Litteraturhistoria del 1
Gamla tider
Den äldsta litteraturen kommer vi aldrig att få ta del av. Den föddes i en berättares mun och färdades som ljudvågor kring en lägereld i Afrika, i en koja i Sibirien eller under ett magiskt träd i Amazonas ännu orörda regnskog. Sedan levde den i åhörarnas minne, återberättades och förändrades allt under generationers gång.
Skrivkonstens historia är kortare än en tiondel av språkets. Under tiotusentals år av textlös tid har det naturligtvis funnits berättare som varit Shakespeares, Goethes och Strindbergs likar. Men vi kommer aldrig att få veta deras namn.
De första skrivna verken
Det äldsta nedskrivna litterära verket kommer från Babylonien. Det heter Gilgamesh och skrevs ca 2000 f kr. Det finns även egyptisk, kinesisk och indisk litteratur från tiden 1500 till 1000 f kr.
De texter som ingår i Bibeln har tillkommit under mycket lång tid. De äldsta kan ha nedtecknats redan på 800-talet f kr. Först på 300-talet e kr bestämdes det vilka skrifter som skulle ingå i Nya testamentet
Grekland och Rom
Högkulturen i Grekland var även en litterär storhetstid. Från 700-talet f kr kommer Iliaden och Odysséen, som troligen skrivits av Homeros. Sofokles (497-406 f kr), Euripides (484-406 f kr) och Aristofanes (445-385 f kr) skrev pjäser som fortfarande spelas på teatrar runt om i världen.
De romerska författarna läses inte lika mycket i dag som de grekiska. Några namn bara: Vergilius (70-19 f kr), Horatius (65-8 f kr) och Ovidius (43 f kr-17 e kr).
Folkvandringstid och arabisk blomstring
Tiden efter Roms fall (476 e kr) kallas folkvandringstid i Europa. Då läggs en första politisk och kulturell grund för det Europa vi känner. Men det finns mycket lite skrivet material från den tiden.
På 600-talet levde Muhammed. Då skrevs Koranen, Islams heliga bok. Det var en tid av politisk och kulturell expansion. På några få århundraden spreds det arabiska inflytandet från Spanien i väster till Indien i öster.
Många av de grekiska författarna översattes till arabiska och räddades därmed till eftervärlden. Först på 1100- och 1200-talen började språkkunniga europeer översätta dessa verk till Latin.
Tidig europeisk litteratur
Den äldsta upptecknade europeiska litteraturen är hjälte- och riddarsånger. Från 700-talet kommer Beowulf-kvädet som handlar om en kung som befriar sitt folk från en drake. Andra dikter är Rolandssången och den bitterljuva kärlekshistorien Tristan och Isolde.
Den isländska författaren Snorre Sturlason (1179-1241) skrev ned många gamla sagor från vikingatiden. Bland hans mest kända verk finns Heimskringla och Eddan. Andra berättelser från denna tid är Gunnlaug Ormstungas saga och Nials saga.
Medeltid och renässans
Renässans betyder pånyttfödelse. Det är en term som brukar beskriva 1400-talet och som avser den antika kulturens pånyttfödelse i Europa efter den "mörka" medeltiden. Men det är en missvisande term. Dels för att utvecklingen går längre tillbaka i tiden, dels för att den kultur som föddes inte var antik utan nyskapande och europeisk.
Den gudomliga komedin (Divina Commedia) av Dante Alighieri (1265-1321) är en lång dikt om en nedstigning i helvetet och en resa till himmelriket. Decamerone av Giovanni Boccaccio (1313-1375) handlar om en grupp människor som flyr för pesten och som berättar mustiga historier för varandra.
Dessa två författare var bägge italienare. Andra framstående namn var engelsmannen Geoffrey Chauser (ca1340-1400) med verket Canterbury tales och fransmannen François Villon (ca1430-1463) som skrev dikter om tjuvar och prostituerade i Paris.
Nya tiden
Boktryckarkonsten (ca 1450), Columbus resa till Amerika (1492) och Luthers kritik av kyrkan (1517) är vändpunkter i Europas historia. Därför sätter man en gräns vid 1500 och kallar tiden därefter för nya tiden.
