Untitled

Satslära

Attribut

Du kommer väl ihåg definitionen att ett adverbial säger något om ett verb, ett adverb, ett adjektiv eller om hela satsen? Det är bra, fortsätt med det. Problemet med attribut är nämligen att skilja dem från adverbialen.
Ett attribut säger något om ett substantiv, ett pronomen eller en infinitiv. För att prata om satsdelar så kan det säga något om subjekt, objekt, predikatsfyllnad och adverbial (Du minns ju att ett adverbial kan innehålla substantiv).
Man kan tänka sig en attributfråga även om man ibland blir tvungen att vrida den lite. Om man utgår från huvudordet så frågar man vilken, vilket eller vilka plus detta huvudord. Fast du får inte blanda ihop den frågan med subjekts- eller objektsfrågor som ju alltid även innehåller predikatsverbet.
Det här låter kanske knepigt, men vi tar några exempel.

Min gamla mamma sitter i båten.
Jag ser min gamla mamma.
Jag ger min gamla mamma ett metspö.
Hon är min gamla mamma.
Myggan satt på min gamla mamma.

Pronomenet "min" och adjektivet " gamla" är attribut till substantivet "mamma" som i tur och ordning är subjekt, direkt objekt, indirekt objekt, predikatsfyllnad och del av ett rumsadverbialet "på mamma".
Vi ska nu gå igenom de olika typer av attribut som finns och även visa på en del lömska fällor.

Adjektivattribut

Om du bara tänker dig för så är det här inte särskilt svårt. Se här:

Den bleke greven satt i cremefärgade kabinettet.
Det onda barnet gav sin åldriga mormor en fet smäll.
Jag älskar kokt gädda med nyriven doftande pepparrot.

I de två första exemplen är samtliga attribut adjektiv och det är lätt att se vilka substantiv de beskriver. I det tredje exemplet är "kokt och nyriven" perfekt particip och "doftande" presens particip. Men det behöver du inte bry dig om. Se på dem bara som en sorts adjektiv.
Det finns en annan sak i det tredje exemplet som är viktigare att notera. Ordet "pepparrot" har två attribut. Här gäller det att ha ögonen och språköronen med sig. Om det i stället hade stått så här:

Jag älskar kokt gädda med härligt doftande pepparrot.

Då är pepparroten fortfarande doftande, men är den härlig? Nej den är härligt doftande. Ordet "härligt" beskriver inte längre substantivet och kan därför inte vara attribut enligt definitionen. Det är i stället ett adverbial.
Vi gör alltså ett adverb genom att lägga en t-ändelse till adjektivet härlig:

... en härlig pepparrot som doftar härligt.

Det här fungerar väl hyggligt när det gäller en-ord, men tillsammans med ett-ord får adjektivet och adverbet samma ändelse:

På väggen hängde ett maffigt uppstoppat älghuvud.

Är det älghuvudet som är maffigt eller är det maffigt uppstoppat? Ja, säg det. Här är det fritt fram för egna tolkningar.
Det finns ett problem till när det gäller adjektivattributen och det är att skilja dem från predikatsfyllnader.

Läpparna små utav bär äro blå.

Orden "små och blå" är adjektiv och syftar bägge på "läpparna". Men det ena är ett attribut och det andra är en predikatsfyllnad. Kan du räkna ut vilket som är vilket?
Just det! Verbet "äro" är en gammal pluralform av "är" och efter "är" får vi ofta predikatsfyllnad. Vi kan göra om meningen så blir den tydligare:

De små läpparna är blå av bär.

Ordet "små" är attribut till subjektet "läpparna" medan "blå" är predikatsfyllnad. "av bär" är ett adverbial av typen objektsadverbial. Det svarar på frågan, av vad är läpparna blå? Eller skulle det kanske kallas predikatsfyllnadsadverbial? Det ordet har jag aldrig hört. Nyskapande!
Till adjektivattributen räknas även räkneorden när de är, så att säga, adjektivistiska:

Tre små fåglar på en gren satt och ...

Här är "tre" ett attribut. Men i meningen

Jag har bytt min trea mot en fyra.

är varken "trea" eller "fyra" attribut. De orden är substantivistiska, man kan sätta artikeln "en" framför.

