Text och bild: Staffan Castegren

Tusentals demonstranter samlade under Kungsträdgården almar igen

Redan på Skeppsbron märkte man att något var på gång. En polisbåt som verkade påfallande skottsäker gungade mellan slottet och Nationalmuseum. Vid Slottsbacken var det avspärrat. Trafiken måste vända eller trixa sig in i Gamla stan. Fotgängarna kunde fortsätta en liten bit till, men vid Strömbron var det stopp, och Norrbro bar oss till Helgeandsholmen, men inte till Gustav Adolfs Torg. Vägen till Kungsträdgården gick via Riksbron och Jakobsgatan.

Det är en stor bit av Stockholm där vi invånare plötsligt var förbjudna att gå. Dessutom ska alla avspärrningar, alla brandmän, alla hästar, alla helikoptrar, all ambulanspersonal och hela denna osannolika mängd poliser betalas med våra skattemedel. Man blir lite fundersam. Är det ren idioti eller en enastående seger för demokratin?

De som samlats på Gustav Adolfs torg, omkring hundra, tillhörde det uttalat nazistiska partiet SvP. De fick 681 röster i senaste valet. Kan man tänka sig att Kalle Anka-partiet som fick 170 röster ska ha samma rätt till avspärrningar och skyddspådrag, eller Befolkningspartiet som fick 35 eller Rikshushållarna som fick 3? Den demokratiska garantin för yttrandefriheten ska väl gälla alla. Eller ska den det?

Jag är lite rädd för tanken att förbjuda nazistiska partier. Har man tagit fan i båten måste men kunna ro honom i land också. När man väl har förbjudit det första partiet blir det så mycket lättare att förbjuda nästa. Hur blir det då med partierna längst ut till vänster? Hur blir det med Piratpartiet? Hur blir det med …? Snarare ska rätten att demonstrera diskuteras. Vet man att de där hundra nazisterna är så hatade att 14 000 medborgare vill kasta dem i Strömmen, ska rörelsefriheten inte begränsas för de 14 000 utan för de hundra.

Sverige har skrivit på FN:s fördrag om att förbjuda nazistisk agitation. Det borde ju egentligen ha löst hela problemet, men av någon outgrundlig anledning överlåter Statsministern inrikespolitiken till polisledning i just denna fråga. Det är lite svårt att förstå. Däremot blev jag och många med mig tårögda när Jakobs kyrka ringde i alla sina kyrkklockor: Varning, fara, ondskans makter är här.

På väg hem funderade jag på de där demonstranterna som ville gå lite längre än flertalet, och som kastade knallskott och bengaler på poliserna. Jag blev störd av dem. Jag ville att vi skulle vara så där värdiga och disciplinerade. Men så tänker jag på Tyskland på 30-talet. Tänk om en beslutsam vänsterrörelse lyckats stoppa nazisterna då. Det skulle kanske ursäktat en och annan bengal.