Text och bild: Staffan Castegren

Tillverkad i Paris, men inställd på portugisiska escudos. (Klicka på bilden för att förstora)

Den här taxametern hittade jag på en gatuloppis i Lissabon förra året. Jag tyckte den var fin, och det gör jag fortfarande när jag ser på bilden. Men jag köpte den inte. Vi var ute på promenad i den påfallande kuperade portugisiska huvudstaden och jag ville inte släpa på en så tung grej. Jag frågade inte ens vad den kostade. Ibland kan jag ångra det.

Det är ett vackert finmekaniskt arbete från Parisföretaget Snapec. De tillverkade taxametrar åt många taxibolag i Europa, dock inte i Sverige som hade en egen tillverkare i Halda. I det här instrumentet finns inget elektriskt, och (naturligtvis) inget elektroniskt. Allt sköts med kugghjul, räkneverk och små fiffiga hävstänger. Det krävs en duglig maskiningenjör för att konstruera en sådan pjäs, men också fingerfärdigt folk att montera den.

Att idéerna måste förhålla sig till den fysiska verkligheten var något som den engelske matematikern Charles Babbage (1791–1871) fick erfara. Han ritade en analysmaskin som skulle kunna kallas den första datorn. Den var helt mekanisk, men så komplicerad att den helt enkelt inte gick att bygga med den tidens teknik. Om en maskin ska innehålla väldigt mycket kugghjul, måste precisionen vara enastående, annars blir den för trög och det var vad som hände. Först nu har ett gäng engelska forskare börjat bygga den efter Babbages ritningar. Den beräknas vara klar år 2021, men kommer redan från sin första dag att vara hopplöst föråldrad.

Företaget Facit i Åtvidaberg skulle säkert kunnat bygga den redan i början av 1970-talet när de stod på toppen av sin utveckling. Deras räkne- och bokföringsmaskiner såldes då över hela världen, samhället blomstrade och fotbollslaget, med bland andra Ralf Edström, tog allsvenskt guld. Men på bara några år rasade allt. Deras dyra högkvalitativa, mekaniska räknare kunde inte konkurrera med de billiga elektroniska, företaget kunde inte anpassa sig och gick under.

Halda däremot gör fortfarande taxametrar, men de är helt datoriserade och integrerade med boknings- och betalningssystemen. Några mekaniska taxametrar lär inte förekomma någonstans i Europa i dag. Men det hindrar inte att den på bilden är fin, även om den är uråldrig. Jag gillar att den är plomberad så att ingen ska kunna gå in och fiffla med den. Jag kan se den där viktiga personen som undersökte den, godkände den, och sedan plockade fram sin ståltråd och sitt lilla blysigill.

Det här att klara av teknikskiften är avgörande för ett företags framgång. Ja, det påminner om det naturliga urvalet i naturen. Vi står nu inför ett gigantiskt paradigmskifte när vi ska lämna den fossila ekonomin, börja tillverka resurssnålt och hållbart och fördela tillgångarna solidariskt. Alla vet att det är det enda som kan lösa världens problem. De stora dinosaurielika företagen spjärnar emot, men de kommer att gå under. Nya tankar kommer att segra och folk då kanske kan spara nån gammal oljepump och en usel Iphone för att påminna framtiden om en korkad, men lyckligt passerad tid.