Litteraturhistoria
1900-talet
Vi som upplevt ett sekelskifte vet att det inte syns någon skillnad direkt. Det är först när det gått cirka tio år som man kan titta tillbaka och se vad som förändrats. Det var naturligtvis likadant vid förra sekelskiftet. De författare som skrev på 1800-talet fortsatte att skriva på 1900-talet.
Ett av de första 1900-talsverken skrevs redan före sekelskiftet. Det var den franske författaren Alfred Jarry (1873-1907) som 1896 satte upp sin pjäs Kung Ubu. Den brutala och mycket roliga pjäsen gjorde stor skandal, och förebådade mycket av 1900-talets absurda teater.
Två författare som kom fram under 1900-talets första år var tysken Thomas Mann (1875-1955) med Buddenbrooks 1901 och den polsk-engelske författaren Joseph Conrad (1857-1924) med Lord Jim 1900 och Mörkrets hjärta 1902. Bägge byggde dock vidare på 1800-talets romantraditioner.
Nya idér och intryck
Författare lever inte i ett vacuum. De tar intryck av tankar och händelser. Nya rön inom vetenskap och filosofi slår snabbt igenom i litteraturen. Två personer från 1800-talet som påverkade författare i sin samtid och långt in på 1900-talet var Charles Darwin och hans evolutionslära och filosofen Friedrich Nietzsche.
Sigmund Freuds arbeten om psykoanalysen spelade samma roll vid 1900-talets början. Två andra faktorer som fick djupgående betydelse var arbetarklassens framväxande politiska makt och senare det första världskriget.
Två romanbyggen
Den franske författaren Marcel Proust (1871-1922) arbetade i över femton år på romansviten På spaning efter den tid som flytt. Den gavs ut i 16 volymer under tiden 1913-1927, det vill säga flera år efter författarens död. För en modern läsare är den svårläst, men den påverkade många av 1900-talets författare.
Ännu mer betydelsefull är kanske romanen Odysseus av den irländske författaren James Joyce (1882-1941). På bortåt 800 sidor skildrar boken ett enda dygn, 16 juni 1904, i Dublin. Joyce använder här en ny teknik med fria ordströmmar och inre monologer. Denna metod är fullt utvecklad i romanen Finnegans Wake från 1939, litteraturhistoriens kanske mest svårbegripliga verk.
Ismer i lyriken
Utvecklingen verkar alltid gå fortare ju närmre vår egen tid vi kommer. Det beror kanske på att vi fäster större vikt vid det närliggande och har svårare att urskilja vad som är riktigt betydande. Inom lyriken pratar man om en lång rad ismer decennierna före och efter sekelskiftet, symbolismen, futurismen, dadaismen och surrealismen. Men de riktigt stora poeterna står oftast över alla riktningar.
Den sovjetryske poeten Vladimir Majakovskij (1893-1930) och amerikanen Carl Sandburg (1878-1967) skrev realistisk och slagkraftig poesi. Den polskfranske lyrikern Guillaume Apollinaire (1880-1918) och fransmannen André Breton (1896-1966) skrev mer "litterärt" och symboliskt.
Två av 1900-talets mest ansedda poeter var Thomas Stearns Eliot (1888-1965) och amerikanen Ezra Pound (1885-1972), mest känd för sitt stora verk Cantos. Eliot var amerikan men bodde mest i England. Hans viktigaste verk är Det öde landet från 1922. Han skrev även De knepiga katternas bok 1939 som senare blev underlag för musikalen Cats.
Två tyskspråkiga författare
Franz Kafka (1883-1924) var tyskspråkig jude i Tjeckoslovakien. Detta främlingskap kommer till uttryck i hans författarskap. Hans verk publicerades först efter hans död. Mest kända är romanen Processen och novellen Förvandlingen om Gregor Samsa som en morgon vaknar och märker att han förvandlats till en skalbagge.
Hermann Hesse (1877-1962) var född i Tyskland, men bodde i Schweiz. Hans roman Stäppvargen från 1927 upptäcks av ständigt nya generationer läsare. Andra kända verk är romanerna Demian och Siddhartha.
USA ...
Vi har nämnt Carl Sandburg, men redan i mitten av 1800-talet gav Walt Whitman (1819-1892) ut den banbrytande diktsamlingen Strån av gräs. I början av 1900-talet kom flera realistiska prosaförfattare som till exempel Upton Sinclair (1878-1968) och Sinclair Lewis (1885-1951)
Den realistiska traditionen fortsatte med William Faulkner (1897-1962), John Steinbeck (1902-1968), känd för romanen Vredens druvor och Ernest Hemingway (1898-1961) som bland annat skrev romanen Klockan klämtar för dig och novellen Den gamle och havet.