Genitivattribut

I exemplen ovan om "min gamla mamma" slog vi fast att "min" är ett attribut. Om man preciserar det ytterligare så är det ett genitivattribut. Några exempel:

Hon åt mors pannkakor vid utflykten till världens ände.
Mattehorns topp har tagit många klättrares liv.
Du minns nog Karlfeldts ord: Dina ögon äro eldar.
Hans fru är sjukgymnast.

Det här är faktiskt ganska enkelt. I det sista exemplet har vi äntligen en dubbeltydighet som inte spelar minsta roll. Det kvittar om det gäller namnet "Hans" eller pronomenet "hans". Det är i bägge fallen ett genitivattribut.

Epitet

Epiteten skulle man även kunna kalla för titelattribut. De är alltid substantiv och står nästan alltid före huvudordet:

Doktor Jansson besöker daghemmet Ekorren på torsdag klockan 15.
Broder Tuck bugade djupt för kung Rickard
Snickarmästare Emilsson brukar fiska i sjön Immeln.

I äldre svenska stod epitetet ibland efter huvudordet i uttryck som:

Gert bokpräntare
Per spelman

Men sådant förekommer knappast i dag. Överhuvudtaget är bruket av titlar på tillbakagång. Men de allra vanligaste epiteten finns kvar i uttrycken:

Herr Andersson, Fru Pettersson och Fröken Lundström.

Apposition

Vanligare än epiteten är appositioner, bestämningar som man lägger in efter substantiven. Du vet när man nämner ett namn eller en sak och lägger in en parentetisk förklaring direkt efteråt:

Henning, fönsterputsarens grabb, går ingenstans utan sin skateboard.
På kvällen kom vi till Szqprc, en liten by i norra Uzbekistan.
Ekoxen, vår största skalbagge, är Blekinges landskapsdjur.

Notera att appositionerna ofta innehåller andra attribut. I uttrycket "vår största skalbagge" ingår genitivattributet "vår" och adjektivattributet "största". Men appositionen utgörs av hela uttrycket och du blir knappast lyckligare av att dela upp det ytterligare.

Prepositionsattribut

Det är lätt att blanda ihop prepositionsattribut med prepositionsuttryck som är adverbial. Titta på dessa två exempel:

Träden i parken har fått blommor.
Träden blommar i parken.

I det första exemplet är "i parken" en bestämning till "träden". Träden i parken till skillnad från träden i skogen. Frågan som besvaras är, vilka träd? Alltså ett prepositionsattribut.
I det andra exemplet är "i parken" en bestämning till verbet "blommar". Frågan som besvaras är, var blommar träden? En typisk rumsadverbialfråga.

Mattan bredvid sängen behöver skakas.
Lägg den röda mattan bredvid sängen.

Här har vi två exempel till, bara för att riktigt nöta in det. Fråga dig vilket av de två "bredvid sängen" som svarar på frågan vilken (prepositionsattribut) och vilket som svarar på frågan var (rumsadverbial).
Ett prepositionsattribut står alltid direkt efter sitt huvudord, men där kan alltså även ett adverbial stå utan att ha ett dugg med det ordet att göra. Men du har väl redan löst problemet. "Bredvid sängen" är i det första exemplet ett prepositionsattribut, medan det i det andra exemplet är ett adverbial.
Nu tar vi några exempel till som bara innehåller prepositionsattribut. Du behöver alltså inte vara orolig för några fällor. Läs och njut och ta in en allmän känsla för vad ett prepositionsattribut är:

Fakturan från Lindströms kom i dag.
Kan du titta på kopiatorn på plan tre.
Konferensen om kvalitetsutveckling drog ut på tiden.
Rydström på faktureringen är filatelist.

Adverbattribut

Adverbattribut är egentligen ett konstigt ord. Ett adverb borde inte kunna vara ett attribut, men språket är, som du märkt, fullt av underligheter. Se här:

Du kan väl vattna blommorna i sovrummet.
Du kan väl vattna blommorna därinne.

