Text och bild: Staffan Castegren

De inhemska fattiga har konkurrensutsatts i god marknadsmässig anda.

Kan det vara Per Schlingmann som skapat SD:s senaste reklamkampanj. Den är enastående smart uttänkt. Målgruppen är den marginaliserade tredjedelen av Sveriges befolkning, redskapet är den antirasistiska, politiskt korrekta, moderna människan, men de skriver en text som verkar vända sig till utländska turister: Sorry about the mess…

Och mycket riktigt: Allt går i lås. Antirasisterna är förutsägbara. De blir helt galna och sociala medier fylls av elaka, roliga, intellektuella, rasande kommentarer, affischerna rivs ner och SD hånas för att de inte kan skriva korrekt engelska. Men stavfelen var förstås avsiktliga. För de marginaliserade känner sig själva hånade, och offerkoftan slinker på så mjukt och skönt.

Detta var målet med kampanjen och det lyckades igen. Det är kanske dags att genomskåda den här strategin. SD-ledningen är ultrahöger med fascistiska drag. Deras väljarkår är inte nödvändigtvis det. De känner sig övergivna av samhället. Vi måste diskutera deras frågor, men vi måste inte göra det med fascisterna i SD. Vad ska man säga om tiggarna egentligen?

EU:s regler om den fria rörligheten ska naturligtvis inte skapa ökad frihet för invånarna, utan öka förtjänsterna för de redan rika. I många branscher, t.ex. bygg- och transport har företagen kunnat sänka löner och urholka fackliga rättigheter. Kvinnor från låglöneländer anställs som billiga barnflickor och lämnar bort sina egna barn. Tiggeriet är en följd av samma funktion.

I Sverige lyckades vi nästan utrota tiggeriet fram till 1970-talet, Klarinett-tanten var väl en av de sista. Men med marknadsliberalismens intåg ökade fattigdomen igen och därmed tiggeriet. Fattigpensionärerna plockade tomflaskor, de hemlösa sålde Situation Stockholm och diverse udda figurer drog in några hundralappar då och då på att vara gatumusikanter.

Men plötsligt kom det en massa rumänska tiggare hit. De länsade stan på tomflaskor, de fick egna tidningar att sälja, och åtminstone hälften verkade ha ett dragspel. Pensionärerna drog sig undan, Situation Stockholms upplaga sjönk och de befintliga gatumusikerna slutade lira. Det var som inom bygg- och transportbranschen: De inhemska tiggarna konkurrensutsattes i god marknadsmässig anda.

Den fria rörligheten, den som gör att tiggarna kan komma, är som sagt ett påfund av EU för att pressa löner. Men det handlar också om nedmonteringen av samhällsfunktionerna. Välgörenheten blir en privat angelägenhet, vi förväntas ge allmosor till de mindre lyckligt lottade. Att sossarna och facken går med på den här skiten är beklämmande.

Men SD sitter fan inte med lösningen. Ett högerparti för alltid näringslivets talan och det är ju marknadskrafterna som är problemet här. En radikal vänsterpolitik, som stoppar kapitalismens cyniska utnyttjande av människor är det enda som kan leda framåt. Ett globalt välfärdssamhälle är ett säkert sätt att få bort både tiggare och Sverigedemokrater från Stockholms tunnelbana.