... och Sovjetunionen
Maxim Gorkij (1868-1936) var en förebild för många av 1900-talets proletärförfattare. Han skrev ofta självbiografiskt om sina erfarenheter som arbetare och han deltog i revolutionen 1917. Det kommunistiska styret innebar dock att den fria litteraturen kvävdes. Gorkij fortsatte att skriva, men Majakovskij tog livet av sig.
Några författare kunde skapa stora verk trots censuren, till exempel Michael Sjolochov (1905-1984) som skrev romanen Stilla flyter Don. Mikhail Bulgakov (1891-1940) däremot fick några pjäser uppförda, men hans främsta verk, den fantastiska romanen Mästaren och Margarita, gavs ut mer än 20 år efter hans död.
Tre dramatiker
De dramatiska traditionerna från 1800-talet fördes vidare av irländaren George Bernhard Shaw (1856-1950). Inspirerad av Ibsen skrev han många debatterande pjäser. Hans mest kända verk är komedin Pygmalion som senare blev till musikalen My fair lady.
Amerikanen Eugene O´Neill (1888-1953) var mycket inspirerad av Strindberg. Hans mest kända pjäs är Lång dags färd mot natt. Tysken Bertholt Brecht (1898-1956) hade en socialistisk grundsyn. Bland hans verk finns Tolvskillingsoperan och Mutter Courage.
1900-talets första decennier i Sverige
Hjalmar Bergman (1883-1931) skrev romaner och pjäser, bland annat Markurells i Wadköping, Farmor och vår herre och Swedenhielms. Två andra författare som kom fram tidigt under 1900-talet är Sigfrid Siwertz (1882-1970) och Elin Wägner (1882-1949).
Under 20- och 30-talen framträdde flera författare med arbetarbakgrund. De var inspirerade av Gorkij och beskrev livet bland lantarbetare, skogshuggare och industriarbetare. Ett typiskt exempel är Romanen om Olof av Eyvind Johnson (1900-1976)
Andra arbetarförfattare är Ivar Lo-Johansson (1901-1990), Moa Martinson (1890-1964) och Vilhelm Moberg (1898-1973) vars utvandrarserie om Karl Oskar och Kristina hör till den svenska 1900-talslitteraturens mest lästa verk.
Flera svenska författare
Pär Lagerkvist (1891-1974) skrev prosa, Gäst hos verkligheten, Barabas och var en av de första svenska modernistiska lyrikerna, tillsammans med den finlandssvenska poeten Edith Södergran (1892-1923). Man bör även nämna Elmer Diktonius (1896-1961) och Birger Sjöberg (1885-1929) med Fridas visor och Kriser och kransar.
Artur Lundkvist (1906-1991) skrev också både prosa och poesi, liksom Harry Martinson (1904-1978), bland annat känd för verken Nässlorna blomma och Aniara. Två andra som bör nämnas är Fritjiof Nilsson Piraten (1895-1972) och Frans G Bengtsson med den festliga vikingaromanen Röde Orm.
Gunnar Ekelöf (1907-1968) var en av 1900-talets mest betydande svenska diktare. Mer "folkkära" var kanske Hjalmar Gullberg (1898-1961), Karin Boye (1900-1941) och Nils Ferlin (1898-1961). Man bör inte glömma Evert Taube (1890-1976) som skrev många av våra mest älskade sånger, men också mycket prosa.
Efter andra världskriget
Det andra världskriget, med folkmord, terror mot civilbefolkningen och atombomben påverkade litteraturen både i ämnesval och tankeinnehåll. De franska författarna Albert Camus (1913-1960) och Jean Paul Sartre (1905-1980) lanserade en filosofisk riktning, existensialismen, som hävdar att livet inte har någon annan mening än det man själv kan fylla det med genom sina medvetna val.
De tyska författana Heinrich Böll (1917-1985) och Günther Grass (1927- ) beskriver sina erfarenheter från kriget. Ryssen Alexander Solsjenitsyn (1918- ) satt själv i ett av Stalins fångläger. Väinö Linnas (1920-1992) roman Okänd soldat berättar om de finsk-ryska striderna.
Tre amerikanska författare har givit sin bild av kriget. Romanen De nakna och de döda av Norman Mailer (1923- ), utspelar sig i Stilla havet, Slakthus 5 av Kurt Vonnegut (1922- ) handlar om terrorbombningen av Dresden och Moment 22 av Joseph Heller (1923- ) är en absurd skildring av en flygbas i Medelhavet.
Ny dramatik
I väntan på Godot av den irländske dramatikern Samuel Becket (1906-1989) väckte stort uppseende vid premiären 1953. Den absurda pjäsen handlar om två luffares till synes meningslösa väntan på den okände Godot. Två andra franska absurdister var Eugène Ionesco (1912-1994) och Boris Vian (1920-1959).
Becket förnekade allt politiskt innehåll i sina pjäser. Engelsmannen Arnold Wesker (1932- ) däremot var socialist och skapade något som kom att kallas "diskbänksrealism". Det politiska och det absurda kombineras i de pjäser som den italienska dramatikern Dario Fo (1927- ) skriver.