I det första exemplet är "i sovrummet" ett klockrent prepositionsattribut, men i det andra exemplet har vi bytt ut prepositionsuttrycket "i sovrummet" mot adverbet "därinne".
Men som du ser är funktionen exakt densamma. Attributet bestämmer just de blommorna, till skillnad från dem därute på balkongen. I bägge exemplen kan man ställa attributfrågan, vilka blommor? och få svaren blommorna i sovrummet eller blommorna därinne.
Ett adverbattribut står alltid direkt efter huvudordet, precis som prepositionsattributen. Överhuvudtaget är de så lika att vi ska ge ett antal parvisa exempel där samma mening skrivs först med prepositionsattribut och sedan med adverbattribut:

Bullret från gatan stör inte mig ett dugg.
Bullret utifrån stör inte mig ett dugg.
Luftfuktigheten i Accra är 98 %.
Luftfuktigheten där är 98 %.
Ibland drömmer jag om gatorna i min hemstad.
Ibland drömmer jag om gatorna hemma.
Situationen på den tiden var annorlunda.
Situationen då var annorlunda.
(jämför, Situationen var annorlunda då.)

Notera att ordet "då" i meningen "Situationen var annorlunda då." är ett tidsadverbial som svarar på frågan när. Annars har det väl klarnat något?

Måttattribut

Äntligen ett attribut som är någorlunda lättbegripligt:

Jag handlade tre liter mjölk, sex hekto köttfärs och ett dussin ägg.

Ska man vara riktigt petig så är "tre, sex och ett" räkneord och därför adjektivattribut, men det struntar vi i.

Jag behöver 60 löpmeter gardintyll.
Min Mac har 48 mb internminne
Chokladsås: en klick smör, några skedar kakao, en kkp socker, en nypa salt och en skvätt grädde.

Det är väldigt svårt att ställa en attributfråga här. Vilket gardintyll? Jo, det som är 60 löpmeter. Det låter ganska larvigt. Frågan är i stället, hur mycket gardintyll, internminne eller smör?
Problemet blir då hur man skiljer måttattributen från gradadverbialen:

Han hoppade 9 meter.

Här får vi en fråga som ger ett gradadverbial; Hur långt hoppade han? När det gäller måttattributen finns det inget predikatsverb med i frågan: Hur mycket plus huvudordet räcker.

Infinitivattribut

En del abstrakta substantiv kan efter sig ha ett attribut som består av en infinitiv:

Förmågan att tala är medfödd hos människan.

Vi kan ställa frågan, vilken förmåga och få svaret förmågan att tala. Då får vi ett infinitivattribut. Det bästa är nog att ge ett antal exempel så får du ett begrepp om efter vilka substantiv infinitivattribut kommer i fråga.

Jag sätter lusten att skapa överst på min meritlista.
Bedriften att gå på vattnet är Jesus ganska ensam om.
Behovet att protestera exploderade i Paris 1789.
Konsten att tiga är det viktigaste för en mafioso.

Attributiva bisatser

Hjälp, nu kommer det bisatser igen och vi har fortfarande inte gått igenom dem. Men håll ut, snart kommer de. Helt kort kan vi säga att en fullständig sats måste innehålla ett subjekt och ett predikat. Det gäller även bisatser. Jämför:

Träden i parken blommar
Träden som växer i parken blommar.

I det första exemplet är "i parken" naturligtvis ett prepositionsattribut. I det andra exemplet har vi en bisats, "som växer i parken".
Ordet "som" är ett pronomen som syftar på "träden". Det är subjekt i bisatsen. Predikat är "växer". Det är alltså en fullständig sats och eftersom "som" är ett bisatsinledande ord så är det en bisats. Subjekt och predikat i huvudsatsen är "Träden" och "blommar".
Att bisatsen är ett attribut är lätt att se. Vi frågar bara, vilka träd? Svaret blir träden som växer i parken. Vi har alltså en attributiv bisats. Här följer nu några exempel och sedan kan du ju gå tillbaka hit när du läst mer om bisatser.

Den dagen, när tornseglarna kommer, är sommaren här.
Påståendet, att jorden är platt, är sannolikt fel.
Szqprc, som ligger i norra Uzbekistan, är en mycket liten by.
I går träffade jag fru Norberg, vars dotter spelar flöjt.