Text: Hjalmar Gullberg

Hjalmar Gullberg 1898–1961, poet, översättare, radioman och ledamot av Svenska akademien 1940–1961. Han föddes utom äktenskapet i en tid då sådant var oacceptabelt och han lämnades bort till en arbetarfamilj. Den biologiska fadern var en framgångsrik företagare, modern en kontorsflicka. De gifte sig senare, men fick inga barn. De försökte ändå inte att ta till sig sin son, men bekostade hans studier.

Herr och fru Gullberg, Hjalmars fosterföräldrar var omvittnat kärleksfulla, men också driftiga. När de biologiska föräldrarna dog fanns ett testamente där Hjalmar fick 40 000 kronor. Fru Gullberg bestred dock testamentet och Hjalmar gjordes till brösrarvinge och fick 200 000 kronor i stället (ca fem och en halv miljon i dagens penningvärde).

Hjalmar Gullberg var en omtyckt, nästan folkkär diktare. Han var chef för Radioteatern under tiden 1936–1950 och räknas till de stora radioprofilerna. Han led av den obotliga nervsjukdomen myasteni vilket tvingade honom till plågsamma behandlingar. Han valde därför till sist att ta sitt liv genom att dränka sig.

Denna dikt kommer från samlingen Dödsmask och lustgård från 1952. Här låter diktaren fåglar sjunga från de öppna ögonens träd, om hur man bränner bort sitt själviska falska jag och når en ny oskuld. Adam och Eva vet att de därmed misshagat Gud, men förvandlar sin fruktan till en ny och djärvare lust. Och fåglarna prisar daggen som svalkar de älskandes lemmar.