Text och bild: Staffan Castegren

I backspegeln glöder det vi lämnat, men vart är vi på väg?

Ni som tror att Gavrilo Princip startade första världskriget räcker upp en hand. Ni som tror att Hirohito, Mussolini och Hitler med personlig magnetism fick ut sina nationer i krig håller upp en blå lapp. Ni som tror att Napoleon, Attila och Alexander var ensamma i sina beslut tutar i det gula hornet. Ni som tror att militärerna och vapentillverkarna sorgset, med en bitterljuv dikt av Rilke på sina läppar, motvilligt går ut i krig, ni kan … Ja, ni kan göra vad fan ni vill, för ni är inte riktigt kloka.

Det är märkligt att så många människor verkar tro att historien tog slut för trettio år sedan, och att det som händer i nutid är så rimligt och förståndigt. Förr i tiden blev folk lurade hela jävla tiden av sina samvetslösa herrar, men i dag talar politikerna, militärerna och medierna alltid sanning och de är obrottsligt lojala mot demokratin och vår gemensamma framtid. Ni som tror så, upp med handen och sätt på er uniformen.

Krig är inte en naturkatastrof som bara händer. Före varje krig har det funnits människor som beslutat om kriget. De har träffats på slott i Westfalen, i salonger vid Champs-Élysées, eller på klubbar i Belgravia, folk som rimligen inte löper någon risk att behöva kräla i leran, eller få en bajonett i magen, pragmatiska människor som noggrant väger fördelar och risker. Det kan handla om att vidga sin sfär på andra länders bekostnad, men lika ofta om att trycka ner den egna befolkningen.

Vad talade de om, till exempel i slutet av 30-talet? De visste ju hur många miljoner som dog i förra kriget. I Berlin ville de utöka sin koloniala makt och snöpa socialdemokraterna. De hade en stark rustningsindustri med företag som Krupp, Thyssen och IG Farben som byggt upp de tyska stridskrafterna. Men de var i princip klara med det och behövde antingen skära ner produktionen eller öka den radikalt. Ett krig skulle ju leda till det senare alternativet.

I London hade man ett vacklande imperium att försvara. Den brittiska industrin var föråldrad och inte så stark som den tyska och den amerikanska. Landet låg långt efter Tyskland i upprustningen. En märklig detalj var att Krupp och brittiska Vickers-Armstrong hade ömsesidiga patentavtal. Under hela kriget reglerades dessa betalningar noggrant. Företagen tjänade alltså pengar på dödandet av såväl de egna trupperna som fienden.

Men detta är historia. Hur är det i nutid? Hur gick snacket innan USA gick in i Irak? Var det massförstörelsevapen eller olja som var det viktigaste? Vi måste inse att historien hela tiden fortsätter. Det finns en liten elit som tycker sig ha rätt att skicka ut miljontals människor i krig. Vad diskuterar de i dag? Sinande råvarutillgångar och överbefolkning? Hur kan ett krig avhjälpa det?

Vi kan inte veta vad de talar om. Historien släpper inte ifrån sig sina svar förrän i efterhand. Men det finns egentligen ingenting som tyder på att dagens herrar skulle vara mindre cyniska och samvetslösa än gårdagens. Vi får inte låta oss duperas. Vi måste avslöja mediernas krigspropaganda. Vi måste sätta nosring på den härskande eliten innan de beslutar om nästa stora krig, för då lär det vara för sent.