Povel Ramel (1922–2007) föddes i Stockholm i en adlig släkt, men fadern var advokat och inte så intresserad av familjefrågor, men Povel kunde kalla sig baron om han hade lust. När Povel var 15 dog båda föräldrarna i en bilolycka och han växte upp hos sin faster. Detta påverkade honom naturligtvis, men han hade också en drastisk läggning från födseln och sannolikt skulle han i vår tid ha fått en eller annan bokstavsdiagnos.

På den tiden var man inte så snabb att stoppa in folk i olika normalitetsfållor som vi är i dag. Povel fick helt enkelt möjlighet att utveckla sitt speciella vansinne utan att stigmatiseras. Hans karriär är synnerligen imponerande med revyer, filmer, teveprogram, skivor och konserter. Tillsammans med Evert Taube är han en av 1900-talets mest folkkära artister.

Den första sången/dikten är också en parodi på Evert Taubes oändliga sjömansvisor, som Möte i monsunen och Balladen om Gustav Blom. Povel njuter verkligen av att få slänga sig med verkliga och påhittade sjötermer. Låten är från Knäppupprevyn Denna sida upp från 1954.

Jag väljer här att läsa texterna som fristående lyrik utan musik. Det håller Povels fantastiska språk för utan problem. Den första sången framfördes i original med en försångare (Povel), och Lilla sjöbusekören (med bland andra Tosse Bark och Oscar Rundkvist). Den andra läste Povel själv till ett mycket fritt pianoackompanjemang.

Balladen om Eugen Cork

Den andra sången framfördes i Revyn Knäpp igen från 1992. Här rör han sig i bantningsvärlden. På 40-talet blev Are Waerland känd när han propagerade för vegetarisk kost och frisksport. På 50-talet startade de hälsohemmet Tallmogården som nämns i sången.

Farbrors första försök