Formlära



Pronomen

Ordet pronomen betyder i stället för substantiv och det ger nästan hela sanningen, men det finns (naturligtvis) undantag. Här är några typiska pronomen:

Min man är stark, han kan lyfta mig med lillfingret.
Hon älskar sin man.
Vem är det som alla älskar?

Samtliga dessa pronomen syftar på människor. Men pronomen kan naturligtvis även syfta på saker:

Han tog upp pennan och lade den (Pennan) på bordet.
Hon gick fram till fönstret och stängde det (fönstret).

Men titta på denna mening:

Min son fick MVG i svenska, vilket gladde mig mycket.
Ordet "vilket" är ett pronomen. Men vad syftar det på? Inte på sonen och inte på svenskan utan på hela satsen. Det finns alltså pronomen som inte är i stället för substantiv.






Personliga pronomen

subjekt objekt possessiva reflexiva poss. reflex.
jag mig min/mitt/mina mig ---
du dig din/ditt/dina dig ---
han honom hans sig sin/sitt/sina
hon henne hennes sig sin/sitt/sina
den den dess sig sin/sitt/sina
det det dess sig sin/sitt/sina
vi oss vår/vårt/våra oss ---
ni er er/ert/era er ---
de dem deras sig sin/sitt/sina

En sådan här uppställning känner du säkert igen om du har studerat andra språk, men vad betyder det? Personliga pronomen till exempel, betyder det att det bara handlar om personer? Nej, titta här:

1:a person singular: jag den talande
2:a person singular: du den tilltalade
3:e person singular: han, hon, den, det den omtalade
1:a person plural: vi de talande
2:a person plural: ni de tilltalade
3:e person plural: de de omtalade
Ordet person är här en grammatisk term. Ord som sten eller träsk beskrivs med pronomenet den och det som tillhör 3:e person singular. Men själva ordet träsk är naturligtvis ingen person i vanlig mening.






Subjektsform och objektsform

Om du går tillbaka till den stora listan så ser du att de personliga pronomenen har subjekts- och objektsformer. Subjekt och objekt är satsdelar vilket hör till satsläran som vi ska prata om sedan. Men en kort förklaring kan behövas redan här:

Jag ser dig.

I denna mening är verbet "ser" predikat. Predikatet berättar vad som händer i meningen. Ordet "jag" är den som utför det som predikatet beskriver. Ordet "jag" är därför subjekt. Meningens "dig" är den som blir utsatt. Ordet "dig" är därmed objekt.

De personliga pronomenen (utom den och det) har olika former om de är subjekt eller om de är objekt. Vänder vi på meningen så blir det:

Du ser mig.

Trots att det alltså rör sig om samma personer, beskrivs de med olika pronomen.

Behovet av olika former för subjekt och objekt blir extra tydligt om man konstruerar en mening som denna:

Honom älskar hon.

Det är ju enkelt att tyda vem som älskar vem. Men om vi byter ut "honom" mot "skåningen" och "henne" mot "småländskan".

Skåningen älskar småländskan.

Då vet man inte längre. Den meningen kan läsas på vilket som helst av de här två sätten:

Honom älskar hon.
Han älskar henne.






Possessiva pronomen

Ordet har samma ursprung som det engelska "possess", det vill säga äga. Uttryck som "min bil" vid en-ord, "mitt hus" vid ett-ord, "mina fördomar" vid plural, är självklara för en svenskspråkig. De enda problemen gäller skillnaden mellan hans eller hennes och sin/sitt/sina, men det kommer vi till senare.






Reflexiva pronomen

Reflexiva pronomen syftar tillbaka på subjektet i samma sats:

Jag kammar mig.
Du tvättar dig.
Han larvar sig.

Det här brukar inte heller vara svårt när man har svenska som modersmål. Problemen kommer (som vanligt) när man skriver komplicerat:

Att använda sig av Svenssons jordglober gör att ni hittar i hela världen.

"Sig" kan inte stå tillsammans med "ni". Om man byter ut "ni" mot "man" i exemplet ovan blir det korrekt, men inte särskilt bra. Bygg hellre om hela meningen:

Med Svenssons jordglober hittar ni i hela världen.

Ett annat pronomen som inte hör till samma grupp, men som har en likartad funktion är "varandra". "Flickorna kammade varandra." (Om du vill veta så kallas "varandra" för ett reciprokt pronomen.)






Reflexiva possessiva pronomen

Dessa pronomen kallas reflexiva därför att de syftar tillbaka på subjektet i samma sats och possessiva därför att de uttrycker ägande. Lyssna på skillnaden i dessa två meningar:

Ulf kysste sin fru.
Ulf kysste hans fru.

Ordet "sin" är ett reflexivt possessivt pronomen. "Hans" däremot är ett vanligt possessivt pronomen som inte syftar tillbaka på Ulf. I de här exemplen är det lätt att höra att det rör sig om olika kvinnor. Men om vi skriver så här:

Eva lade för Ulla ett stycke av sin/hennes goda paj.

Om man skriver "sin" så är det Eva som lagat pajen. Skriver man "hennes" så är det Ulla. Bäddat för konflikt alltså. Men lyssna här då:

Eva frågade om Ulla ville ha ett stycke av sin/hennes goda paj.

Här blir det tvärtom. "Eva frågade" är en sats och "om Ulla ville ha ..." är en annan. Vi sa att ett reflexivt possessivt pronomen ska syfta tillbaka på subjektet i samma sats. Därför betyder "sin" att det är Ullas paj och "hennes" att det är Evas.

