Text och musik: Evert Taube
Om aftonen när jag kom ner till staden då fick jag åter se dem alla tre …
En visa från samlingen Himlajord från 1938. En underbar manlig dröm om gå naken på Colla Bella i Ligurien och plötslig stöta på tre kvinnor som också är nakna. De är inte blyga utan hugger tag i honom och de dansar tillsammans på ängen där glesa furor skuggar ginst och sand.
Evert har säkert själv strövat bland kullarna och fantiserat om ett liv där män och kvinnor kan mötas i oskuldsfull samvaro. Visan heter ju också Fritiof i Arkadien. Redan i antiken ansågs Arkadien vara ett idylliskt landskap oförstört av civilisationens krav.
För mig personligen är den här visan nära förknippad med en vän och arbetskamrat som inte finns längre, Stickan Lindvall, tradjazztrummis och musikhandlare.
Fritiof I Arkadien – text
Evert Taube
På Colla Bellas höjd där geten skuttar
och glesa furor skugga ginst och sand
där finns en grön oas en äng som sluttar
ner mot en vindal och en palmklädd strand
Där ser man Korsika i siktigt väder
och provencalska bergens blåa bård
Där doftar kaprifolium och fläder
där kan man vandra ostörd utan kläder
långt ner i dalen ligger närmsta gård
Där kom jag glad och naken mittpå dagen
en pilgrim från det fjärran Göteborg
Jag bar en krans av fikonlöv kring magen
och ost och bröd och lantvin i en korg
Det var en härlig dag, jag hade turen
att höra näktergalens ljuva röst
Jag kände mig som fågeln släppt ur buren
jag var på väg tillbaka till naturen
jag ville vila mig vid jordens bröst
Ja, där gick getterna och där gick fåren
som vita moln på ängens klorofyll
och näktergalen sjöng i björnbärssnåren
och själv var jag en del av min idyll
Jag gjorde utav fikonlöv en bricka
och lade upp min mat, drog upp mitt vin
Jag satt mig ner i gräset för att dricka
Då fick jag plötsligt se en naken flicka
som kom emot mig med en glättig min
Jag har då aldrig nånsin sett på maken
hon kom och ställde sig helt tätt intill
men innan jag hann tänka rätt på saken
så fick jag plötsligt se två flickor till
De skrattade och jazzade på ängen
och sjöng Oh, happy days are here again
Sen högg de mej och ropte: Opp ur sängen
Jag tappa mina fikonlöv i svängen
och flickorna försvann bland skogens trän
Om aftonen när jag kom ned till staden,
då fick jag åter se dem alla tre
i vita klänningar på promenaden
de skönaste tre gracer man kan se
Den ena tog mej genast käckt i handen
och sa I’m leaving by an early train
Sen gick vi under palmerna på stranden
och pratade och ritade i sanden
och sjöng Oh, happy days are here again!
Jag är från San Fransisco sa den sköna
och därför klättrar jag så bra i berg
Jag dansar gärna naken i det gröna
jag älskar så naturens form och färg
För i Amerika har vi friska vanor
här i Europa är man mer mondän
Men darling vi ha ändå samma anor
Oh låt oss aldrig vandra skilda banor
Darling happy days are here again