Text och bild: Staffan Castegren

Vi måste lära oss att det finns kriminella fårskallar och omedvetna fårskallar.

Ibland kan jag fantisera om vad framtida bedömare kommer att säga om vår tid. De har ju facit och kommer att tycka att vi var enfaldiga som inte såg det uppenbara. Jag minns historieundervisningen i skolan. Läraren pratar om hur jorden i det bördiga tvåflodslandet genom konstbevattningen blev allt saltare och till sist blev en steril öken, eller hur de gamla grekerna högg ner all skog och utsatte jorden för erosion.

– Vilka fårskallar, säger vi på tryggt, mångtusenårigt avstånd. Fattade de inte att det var fel? Eller spanjorerna på 1400-talet som utvisade morer och judar vilket orsakade landet stor ekonomisk skada. Eller aningslösa jägare som utrotat dronten, den amerikanske vandringsduvan och otaliga andra arter. Vad hade de i huvudet? Eller de som i dag kanske skjuter den sista noshörningen för att asiaterna tror att deras horn ökar potensen. Hur tänker de?

Men hur stora krav kan man ställa på samtiden att förstå vad som händer? Kommer det finnas fog för framtida skolbarn att kalla oss fårskallar? Tyvärr är det nog så, och de kommer undra över hur vi använder de här odefinierade begreppen vi, oss och vårt. Vi måste lära oss att det finns kriminella fårskallar och omedvetna fårskallar. De allra flesta av oss tillhör den senare gruppen och vårt ansvar ligger i att vi inte protesterar, trots att vi vet i stora drag vad som är fel.

Fossila bränslen är dåligt, vi skulle kunna övergå till förnybar energi på tio år, ändå fortsätter kriminella fårskallar att borra efter olja i Arktis och bygga gigantiska motorvägar. En livsstil som kräver att alla ska byta mobil, dator, kök, badrum, cykel och möbler var artonde månad är dåligt. Det går att tillverka varor med mycket längre hållbarhet. Ändå fortsätter kriminella fårskallar i alla medier att propagera för just den livsstilen.

Ekonomisk ojämlikhet är dåligt, ändå ökar den ständigt, och nu är de kriminella fårskallarna i USA så rika att de kan köpa senaten och låta den slå fast att klimatförändringen inte beror på mänsklig aktivitet och att det således inte finns skäl att lagstifta om miljön. Krig är dåligt. Det finns bättre sätt att lösa konflikter, ändå fortsätter de kriminella fårskallarna i hela världen, inte minst i Sverige, att tillverka allt fler och allt mer fasansfulla vapen.

Problemet med oss omedvetna fårskallar är att vi är allt för rädda för förändring. Vi håller fast vid en välfärd som blivit rätt urholkad och som numera mest består av junk food och meningslösa elektroniska manicker. Vi håller även hårt fast i vårt politiska styrelseskick, därför att våra ledare säger att det är det bästa som finns och att allt annat leder till terrorism, förtryck, censur och intellektuell likriktning.

Här finns det även en speciell grupp av de omedvetna fårskallarna som hårdnackat försvarar de kriminellas rätt att vara kriminella. Om jag andas ordet planekonomi, skriker de Nordkorea, om jag viskar något om ett globalt regelverk, vrålar de Stalin. Det märkliga är att de inte tjänar ett dugg på att stödja systemet. Kanske är det den gruppen som de framtida bedömarna kommer att undra mest över, och jag håller med, de är verkligen svårartat fårskalliga.