Text: Staffan Castegren  Bild: från nätet

Ett spartanskt föredöme för ungdomen.

Förr kunde bildade européer skratta åt pryda och inskränkta amerikaner. Det var lätt att plocka poäng på att Hollywood gärna skildrade psykopatiskt våld, men inte kunde visa ett kvinnobröst. Den kulturaristokratiska eliten citerade Rilke och Södergran, när den diskuterade de existentiella implikationerna hos Lucille Ball och Mickey Spillane.

Så är det inte längre. Europa går mot ökad prydhet och amerikanerna har insett att explicita sexscener har en kommersiell potential, särskilt när det handlar om sexuellt våld mot kvinnor. Kulturaristokratin är detroniserad och den allmänna enfalden verkar ha nått en utjämning längs den mittatlantiska ryggen, ”i en rasande hunger efter enkelhet”, som Tranströmer sa.

Det svenska deckarundret bygger på bestialiskt våld. De sexskildringar som finns handlar antingen om misshandel och mord, eller verklighetsflykt hos de traumatiserade poliserna. Och eftersom våldet är obegripligt blir även de sexuella relationerna fulla av avstånd, alienation och en stönande tillfredsställelse som inte känns särskilt trovärdig.

I det antika Sparta uppfostrades pojkarna från tidiga år att inte frukta döden, att inte känna medlidande och att obrottsligt lyda sina officerare. Samhället var satt på ständig krigsfot och all propaganda, all kultur och alla lagar och förordningar var inriktade på detta. Det känns som att vi här i västvärlden är i en liknande situation.

I filmer och dataspel är hjältarna alltid benägna att ta till våld. De använder ofta fula knep, gärna med en skojig replik och glimten i ögat. Trevliga, rättvisa och solidariska personer går det ofta illa för, inte sällan visar det sig att de är förrädare. Alla barn har före femton års ålder sett hundratals filmer där en ensam hjälte dödar ett stort antal människor.

Många har ondgjort sig över att den senaste amerikanske massmördaren, Dylann Roof, inte kallas terrorist, utan mentalsjuk. Men Roof gjorde ju precis det han uppfostrats till, fast han gjorde det på eget bevåg, inte när han blev beordrad, och det är sinnessjukt. Soldater från väst, öst, nord och syd som reser runt och har order att döda folk, de är terrorister.

Det är beklämmande att höra Herman Lindqvist klaga över att svenskar är fega och konflikträdda. Vad är det han vill? Ska vi vara mer som USA, Saudiarabien, Israel och Nordkorea? Han propagerar för konflikt och upprustning. Fredlig neutralitet är mesigt. Alla ska rätta in sig i krigsyran. För oss som är nice guys kommer det att gå åt helvete.