Text och bild: Staffan Castegren

Vart är vi på väg?

Jag har skrivit tidigare om ”Gruppen”, de man kan kalla överklassen, eller, om man så vill, den svenska grenen av den förmögna procenten som äger världen. Sitter de och deppar i dag, tro? Deras banerförare Reinfeldt och Borg åkte ju på rejält med dingel i går. Nej, jag är säker på att de är nöjda. Bättre än så här kunde de knappast gått. Det gamla arbetarpartiet kommer att tvingas fortsätta med allianspolitiken, under oppositionens ständiga krav på ändå mera högertänkande.

Hur gick det här till? Det är klart att det började med det marknadsliberala paradigmskiftet på 70- och 80-talen, med Friedman, Reagan och Thatcher. Den svenska modellen med en stark offentlig sektor monterades ned, inte av ekonomiska skäl, utan av ideologiska. Friedmanmodellen tillåter inte starka statliga insatser som kan mildra konjunktursvängningarna. En hög arbetslöshet är en del av det marknadsliberala systemet.

Problemet i Sverige är att sossarna anammade den nya ekonomiska modellen. De bidrog aktivt till bortslumpningen av statliga tillgångar. Den enda gången de tog rejält betalt var när de sålde Teliaaktien, men då var det inte Gruppen som var kund, utan svenska folket. Under de senaste åtta årens Alliansstyre har sossarna inte kritiserat utförsäljningarna i princip, bara när priset varit för skamlöst billigt.

Även V har ett problem med sin önskan att stryka den rådande ideologin medhårs. Deras paroll: ”Bort med vinsterna i välfärden” är egentligen rätt korkad. ”Förbjud privatiseringen” vore en rimlig paroll, ”Kräv tillbaka våra apotek, skolor, vårdcentraler och äldreboenden! Låt staten betala samma pris som näringslivet köpte det för.” Men V vågar inte riskera att smittas av det rysliga K-ordet, kommunismen.

Även vi rödvinsradikaler och Facebookdebatörer har en skuld i gårdagen demokratiska debacle. Totalt fokus har legat på frågan om rasism, vilket är märkligt i ett av världens mest toleranta länder. Om vi struntar i SD-politikerna och ser på deras väljare så är inte det största problemet deras eventuella rasism, utan deras arbetslöshet, deras marginalisering, deras utanförskap. Bygg upp en stark offentlig sektor som skapar jobb på landsbygden så kommer röstetalen för SD gå ner och de verkliga rasisterna, Jimmie och hans kompisar att krypa tillbaks ner under de stenar de kom ifrån.

Det verkar som om högerkrafterna har en betryggande majoritet vilken konstellation som än tar regeringsmakten. Det är synd. Vi skulle verkligen behöva nytänkande nu. Miljöfrågorna måste lösas, det räcker inte med ambitionen att minska ökningen av utsläppen. Rovkapitalismen måste stoppas, de driver oss mot ett globalt krig. Vi måste börja begrunda vad negativ tillväxt innebär, vad medborgarlön kan leda till, hur kooperativ företagsamhet utan vinstintresse ska kunna gynnas. Men vem ska driva dessa frågor i dag? Gruppen verkar som vanligt ha fått precis vad den vill. Det är svårt att se en lösning under överskådlig tid.