Text: Lorne de Wolfe och Dick Hansson Musik: Lorne de Wolfe

Jag säger ingenting om krig och fred
heller inget om att tiden är ur led …

(Detta är inspelat i mitt vardagsrum, ljudkvaliteten är därefter. Lyssna alltid i lurar.)

Den sena proggmusiken ville undvika slagorden. De var belastade och utslitna. Den här sången säger att ondskan har nått sitt mål när barnasinnet mist sin glöd. Det är ganska långt från till exempel Peps Falsk matematik.

Men i refrängen sägs det om barnen att de bär på elden “som du en gång, som jag en gång, men allt för länge sen”. Då är det ändå som om sångaren längtar tillbaka till det enkla och renhjärtade han inte kan formulera själv.

Då ser han mot solen och tankarna för honom hem till Leningrad igen. Varför just Leningrad? Det kan inte jag veta. Och jag behöver inte veta, Jag kan också längta dit när jag sjunger sången fast jag aldrig varit där.

Var kommer barnen in – text
Lorne de Wolfe och Dick Hansson

Jag säger ingenting om krig och fred
Heller inget om att tiden är ur led
Jag säger inget om en sårad jord
men hjärtat slår i varje ord
när jag säger dig

Min värld är fattig och min dag är död
När barnasinnet har berövats sin glöd
Då har ondskan nått sitt mål till slut
Då har all kärlek sinat ut

Var kommer barnen in

Dom bär på elden
som du en gång, som jag en gång
men allt för länge sen
Allt går igen

Jag ser mot solen
Och tankarna dom för mig
hem till Leningrad igen

Jag säger ingenting om evighet
men livet strömmar i en kontinuitet
från förgånget in i framtiden
så jag frågar dig min vän

Var kommer barnen in

Dom bär på elden
som du en gång, som jag en gång
men allt för länge sen
Allt går igen

Jag ser mot solen
Och tankarna dom för mig
hem till Leningrad igen

Jag säger ingenting om krig och fred
Heller inget om att tiden är ur led
Jag säger inget om en sårad jord
men hjärtat slår i varje ord

Var kommer barnen in
Var kommer barnen in