Text: Christina Lagerlöf Musik: trad

Vad du är lycklig, du måne klara …

Den låter som en gammal folkvisa, men den är skriven på artonhundratalet av en avlägsen släkting till Selma Lagerlöf. Jag kör bara de tre första verserna. Det finns två till, men de känns inte så väldigt nödvändiga.

När månen vandrar – text
Christina Lagerlöf

När månen vandrar på fästet blå
och tittar in genom rutan
då tänker jag understundom så
och knäpper sakta på lutan
Vad du är lycklig, du måne klara
som får så högt över jorden fara
och blott se på
och blott se på

Väl ser du dårskaper utan tal
det kan man nog hålla troligt
båd älskande som förgås av kval
och älskande som ha roligt
Väl ser du tåren från ögat rinner
men sorgen aldrig upp till dig hinner
Det är för högt
Det är för högt

Spektaklet tröttar dig innan kort
det kan man icke förtänka
då går du bara helt enkelt bort
man ledsnar också att blänka
Så blir du borta i några dagar
och kommer åter när du behagar
och ser på oss
och ser på oss