Text och bild: Staffan Castegren

På 70-talet plåtade jag jättemycket, mest dia, men även en del svartvitt. Jag hade inga ambitioner att bli fotograf, det var skrivandet musicerandet och Birka musik som var det viktiga. Men nu när jag sitter och skannar in gamla negativ, tycker jag att många bilder håller en rätt god kvalitet. Hur skulle livet gestaltat sig om jag hade fortsatt på den linjen och gått någon bra fotoutbildning?

På såna frågor finns naturligtvis inga svar. Men bilderna finns kvar och berättar om den tiden. När jag nu visar upp dem här på Fritext väljer jag att namnge de personer jag minns. Jag tror ingen kommer ta illa upp. Men somliga kommer jag inte ihåg vad de hette, och somliga är främlingar på gatan.

Här är jag. Vi var ju ofta ute i parkerna med en flarra vin. Här tror jag vi är på Pelousen i Hagaparken. Notera mina tidstypiska träskor. Fotograf Micke Wehle.

Ännu en bild från samma tillfälle.

En herre väntar på bussen (kanske 54:an) utanför Handelsbanken i hörnet Rörstrandsgatan och S:t Eriksgatan. Sådana herrar var vanliga på den tiden och det var väl därför jag ville plåta honom.

Konstnärlig (?) bildkomposition. Den här killen heter Pelle Hellberg och var vän till en vän och vi stötte på varandra då och då. Jag möter honom fortfarande ibland när han sjunger i tunnelbanan.

Samma person, vid samma tillfälle, fast med lite sämre skärpa.

Henne kommer jag inte ihåg vem hon var. Hon ser inte så glad ut, men alla mådde väl lite halvpissigt på den tiden. Det hörde liksom till.

Barnbild från Birkastan, med okänd modell.

Ännu ett okänt barn, plåtat utanför tobaksaffären på Rörstrandsgatan 13. Veckotidningarnas löpsedlar ger tidsfärg.

Peder Björkegren, en fantastisk fotograf som gjorde jobb åt oss på Birka musik. Han är fortfarande i branschen och jag kan verkligen rekommendera honom.

Den här killen med sina jättelika glasögon jobbade på restaurangen Svenson & Butler där jag ofta åt på den tiden när jag hade bättre råd än nu.

Mera anonyma birkastadsungar, med den tidens bilar bakom sig. Kläderna är också tidstypiska.

Och vad hette han? Var han kund på Birka? eller var han en de många hippa typer som bodde i Birkastan och som man morsade på och bytte några ord med?

Hon jobbade också på vårt stamlokus Svenson & Butler. Underbart leende, vacker komposition. Men minnet sviker mig när jag försöker komma ihåg hennes namn.

Denne man hörde till ett lekfullt gäng som jag brukade hänga med i Vasaparken på lediga stunder.

De här tre fotbollspojkarna är väl omkring 50 år i dag. Undrar vad det blev av dem. Det vore nog rätt svårt att reda ut.

Var kan detta vara taget? Svårt att se när det är så litet skärpedjup. Och flickan, vem är hon, och vad gör hon i dag? Hennes blick väcker frågor.

En likbil utanför Filadelfia på Rörstrandsgatan. Chauffören ser stel och formell ut, begravningsgästerna förvånansvärt alldagliga.

Min vän Theo va de Pohl och hans dotter Hanna. Han är konstnär, och bilden är tagen på hans ställe, Bringes på östra Gotland.

Min brorsas dåvarande Sambo, Karin Nordberg, hemma i deras lägenhet på Skeppargatan. I dag är bägge döda.

Min exfru och mor till tre av mina barn, hemma i vår lägenhet på Rådmansgatan. Här har vi nyligen träffats och hon heter ännu Karin Ringenson.

Den här bilden av mig och min vän, Bert Mellblom har Karin tagit. Hans teeshirt känner jag inte igen, men på min stod det Samla Mammas Manna.

Min dotter Amanda hemma hos Karin och mig på Rådmansgatan. Textilapplikationen i bakgrunder har Karin gjort.

Karin vid samma tillfälle och framför samma bild.

Min kompis Micke Wehle. Han är också borta i dag. Han var en riktig knickedick, men också en musikalisk och lekfull vän. Jag tänker på honom ibland.