Text och bild: Staffan Castegren

Knacka dig fri med EFT

I ett skyltfönster på Östermalm hittade jag detta budskap. Jag blev stående en stund, förundrad. Tar det aldrig slut? Hur många vägar till lyckan finns det egentligen? Vi kan skratta åt underbara läkemetoder från förr, vare sig de inbegriper kvicksilver, kokain eller elchocker, men när det dyker upp nya blir vi osäkra. Det är som om vi blir vidrörda i våra hemligaste drömmar. Är det detta som ska lösa alla problem och befria oss från vår ångest?

Kanske känns metoden en aning ytlig. Den säger sig kunna bota sötsug och småkrypsfobi, men hur är det med weltschmerz och alienation? Affischen nämner även flygrädsla, stress och flera, men vad det kan vara är oklart. Fast det är väldigt bra att den har ovanligt märkbar effekt. Det kan nog locka folk som legat åratal på terapisoffan. Annars verkar väl målgruppen i huvudsak vara KBT-konsumenter och missbrukare av positiv affirmation.

När jag kom hem googlade jag naturligtvis företaget och fick lite mera kött på benen. Metoden heter EFT, vilket står för emotionell frihetsteknik, direkt översatt från engelska. Den går ut på att man ska hitta sina negativa affirmationer, till exempel, ”jag blir aldrig befordrad”. Sedan ska man upprepa det för sig själv medan man slår sig lätt (knackar) med fingertopparna på olika utvalda så kallade akupunkter på handen, i ansiktet och på kroppen.

På detta sätt programmerar man om hjärnans synapser och sänker halten av olika ångestsubstanser i kroppen, och då försvinner allt det negativa. Somliga säger sig ha slutat röka, andra presterar bättre i diverse idrotter. Någon blev av med sin scenskräck, en annan kunde notera en ökad trivsel i familjelivet. Man har även behandlat amerikanska soldater med posttraumatiska reaktioner efter aktivt krigande i Irak och Afganistan, enligt uppgift med god effekt.

Min första reaktion är naturligtvis att dessa människor är charlataner av värsta sort som lurar sina olyckliga patienter på pengar. Men det är kanske inte så farligt att folk klappar sig själva i ansiktet, allra helst som behandlingen sägs ge ovanligt snabb effekt. Jag kan dock tycka lite synd om ”riktiga” psykoterapeuter som har många års utbildning och som ska vara kollegiala med en person som gått en treveckorskurs i EFT och som minsann också vill kallas terapeut.

Mer problematiskt är emellertid detta att allt måste behandlas. Visst finns det patologiska tillstånd av ångest och depression, och tack och lov för de mediciner som kan hjälpa mot dem. Men det är inte en mänsklig rättighet att alltid må bra. Ångest är faktiskt en del av livet. Vad händer med människor om varje tillstymmelse till negativ tanke behandlas bort. Jag får rysningar när jag försöker visualisera ett antal sådana runt mitt middagsbord.

Jag har blivit fri från sötsuget och cigarretterna. Men det var inte genom någon metod, utan av rent hat mot svinen som blir rika på att förgifta mig. Men flygrädslan finns kvar, och svindeln som jag skrivit om tidigare. När svårmodet kommer över mig känner jag igen det och vet hur jag ska hantera det: en långpromenad kanske, en stund med gitarren eller bara ligga på soffan och titta upp i taket. Jag vill inte bli daltad med. Det förminskar mig. Livet är på allvar, man dör faktiskt av det.