Möte i monsunen

Text och musik: Evert Taube

Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun när vi ångade mot Röda havet opp

En underbar geografilektion signerad Evert Taube. Två båtar möts i monsunen. Den ena ångar mot Röda havet, den andra går från Ostindien till Godahoppsudden. Ångaren kommer troligen från Australien dit Evert själv for som ung sjöman och är på väg mot Suezkanalen. Den vägen kan dock inte ett segelfartyg gå, så fullriggaren måste segla runt hela Afrika.

När fartygen visat sina flaggor stoppar ångaren maskin och skeppet lovar upp “där hon gick med vinden in ifrån babord”. Men det där vet vi redan. Monsun är en vind som om sommaren blåser från sydväst, det vill säga mot babordssidan på skeppet Taifun på sin kurs mot “Good hope”.

Tanken med att stanna är att den svenska ångaren kommer hem flera månader före den finska fullriggaren och därför kan ta med sig brev hem till Norden. Vilken tid talar vi då om? Finland blev självständigt 1919, det var då “Finlands vita flagg med blåa korset på” blev officiell symbol. Men händelserna utspelar sig innan radiotelegrafin blev allmän i handelsflottan. Troligen är vi någonstans på 20-talet. Visan publicerades först i samlingen Ultramarin från 1936.

På ångaren sätter de en båt i sjön och ror bort till Taifun. De får ett rep från backen, det vill säga den del av däcket som ligger framför främre masten. Det gör att de släpar längs med skeppet och får en repstege, en lejdare, från mitten som fjärde styrman klättrar upp för. Längs med relingen finns en utbyggnad där alla stag och kablar som stöttar masterna sitter. Den kallas röst, och där står Fritjof och berättar sin historia.

Det mesta är naturligtvis lögn, men det finns som alltid delar som är sanna. Kapten Fredrik Adelborg var generalkonsul i Singapore i slutet av 20-talet och Hagenbecks djurpark finns ju fortfarande kvar i Hamburg. Och när cyklonen mojnat fick de en sydvästmonsun igen och drev iland i sydvästra Indien, vilket ju är rimligt.

Men hur jag än tittat på bilder av fullriggare på internet har jag aldrig hittat någon som har just 22 segel. Taube berättar själv i en av sina böcker hur han träffade en dansk prins som var mycket sjömanskunnig och som undrade samma sak. Men Evert ger inget besked.

Möte i monsunen – text
Evert Taube

Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun
när vi ångade mot Röda havet opp
en fullriggare det var och dess namn var Taifun
som nu segla från Ostindien till Good Hope

Vår kapten gav då order att vi skulle hissa flagg
och vi hissade den gula och den blå
och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock
Finlands vita flagg med blåa korset på

Vi höll ganska nära och stoppade maskin
för att preja och ta budskap med oss hem
och då lovade hon opp där hon gick med vinden in
ifrån babord, och vi rodde bort till dem.

Vi fick ända från backen och lejdare midskepps
och vår fjärdestyrman äntrar upp på den
men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser
Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän

Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad
när man seglar mest på värmen som vi gjort
jag blev likväl rätt förvånad fastän ändå mera glad
när jag återsåg min vän på denna ort

Jag var hard up i Kina, jag blev rånad i Shanghai
jag har suttit hos pirater uti pant
men jag gifte mig med dotteren till mördaren Tu Wai,
sade Fritiof, det är hemskt men det är sant

Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore
utan pass och pengar står jag på ett torg
när en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går
Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg

Se goddag Fritiof Andersson, säjer Adelborg
vad i Herrans namn gör du i Singapore?
Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg
det är bäst att en hyra hem jag får

Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tio pund
jag fick pass med Sveriges vapen och porträtt
konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund
hon var det sötaste jag dittills hade sett

Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck
och i Siam fick vi last av vilda djur
tigrar, lejon, elefanter, som de sålt till Hagenbeck,
som du varit hos i Hamburg, eller hur?

Men den resan var värst utav alla, det är sant,
syd om Ceylon gick vi in i en cyklon,
ut ur buren smet ett lejon och rök på en elefant
vrålet blandades med storm och böljors dån

Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur
vår kommandobrygga den gick överbord
elefanten knäckte masterna och kastade en tjur
ut i havet, gosse, sanna mina ord

Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp
och en gorilla klättra ner i vår maskin
För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp
tills jag sköt henne med skepparens karbin

Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän
Snart var bara jag och elefanten kvar
När cyklonen gått så fick vi en sydvästmonsun igen
och drev in till Camarin på Malabár

Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord
Ja men Fritiof, elefanten vem fick den?
När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord
vi ska segla nu och sätta kurs igen

Och de brassade för fyllning och började sin gång
och tillbaka till vår skuta rodde vi
och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång:
– Rolling home, rolling home, across the sea

Men jag räkna alla segel och räkna om igen
ifrån flying jib till röjlar och mesan
Det var summa tjugotvå vita segel som där gick
på den glittrande blåa ocean