians Bachs Matteuspassion berättar denna historia och just när Petrus gråter sin skam kommer denna hjärtskärande vackra musik, Förbarme dig, min Gud. Det är som att Bach vänder sig direkt till Gud och säger: I allt har din vilja skett, även i Petrus svek. Han kunde inte handlat annorlunda. Nu får du ge dig. Nu måste Du förlåta honom.

Petrus och Judas har viktiga roller, för att inte säga dramaturgiska funktioner. Deras handlande skall bygga den kristna religionen och är styrt av Guds avsikt. Petrus sviker, men blir förlåten och är en av kyrkans grundare. Men Judas får bära sin skuld under årtusendena, trots att han bara uppfyllde Guds vilja. Kanske ville Bach med Erbarme dich ge upprättelse även åt honom.

Min farfar var troende och jag blev glad och styrkt när han med sin lite knarriga röst sade: Gud välsigne er kära barn. Hela den kristna historien har utspelat sig i kraftfältet mellan de skriftlärde och de troende; mellan inkvisitorer och de passionerade. Det är svårt att hitta Bachs innerliga människokärlek när man hör dagen kristna makthavare.

*****

Här är originaltexten och min översättning:

Erbarme dich, mein Gott
Um meiner Zähren Willen
Schaue hier, Herz und Auge
Weint vor dir bitterlich
Erbarme dich

Förbarme dig, min Gud
för mina tårars skull
Se här, hur hjärta och ögon
gråter bitterligen inför dig
Förbarme dig

Länk till musiken

Alt: Delphine Galou
Violinsolo: François-Marie Drieux
Dirigent: François-Xavier Roth
Inspelat: Sommaren 2008