Vi ska prata mer om olika satser i satsläran. Men eftersom skillnaden mellan vanliga possessiva pronomen och reflexiva possessiva pronomen hör till de vanligaste felkällorna när svenskar skriver svenska, kan det vara värt att fundera lite extra på detta.






Indefinita (obestämda) pronomen

Indefinita pronomen kallas obestämda därför att de är just obestämda. Man kan inte använda pronomenet "han" utan att tidigare ha berättat vem man menar. Men som du ser i den föregående meningen är det fritt fram att använda det indefinita pronomenet "man".

subjekt objekt genitiv reflexiva poss reflex
man en ens sig sin/sitt/sina
alla alla allas sig sin/sitt/sina
båda båda bådas sig sin/sitt/sina
ingen ingen ingens sig sin/sitt/sina
någon någon någons sig sin/sitt/sina

Många obestämda pronomen ingår i ett likadant system som personliga pronomen. Här är det värt att notera att objektsformen till "man" är "en".

Om man kör för fort, så kan polisen ta en.

Notera även att man inte talar om possessiva pronomen här utan bara om genitivformer. Här kommer några exempel på andra obestämda pronomen:

Han fattar ingenting.
Det är lika dant vartenda år.
Det är väl upp till var och en.
Här är det varannan damernas.






Relativa pronomen

Som

Det vanligaste relativa pronomenet är "som". Det inleder bisatser och syftar på ett ord som står nära i en sammanhängande sats. Här är några exempel:

Hon har en mops, som heter Tarzan.

"Hon har en mops" är huvudsats. "som heter Tarzan" är bisats. "som" syftar på "en mops". "En mops" är objekt i huvudsatsen. "som" är subjekt i bisatsen.

Mopsen, som hon äger, heter Tarzan.

"Mopsen heter Tarzan" är huvudsats. "som hon äger" är bisats. "som" syftar fortfarande på "mopsen". "Mopsen" är subjekt i huvudsatsen, men nu är "som" objekt i bisatsen eftersom "hon" nu är subjekt.

Ordet "som" kan syfta både på ett subjekt eller ett objekt och det kan vara både ett subjekt eller ett objekt. Det viktiga är att det står nära ordet det syftar på. Här kommer några felaktiga exempel:

I dag såg jag en man på en cykel som hade en sådan rolig mustasch.

Ett gränsfall. Är det mannen eller cykeln som har mustasch?

Han har en veteranbil tillsammans med sin bror som han kör med.

Vem kör han egentligen med?

Jag gav en hund till en man som var både väluppfostrad och rumsren.

Visst är det trevligt med folk som sköter sig, men nog är det väl hunden som är rumsren?

Genitiv av "som" heter "vars".

Bredvid mig bor en kvinna, vars mops heter Tarzan.

"vars" syftar här på "kvinnan" och står i stället för "kvinnans". Jämför även denna textrad av Povel Ramel:

Jag är som en pojke vars farfar jag är. (?)

Vilken, vilket, vilka

Andra relativa pronomen är vilken (utrum), vilket (neutrum), och vilka (plural). De används som "som" i mer formell stil.

Jag konstruerar en mening, vilken kan tjäna som exempel.
Gäller endast sådant förhållande, vilket omnämns i § 14.4.3.
Lärjungar, vilka icke bevistat morgonbönen, skall infinna sig hos rektor.

I dessa exempel syftar "vilken" på "mening" (utrum), "vilket" på "förhållande" (neutrum) och "vilka" på "lärjungar" (plural). I alla tre fallen kan man lika gärna skriva "som".

Ordet "vilket" kan även syfta på en hel mening eller en del av en mening. Då kan man inte byta ut det mot "som". I stället måste man då skriva "något som".

Jag har fått ett nytt jobb, vilket gläder mig. (något som gläder mig.)
Mrs McEnroe är en lågmäld person, vilket man knappast kan säga om hennes son. (något som man knappast kan säga om hennes son.)






Interrogativa (frågande) pronomen

Frågande pronomen är vem, vad, vilken (utrum), vilket (neutrum), och vilka (plural). Det finns även andra frågeord som inte är pronomen. "Hur, när och varför" är till exempel adverb. Det är lite knepigt. Men om man tänker på definitionen av ett pronomen: I stället för substantiv, så blir det lättare:

Vem är det? Det är Olle. (substantiv)
Vad är det? Det är en penna. (substantiv)
Vilken är bäst? Den bilen. (substantiv)
Vilket är fulast? Det huset. (substantiv)
Vilka kom med rökelse och myrra? De tre vise männen. (substantiv)

Tänk på att vilken/vilket/vilka kan vara både relativa och frågande pronomen.






Demonstrativa (utpekande) pronomen

Demonstrativa pronomen använder man när man måste förtydliga vem eller vad man menar:

Det här vinet var gott!
Varför har du den tröjan?
Se på denna mening.
Jag har aldrig hört ett sådant oljud.
Det är samma gamla visa.
Glad sommar. Tack detsamma.






Determinativa (bestämmande) pronomen

Determinativa pronomen är de enda pronomen som syftar framåt mot något som ännu inte är sagt. De måste alltid följas av en bisats:

Den lokal, där biografen Paraden låg, är reklambyrå nu.
Jag gillar inte de ungdomar, som slåss på gatorna.
Jag gillar inte dem, som skräpar ner i naturen.
Den som lever får se.

Eftersom vi inte talat om bisatser så går vi igenom dem. De är i tur och ordning: "där biografen Paraden låg", "som slåss på gatorna", "som skräpar ner i naturen" och "som lever".