Fransmannen François Rabelais (ca1494-1553) skrev den satiriska boken Gargantua som handlar om en jätte som kommer till Paris. Han sätter sig på Notre Dame och dränker folk när han kissar, men för diskusioner med samtidens lärde.
Boken om Don Quijote, riddaren av den sorgliga skepnaden, skrevs av den spanska författaren Miguel de Cervantes (1547-1616). Det är en parodi på den tidens riddarromaner, men uttrycker också en ny humanistisk människosyn.
Shakespeare
William Shakespeare (1564-1616) är troligen litteraturhistoriens mest spelade dramatiker. Hans pjäser förmår fånga ständigt nya generationer åhörare. Detta beror dels på deras litterära kvaliteter, dels på att problemen är allmängiltiga, kärlek, svartsjuka, maktlystnad, skuld och tvivel. Allt detta gäller även nu, 400 år senare.
Shakespeare skrev ett trettiotal pjäser, tragedier som Hamlet, Romeo och Julia och Macbeth, komedier som Så tuktas en argbigga och Som ni behagar, historiska dramer som Rickard III och Julius Caesar samt sagospel som En midsommarnattsdröm och Stormen.
Fler 1600-talsförfattare
Den franske komediförfattaren Molière (1622-1673) skrev gärna om det löjliga och det förljugna. Många av hans pjäser spelas fortfarande som till exempel Tartuffe, Misantropen och Den inbillade sjuke.
Man bör även nämna två engelska författare, John Milton (1608-1674) Det förlorade paradiset, och John Bunyan (1628-1688) Kristens resa samt två franska, Jean de La Fontaine (1621-1695) som skrev djurfabler och Charles Perrault ( 1628-1703) som gav ut Gåsmors sagor där bland annat Askungen, Rödluvan och Törnrosa ingår.
Svenskt 1600-tal
Georg Stiernhielm (1598-1672) har kallats den svenska skaldekonstens fader. Man bör alltid ta sådana titlar med en nypa salt. Hans mest kända stycke är dikten Herkules. Två andra författare från tiden är Lars Wivallius (1605-1669) och Lars Johansson (1638-1674) som är mer känd under sin pseudonym Lasse Lucidor.
Upplysningstiden
Alla tider och epoker är lite godtyckliga. Upplysningstiden brukar förläggas till 1700-talet, men redan under andra halvan av detta sekel kommer romantiken som en reaktion mot upplysningens förnuftsdyrkan. De olika epokerna infaller också olika i olika länder.
Två typiska upplysningsförfattare är engelsmännen Daniel Defoe (1660-1731) som skrev Robinson Crusoe (Robinson Kruse på svenska) om den skeppsbrutne sjömannen som med sitt förnuft inrättar sig på en obebodd ö, samt Jonathan Swift (1667-1745) som skrev den satiriska Gullivers resor.
Till upplysningstiden hör även de franska författarna Voltaire (1694-1778) med boken Candide och Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) som i boken Émile bland annat framför tanken om att människan bör återgå till naturen.
Svenskt 1700-tal
Carl von Linné (1707-1778) är en bra representant för den svenska upplysningen. Han räknas kanske mer till vetenskapen än till litteraturen. Men hans resebeskrivningar från olika delar av Sverige är mycket läsvärda.
Tre andra författare som bör nämnas är Johan Henrik Kellgren (1751-1795), Anna Maria Lenngren (1754-1817) och Thomas Thorild (1759-1808) som förebådade romantiken i Sverige och som förde en häftig litterär debatt med Kellgren.
En av den svenska litteraturens verkligt stora namn är Carl Michael Bellman (1740-1795) som beskrev livet i 1700-talets Stockholm. Hans verk finns samlade i två böcker, Fredmans sånger och Fredmans epistlar.
Språk- och faktagranskning
Jobbar du med en redovisning eller en avhandling? Då kanske du behöver hjälp med språk- och faktagranskning. På FriText avdelning för svenska finns det en länk till vår skrivkurs.
Svenska
Tillbaka till första sidan i FriText
Från romantiken till 1800-talets slut. Här hittar du Goethe, Zola, Strindberg och Dostojevskij.