Samtid, nästan samtid och några som blev över
Graham Greene (1904-1991), Doris Lessing (1919- ) och William Golding (1911-1993), känd för boken Flugornas herre, är tre engelska romanförfattare. Kultförklarad är den amerikanske så kallade beatnikförfattaren Jack Kerouac (1922-1969) vars roman På drift förebådade många av senare tiders utvecklingsromaner.
Österrikaren Peter Handke (1942- ), fransmannen Claude Simon (1913- ), polsk/amerikanen Isaac Bashevis Singer (19041991) och tjeckerna Milan Kundera (1929- ) och Vaclav Havel (1936- ) är framstående europeiska författare som förtjänar mer utrymme än vad de får här.
Chilenaren Pablo Neruda (19041973) och Gabriel García Márquez (1928 ) från Colombia, känd för sin stora roman Hundra år av ensamhet, får representera Latinamerika. Man bör även nämna den indiska författaren SalmanRushdie (1947- ) vars roman Satansverserna satte honom under dödshot från islamiska fundamentalister.
Sverige på väg mot nutiden
Pär Rådström (1925-1963), Lars Forssell (1928- ) och Stig Claesson (1928- ), kallad Slas, skrev både litterärt och folkligt. Detta som en protest mot det "svåra" 40-talet med namn som Bertil Malmberg (1889-1958) och Erik Lindegren (1910-1968). Stig Dagerman (1923-1954) vilade i bägge lägren. Han skrev både svåra romaner och slagkraftiga dagsverser, så kallade dagsedlar.
På 60-talet gav Per Anders Fogelström (1917-1998) ut sin stockholmsserie som börjar med Mina drömmars stad. Kerstin Ekman (1933- ) började som deckarförfattare, men utvecklades till en betydande berättare. Sara Lidman (1923- ), Sven Delblanc (1931-1992), Göran Tunström (1937-2000 ) och Torgny Lindgren (1938- ) är andra viktiga författare.
Tomas Tranströmer (1931- ), Katarina Frostenson (1953- ) och Kristina Lugn (1948- ) är lyriker, men de två sistnämnda skriver även dramatik. Andra viktiga dramatiker är Per Olof Enquist (1934- ) och Lars Norén (1944- ), vår kanske främste dramatiker efter Strindberg.
Icke-litterära genrer
En litteraturhistoria handlar om folk som skriver lyrik, prosa och dramatik. Men vart ska man räkna de författare som inte följer det mönstret? Astrid Lindgren (1907- ), JRR Tolkien (1892-1973) och Tove Janson (1914- ) skriver för barn och ungdom och får sällan plats i litteraturhistorien, trots att deras verk håller mycket hög kvalitet.
Engelsmannen Dennis Potter (1935-1994) skrev manus till några av de bästa teve-serierna någonsin, bland annat Den sjungande detektiven. Bob Dylan (1941- ) hamnar sällan bland de stora poeterna där han hör hemma. Den amerikanske komikern Lenny Bruce (1925-1966) var minst lika absurd som Samuel Becket, men inte lika "fin".
Vart hör den enastående ordkonstnären Povel Ramel (1922- ), eller trubadurerna Jacques Brel (1929-1978) och Cornelis Vreeswijk (1937-1987), eller deckarförfattare som Raymond Chandler (1888-1959) och Dorothy Sawyers (1893-1957)? Ja, det är frågan. Tyvärr kan vi inte svara på den, men nu har vi i alla fall nämnt ytterligare några framstående författare.
Det farliga nuet
När man skriver en litteraturhistoria är det ganska självklart vilka 1700-talsförfattare som ska vara med. Men när man kommer till 1900-talet är det inte lika lätt. Då är det hundratals namn som dyker upp. Man måste sålla och välja. Betyder det att det fanns fler stora författare på 1900-talet?
Nej, naturligtvis inte. En litteraturhistoria från 2201 kommer kanske att nämna 15-20 namn från 1900-talet, men välja mellan hundratals från 2100-talet. Man behöver tidsperspektivet och vi kan bara gissa vilka de 15-20 från 1900-talet är.
När vi kommer till det absoluta nuet är det nästan omöjligt att veta. I Sverige debuterar cirka 20 författare per år. Vilka av dem som kommer att ingå i en framtida litteraturhistoria vågar nog ingen sia om. Alla stora författare har en gång varit nervösa debutanter. Det är först nu, kanske flera hundra år senare, som vi törs säga att de hör till de stora författarna.
Språk- och faktagranskning
Jobbar du med en redovisning eller en avhandling? Då kanske du behöver hjälp med språk- och faktagranskning. På FriText avdelning för svenska finns det en länk till vår skrivkurs.
Svenska
Tillbaka till första sidan i FriText