Text: Staffan Castegren Bild: Nils Castegren

Det går inte att ta miste på högermannens godmodiga, jovialiska förakt.

Den här bilden tog min pappa den 20 september 1936 utanför en vallokal. Jag kan inte se var nånstans det är, och jag vet inte om han var där för att rösta i andrakammarvalet eller om han jobbade som nån sorts funktionär. Men bilden har ett intresse även i dag. Det finns så många beröringspunkter mellan 30-talet och vår tid.

Vid valet 1932 fick Per Albin Hansson bilda regering, trots att borgarna hade majoritet i andra kammaren. I slutet av mandatperioden blev regeringen överkörd av riksdagen i två viktiga frågor. Då valde Per Albin att avgå, och Bondeförbundets Pehrsson-Bramstorp bildade regering. Depressionen kastade fortfarande skuggor i landet och klasskillnaderna var stora. I Europa växte fascismen.

Det finns en föreställning om att Sverige var svårartat nazifierat på 30-talet. Men de två nazistpartierna fick tillsammans bara 0,7 % av rösterna 1936. Det är där den stora skillnaden mellan då och nu finns. SD sägs ju vara största parti i Sverige i dag (enligt ett av många institut). Varför fick nazisterna inga röster på 30-talet i vårt land?

Den stora skillnaden låg hos sossarna. De hade då en av sina främsta ideologer någonsin, Ernst Wigforss. Han var inspirerad av ekonomen John Maynard Keynes och partiet hade en vision och en riktning och en trovärdighet som drog väljare. Folk kunde med egna ögon se att tillvaron förbättrades för det stora flertalet. I valet 1936 fick de 45,9 % av rösterna.

Det fascistiska tankegodset är ju rätt enfaldigt. Det går bara hem när stora väljargrupper känner sig marginaliserade och övergivna av samhället. Så var det inte i Sverige på 30-talet. Sossarna stod upp mot klassamhället. I dag är det annorlunda. Alla partier har fastnat i samma marknadsliberala sörja som per definition lämnar en tredjedel av befolkningen utanför.

Mannen med studentmössan och det goda självförtroendet delar ut valsedlar åt Svensk samling, som var en valplattform för Allmänna valmansförbundet, det vill säga Högerpartiet, det som senare blev Moderaterna. På den tiden var studentmössan en tydlig klassmarkör. Mannen till vänster delar ut Kommunisternas valsedlar.

Det går inte att ta miste på högermannens godmodiga, jovialiska förakt och kommunistens förgrämda, halvt bortvända klasshat. Det är snart 70 år sen, bara en dryg månad efter de olympiska sommarspelen i Berlin. Om två år kommer Chamberlain svamla om Peace in our time och 1939 bryter andra världskriget ut. Snart ska pappa fylla 28 år.