Satslära
Subjekt
Att hitta predikatet brukar inte vara så svårt. Att sedan hitta subjektet brukar vara ännu lättare. Man frågar bara: Vem utför predikatshandlingen? Om "spelar" är predikat i meningen "Bengt spelar piano" så frågar man: Vem spelar? Jo, Bengt. Bengt är alltså subjekt. Några exempel:
Eva sitter och läser.
Spänningen tätnar.
Du är den ende.
Fjärden ligger blank som ett nybonat golv.Subjektsfrågorna är: Vem sitter och läser? Eva. Vad tätnar? Spänningen. Vem är? Du. Vad ligger? Fjärden. Subjekten är alltså i tur och ordning, Eva, spänningen, du och fjärden. Lätt va?
Vi märker här att ett subjekt kan vara ett substantiv eller ett pronomen, men det är tyvärr inte hela sanningen. Du kommer ihåg det tidigare exemplet:
Att äta är inte så dumt.Vi frågar: Vad är? Jo, att äta. "Att äta" är ju varken ett substantiv eller ett pronomen utan ett verb i infinitiv. En infinitiv kan alltså också vara ett subjekt.
Två användbara definitioner
Ett subjekt kan vara ett substantiv, ett pronomen eller en infinitiv.(I vissa fall kan ett subjekt även vara en bisats, men vi väntar med det.) Denna definition ger oss i sin tur en ny, lika användbar definition. Du kommer säkert ihåg från formläran att vissa frågeord är pronomen och vissa är adverb. När, var, vart, hur, varifrån och varför är några frågeadverb. Ett adverb kan aldrig syfta på ett substantiv, ett pronomen eller en infinitiv, men det kan ett frågepronomen. Nästa definition lyder alltså:
En subjektsfråga måste börja med vad, vem eller vilken/vilket/vilka.Dessa definitioner kan vara bra att ha när man stöter på lite tjurigare meningar. Vad säger du om den här väderanalysen?
Regnigt har det varit.Här får vi en något luddig subjektsfråga: Vad har varit? Det är lätt att svara "regnigt" på den frågan. Men det korrekta svaret är "det".
Regnigt är ett adjektiv och ett adjektiv kan enligt den första definitionen inte vara ett subjekt. Återstår alltså "det" som är ett prima pronomen.
Regnigt kan heller inte vara ett svar på frågan "vad?" utan bara på frågan "hur?" Enligt den andra definitionen är "hur" inte en tillåten subjektsfråga.
Räkneord som subjekt
Notera att räkneord ibland kan vara subjekt, men då finns det alltid ett dolt eller underförstått substantiv någonstans:
23/4 (en speciell dag) blir bra.
198:- (kronor) är billigt.
De aderton (akademiledamöterna) har sammanträde.
Subjektets plats i meningen
Vi ska prata om ordföljd senare, men redan här märker vi att ett subjekt inte behöver stå först i meningen:
Blommor ger jag henne.
Henne ger jag blommor.
Jag ger henne blommor.I alla tre exemplen är det ju "jag" som "ger". "Jag" är alltså subjekt i alla tre meningarna.
Subjekt i frågesatser
Det kan vara lite besvärligt att hitta subjektet i frågor. Titta här:
Hur mycket är klockan?
Brukar du vila efter maten?
Vem slänger ölburkar i naturen?
Vad kostar köttfärsen i dag?
Vilken är vackrast?
Vilken väljer du?Om inte subjektsfrågan ger ett självklart svar så kan du prova att göra om frågan till ett påstående eller ett svar. I första exemplet är det naturligtvis "klockan" som "är". Och i andra exemplet är det "du" som "brukar vila". Men det tredje exemplet gör vi om till ett påstående:
Olle slänger ölburkar i naturen.Olle står här i stället för "vem". "Vem" är ett pronomen och pronomen får vara subjekt. Subjektet i frågan är helt enkelt "vem". Kristallklart! Vi gör om även nästa exempel:
Köttfärsen kostar 49:50 i dag.I frågan står "vad" i stället för "49:50". Vad är ett pronomen och får i och för sig vara ett subjekt. Men om vi ställer en subjektsfråga "vad kostar?" så är det uppenbart att det är "köttfärsen" som "kostar" både i frågan och i påståendet.
När de gäller de två sista exemplen så kan vi föreställa oss att du är inne i en blomsteraffär. Där har de röda, gula och vita rosor. I bägge frågorna står pronomenet "vilken" för en av de tre rosensorterna. Om vi säger att du tycker bäst om den röda så får vi två påståenden:
Den röda rosen är vackrast.
Den röda rosen väljer du.När man ställer upp det så här så är det lättare att se. Vi ställer två subjektsfrågor: "Vad är?" och "Vem väljer?" Svaren är "rosen" och "du". Av detta kan man sluta sig att "vilken" är subjekt i frågan "Vilken är vackrast?" och att "du" är subjekt i frågan "vilken väljer du?"
Opersonliga uttryck
Om vi ännu en gång går tillbaka till vårt exempel:
Att äta är inte så dumt.Så kan man ju lika gärna skriva:
Det är inte så dumt att äta.Det är ju samma ord, fast i en annan följd, plus ett "det". Det här är ett mycket vanligt språkbruk både i tal och skrift. Det brukar kallas för ett opersonligt uttryck. Men frågan är vad som är subjekt i den senare meningen. Subjektsfrågan, vad är? ger oss två svar: "Att äta" och "det".
Sanningen är att båda är subjekt. Grammatiken kallar "det" för formellt subjekt och "att äta" för egentligt subjekt. Hos Fröding finns det en rad:
Det är skönt för skalder att få sova.Här är "det" det formella subjektet och "att få sova" det egentliga.
Emfatisk omskrivning
En annan mycket vanlig konstruktion är det som kallas emfatisk omskrivning. Ordet emfas betyder enligt SAOL eftertryck, stark betoning. Jämför dessa meningar:
Bengt spelar piano
Det är Bengt som spelar piano.I det första exemplet är Bengt subjekt. I det andra exemplet är "det" formellt subjekt och Bengt egentligt subjekt. Vid emfatisk omskrivning ingår alltid en relativ bisats som nästan alltid börjar med ordet "som".
Tåget till Göteborg gick just.
Det var tåget till Göteborg som just gick.Ibland kan man vilja betona någon annan satsdel än subjektet. Då behöver man inte skriva ut ordet "som" i bisatsen.
Det är piano han spelar.
Det var i går du skulle kommit.Även i frågor använder man emfatisk omskrivning:
Vem snodde min penna?
Vem var det som snodde min penna
Vad snodde han?
Vad var det han snodde?
Agent i passiva satser
Om man skriver så här ...
Glada ungdomar sjöng studentsången.... så är det ju helt uppenbart att "ungdomar" är subjekt. Men om man skriver så här ...
Studentsången sjöngs av glada ungdomar... så är det inte lika uppenbart. I och för sig är det ju ungdomarna som sjunger i bägge meningarna. Men subjektsfrågan kan inte bli likadan eftersom vi har olika verb. I det första exemplet är subjektsfrågan "vilka sjöng". I det andra exemplet blir frågan "vad sjöngs". Man måste alltså vara noga med det där lilla s:et i slutet av "sjöngs".
I det andra exemplet är "studentsången" subjekt. Uttrycket "av ungdomar" är en egen satsdel som kallas för agent.