Text och bild: Staffan Castegren

Politisk höst i Sverige

Är makten så ljuv? Är alla beredda att offra vad som helst för att nå den högsta toppen? Nu kommer de, en bit i taget, den blivande (?) regeringens visioner, avsikter och programförslag. Jag blir alldeles matt. Skolobligatorium för medborgare som faktiskt hinner bli myndiga innan de tar sin examen. Är det ens lagligt? Nya Jas-plan och det största motorvägsprojekt som någonsin byggts i Sverige.

Vad gäller sossarna har jag redan gett upp. Det finns en massa schyssta socialdemokrater i det här landet. Jag skulle tro att de är i majoritet i partiet. Men den högerfraktion som tagit makten är lika näringslivsvänlig som Moderaterna, och jag tror inte att vi läst det sista kapitlet i dagens parlamentariska thriller än. Om det till slut, i en tornado av floskler om ansvar för nationen, blir en koalition mellan S och M skulle det inte förvåna mig ett dugg.

Men när det gäller Miljöpartiet har jag närt en aningslös romantisk förhoppning om godhet utan egennytta. Den första punkten på deras agenda är väl att rädda världen. Men alla vet ju att nedrustning är bättre än upprustning om man vill undvika krig. Varför vill de då köpa ubåtar och stridsflygplan? Alla vet också att bilismen som idé är gravt föråldrad. Varför vill de då bygga denna monstruösa motorväg?

Det enda ärliga för Mp vore att hoppa av samarbetet med S, och låta Löfven möta sina partikamrater som den borgerliga politiker han är. Och det handlar inte bara om ärlighet utan om ren självbevarelsedrift. Om Miljöpartiet säljer ut sina hjärtefrågor kommer de sjunka tungt i opinionsmätningarna. För Löfven är de ändå bara ett alibi, en parlamentarisk gisslan. Gå i opposition Mp. Det kommer kännas mycket bättre.