Text och bild: Staffan Castegren

Ett halvt kilo kaffe? Trodde du ja. Känn dig blåst.

När jag var liten lärde jag mig att det var okamratligt att stjäla – åtminstone från kamrater. Det var inte bara oschyst, det var olagligt också, man kunde hamna på uppfostringsanstalt. Men jag lärde mig också, mycket tidigt, att det fanns de som stal hej vilt och som aldrig hamnade på anstalt därför att det på något oklart sätt var lagligt för dem.

Coca cola-flaskan var av tjockare glas än de vanliga läskedryckerna och rymde därför mindre läsk, men den var ändå inte billigare. Jag frågade alla varför detta var tillåtet, men ingen kunde svara, varken kompisar eller vuxna. Det fanns tablettaskar och godispåsar som bara var halvfulla. De ville lura i oss att vi fick mer godis bara för att förpackningen var större.

Jag drack aldrig Coca Cola, jag föredrog Loranga och Pomril, och jag har fortfarande inte förlåtit dem. Jag tycker att det är ett riktigt banditbolag som borde sättas på uppfostringsanstalt. Men jag har också förstått att de här ständiga småstölderna är inbyggda i vårt ekonomiska system och att de är precis lika lagliga nu som de var då.

Jag slutade röka för några år sedan, men nyligen tittade jag på ett paket och såg att det innehöll 19 cigarretter. Vad i helvete! Det har alltid varit 20 i ett paket. Inte sänkte de väl priset? nej, de bara snodde en cigarrett ur varje paket. Och kaffe? När köpte du ett halvt kilo kaffe senast? Glöm det. De flesta förpackningar innehåller nu bara 450 gram. De har snott 50 gram.

Jag brukar gärna titta på Antikrundan. Men de skurkarna har också kommit på att ha tjockare glas i flaskan. Förut gällde regeln en stad, ett program. Det blev väl cirka 25 värderingar. Nu gör de två program på varje stad, men med samma antal värderingar. De fyller ut programtiden med naturbilder, meningslösa intervjuer och ett evigt tjat om nån jävla app.

Melodifestivalen är ju ännu värre. Det som tidigare var ett program har blivit fem, eller vad det är. Och de serverar inte mera smör, bara en allt större brödbit att breda ut det på. Men de här små skurkstrecken är ändå ingenting jämfört med löneslaveriet, alla varors inbyggda slitage och bankernas svindlerier. Jag säger som jag gjorde som barn på 50-talet: Klossa kapitalismen!