Text och bild: Staffan Castegren
Klicka på bilderna för att förstora dem. Tryck backsteg för att återvända till sidan.
Slumpen, ljuset och tiden hanterar färger på ett sätt som man aldrig kan förutse. Det bild jag fångar i min kamera har ju ofta byggts upp långsamt. Det här är en grov hake till en lyftkran som legat ute i många år.
Novembersol i Barcelona som lyser genom ett murkrön på en rappad fasad. Det ser naturligtvis annorlunda ut i februari och augusti, och när avgaserna är tätare och av tusen andra skäl. Men det var just den här dagen jag passerade.
Guldstråk i terracotta. Antika nyanser i medelhavsljuset. Fem hundra generationer har sett samma färger. Ändå är väggens konstruktion nutida och den svarta kabeln placerar bilden obevekligt i tid. Även denna bild är från Barcelona.
Ännu en vägg, den här gången i Lissabon. Jag vet inte vad det är jag ser. Är det en målarfirma som visar färgprover eller en gatuartists verk.
En port till ett hus i skärgården efter säsongen. Sol och saltmättade vindar löser upp blåtonerna. Järnbeslag, gångjärn och handtag, allt är struket, troligen vid samma tillfälle för rätt länge sen. Bara hänglåset ger en annan färgaccent.
Stockholm en gråmulen dag. Gatuartisten verkar ha haft problem med den grovrappade väggen. Min kamera börjar bli dålig också. De suddiga grå fläckarna beror på det, men nu ingår de naturligtvis i bilden.
Det är som att vintern är en svartvit tid. Man kan gå dagar och bara se olika nyanser av gråvitt och slaskgult. Inte ens bojarna i sina fula syntetfärger lyckas riktigt tränga igenom. Men vill man se finns det lila och grönt i den gropiga isen.
En sorgsen slängkälke i Vitabergsparken. Det är tö och den går väl knappast att använda längre. Jag minns, när jag var liten, barnskrik, tio grader kallt och flickor som luktade Niveakräm. Nu är färgerna rött, vitt och svart, men känslan är snarare blues.
Ett valv i Blecktornsområdet. Alla färger är så mättade: de bruna dörrarna, de vita krönen, den gulbruna valvbågen och den svarta sockellinjen från hörnsten till hörnsten. Bara lyktorna är för starka och bränner hål i bilden.
Jag minns inte, var verkligen trappstegen så svarta eller var det regnet som fick dem att mörkna? Okuvliga gröna blad tränger upp mellan plankorna. Bilden är tagen nånstans bland kolonilotterna på Södermalm.
Den här bilden är från nån Pridefestival. Jag bad kvinnan att ställa upp bredvid den glada röda lastbilen med de röda ballongerna. Hon log så vänligt med sina lysande läppar, och i bakgrunden gör de reklam för restaurang Gröne Jägaren.